Vad skall man göra med alla DNA-träffar man får?

Det här blir tredje texten om att vara novis på släktforskning med DNA. Jag tycker mig redan höra några undra om jag skall skriva något de inte redan visste. Om jag skall komma med något som leder framåt. Svaret på det till några av de duktigare av er är väl – nej, troligen inte, men för de som börjar på samma nivå som jag kanske det kan ge lite självförtroende och lite av igenkännandets lättnad att det inte är hopplöst att fortsätta på den vägen man börjat. Med andra ord är min ambition precis densamma som den var när jag berättade om mina första steg i den vanliga släktforskningen mysterier för mer ett decennium sedan.

Senast skrev jag om hur jag fann min första ”kusin” och hennes son – eller snarare jag fann sonen och hans mor, som är min 6-männing. Jag hade ett detaljerat släktträd. Likaså hade han så det var ju inga problem i just det fallet, vilket inte alltid är så. Det kan vara nog så besvärligt att finna den gemensamma släktingen långt tillbaka i tiden även om den man hittat har ett detaljerat släktträd. (Ibland är patronymikon ett elände när anorna heter omväxlande Anders Nilsson och Nils Andersson).

Då är man tacksam för anor i Holmedal i Värmland där folk inte sällan hade bibliska namn eller där namn som Brynte och Bryngel var vanliga. Inte heller Gunnarskog i Värmland är alltför svårt där namnen Källar, Böret och Guldbrand förekom flitigt och de förr eller senare visade sig vara släkt. Säkert har du några sådana arketypiska namn även i dina mest frekventa socknar som du kan leta efter. På det sättet fann jag min första DNA-släkting i Gunnarskog från Geneanet härom dagen. Jag kunde identifiera henne som 9-männing, men när jag gjorde en släktskapssökning med hjälp av Geneanet visade det sig att vi var släkt på 22 olika sätt.

Att söka på ort

Det finns en bra sökfunktion i FamilyTreeDNA som gör att man kan söka på sockennamn i det träd som min träff har. Om jag då söker på mina vanligaste kända socknar så får jag en lista på personnamn som jag kan kontrollera. Jag har mitt släktträd på min i-Pad också så på det sättet går det enkelt att kolla utan att behöva lämna trädet i Ftdna.

Då är det värre med de träffar där jag inte finner ett spår av varken gemensamma namn eller orter, vilket inte är ovanligt för mig. Men – om man som jag har några okända anor relativt nära i tid så är det ju lovande spår till dessa okända anor. Man får se det från den positiva sidan.

Nu hade jag börjat beta av alla som jag hade nära träffar med, men insåg snart att det ofta var de närmaste träffarna som inte hade något släktträd – ”karma” som en del säger. Det var irriterande för att uttrycka sig städat – i tanken var det värre än så.

Det kan vara värt att fundera över vad det beror på, vilket jag gjorde och fick några svar. Det enklaste svaret är att de inte hunnit ladda upp ett träd och i sådana fall brukar de komma om man kollar några veckor senare. Värre är det med de som trott på reklamen att det bara behövs lite saliv så uppdagas släkten för dem och som aldrig brytt sig om att släktforska på riktigt. De brukar ofta senare hävda att DNA-forskning bara är en kommersiell bluff, vilket i delar kan hävdas, men inte på det sätt de tror.

En kategori som främst kommer från USA är de som testar sig för att bevisa sin genetiska renhet. Det är dels vita som vill bevisa att de inte har en droppe svart blod och afro-amerikaner som vill visa att de är genetiskt genuina direkt ned till sina afrikanska anfäder. Båda grupperna blir oftast djupt besvikna och en del lär ha hävdat att deras prov kontaminerats på labbet.

Så har vi pokerspelarna som ”håller korten nära kroppen”, men som gärna försöker tjuvkika på motspelarnas. Det är de där allt är hemligt om dem själva, men som hoppas få ledtrådar från andra för att lösa sina egna forskningsfrågor. Givetvis svarar dessa sällan på kontaktförsök.

På senare tid har jag mött ett par exempel av en svårbedömd sort. När jag undersöker riktigt nära träffar, men lite underliga med väldigt få – ofta ett enda, men mycket stort gemensamma segment, så har jag upptäckt att personerna i fråga är journalister. Hur jag skall tolka detta vet jag inte eftersom jag inte får någon kontakt. Vad jag misstänker är att det kan finnas personer som lämnar tester som inte har som syfte att släktforska, men det kanske någon annan vet mer om.

Hur som helst så måste jag finna en strategi för att ”dyrka upp” dessa släktforskningsmässigt anonyma personer.

Att identifiera träffarna

Hur gör jag då med dessa? Ja det är väl bara att försöka identifiera dom och endera se om de har ett träd någon annanstans eller helt enkelt bygga upp deras träd några generationer tillbaka.

Där har öppna källor som Birthday.se och Ratsit.se varit användbara, men om det är vanliga namn så får man massor av träffar. Så har ju en del ovanan att byta namn när de gifter sig - och det gör de ju flera gånger ibland - och inte vet man alla förnamnen eller födelsedagarna heller så det kan vara svårt.

Ett trick som en enskild forskare tipsade om och som nu nämns på DIS är att använda mailadressen. Om man skickat in sitt släktträd till Disbyt så får man tillbaka en lista på alla som man har gemensamma anor med. Då kan man söka efter de intressanta personernas e-mailadresser i dessa listor. Själv fick jag två träffar när jag sökte igenom min lista på 600 sidor, men jag hade nog otur.

Om namnen är någorlunda ovanliga kan man leta i MyHeritage, Geni, Ancestry, Geneanet och andra källor efter personen, men även det är ofta ”långskott”. Men - ibland har de ett träd någon annan stans. Det enklaste är dock det bästa, nämligen att skicka ett e-mail och fråga. Olika personer har olika positiva erfarenheter av detta. Mina är väl sådär ….!

Ibland får man svar från de man skrivet till, men de har inte alltid så mycket att bidra med. De kan till och med vara lite obenägna att dela med sig av uppgifter, vilket i dessa tider kan vara klokt om man inte är säker på att den som skriver är ute i hederliga ärenden. Jag skall emellertid ge några tips, som kanske är lite luriga, men ni får lova att inte sprida dom. Den minsta lilla information i förbigående kan nämligen ge en vägledning till vem man kommunicerar med. Värdefulla uppgifter kan vara hur gammal personen ungefär är, givetvis är födelsedagar eller födelseplats och bostadsort eller liknande uppgifter om någon förälder värdefulla. Även om personens namn är dennes födelsenamn eller namn som gift kan ge vägledning. Det kan man också sluta sig till genom att se vilka som bor på samma adress. Kan man hitta personen på Facebook är mycket vunnet.

Jag brukar utgå från Birthday.se och kan sortera ut några personer som kan vara möjliga. Med hjälp av någon av ovanstående uppgifter kan jag ofta finna en person som är mer trolig än de andra – ibland lyckas jag inte alls. Det som är bra med Birthday.se är att man får alla förnamn och födelsedagen på de kandidater man väljer.

Att forska åt andra

Dessa uppgifter tar jag med mig till folkräkningarna som finns dels på separata skivor, dels i Arkiv Digitals register. Problemet uppstår om personen är ung för då finns denne inte med som eget hushåll, men då kan man söka i perioden de är födda och finna dem som barn tillsammans med föräldrarna. Fördelen med framför allt ADs register är att man inte behöver veta födelsesocknen, men man få reda på den. Sedan är det bara att söka sig bakåt i registren tills man kommer till det omfattande ”BiS Befolkningen i Sverige 1840-1947” och kan då hitta personens anor ned till början av 1800-talet ibland lite längre. Om inte det räcker för att finna en anknytning så får man fortsätta i husförhör och födelseböcker. För att slippa skriva så mycket och fel så använder jag klippa-klistra flitigt mellan registerbladen och sökrutorna. Det går förvånansvärt fort att söka igenom fyra till fem generationer när man blir lite van. Så långt tillbaka har man ofta en aning om huruvida det lönar sig att leta vidare utgående från främst geografisk överensstämmelse. Det är ju ändå personer med ganska höga träffvärden som man lägger ned det här arbetet på man skall ju inte behöva gå alltför långt tillbaka i tiden.

Jag avslutar texten idag med lite uppmuntran. Jag har hittat förvånansvärt många nu levande släktingar med den här enkla och konservativa metoden och det är ju ett bra steg på vägen om man letar efter okända förfäder inte alltför lång borta i tiden.

Man får ett antal släktingar att arbeta vidare med när man lärt sig mer om DNA-forskning och funnit relevanta redskap för vidare analys.