google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: Att välja släktforskningsprogram

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

lördag 11 juni 2011

Att välja släktforskningsprogram

Det här inlägget skriver jag, väl medveten om att det kan vara kontroversiellt för många. Jag hoppas emellertid att andra skall tillföra sina åsikter till debatten. Det jag framför här har jag skrivit ganska mycket om i min kurs för nybörjare och kommer att argumentera även här för min uppfattning.

Jag har märkt, bland dom som går min kurs lika väl som bland andra nybörjare, att de oftast väljer att använda ett sk. gratisalternativ på Internet för att lagra sina forskningsresultat. Det finns ju ett otal som alla är utmärkta, men olika. Vi har Ancestry, GeneaNet, MyHeritage, Geni m.fl. Jag har själv provat samtliga nämnda och funnit att dom alla har sina kvaliteter. Emellertid anser jag inte det är särskilt klokt att använda dom som enda och första program för att lagra sin forskning på, varken som nybörjare eller senare.

Försäljningargumenten är ofta att man kan fylla på släkttavlorna tillsamman inom släkten och att man kan dela resultaten av forskningen. Det låter väldigt bra för en nybörjare, men det är just detta som är svagheten och risken med att använda de här programmen. Man inser ganska snart att de rön man gör många gånger är allt annat än odiskutabla. Hur många gånger får man inte revidera någon gren i släkttavlan på grund av att man misstolkat eller övertolkat någon uppgift, eller kanske man till och med har litat till en annan forskares uppgifter, som sedan visade sig vara lite svagt underbyggda. Ännu oftare känner man behov av att lägga in några led lite mer provisoriskt för att senare kontrollera det i källorna eller förfina sina källhänvisningar. En annan sak som händer ganska ofta är att man inte upptäcker anförluster förrän efter en tid. Anna Olsdotter som gifte sig med en ana i en gren visar sig vara samma person som den Anna Olofsdotter som är dotter till en ana i en helt annan gren.

Det är just på grund av detta som man bör ha sin forskning samlad på sin egen dator i första hand och först när man är säker på att allt är riktigt bör man sprida ut det över Internet så familjen, släkten och alla andra kan ta del av det och kopiera uppgifterna. Jag tycker man har ett ansvar som släktforskare att inte sprida uppgifter som man inte är säker på så lång man förmår att vara säker. Det är nog så svårt att kunna gå i god för det man matar in själv. Om man har sin forskning som ett kollektivt projekt på Internet skall man dessutom borga för att faster Emmas uppgifter är riktiga, även om hennes kunskaper i släktforskning är rudimentära.

Jag har tillsammans med min svåger samlat in uppgifter om nu levande personer från min frus släkt. De här uppgifterna har jag sedan distribuerat utdrag ur från mitt släktforskningsprogram. Det har aldrig hänt att de uppgifter jag skickat ut har varit helt felfria fastän de kommer från nära anhöriga. Eftersom allt ligger på min dator kan man emellertid jämföra uppgifterna och försäkra sig om att de är riktiga innan de sprids utanför den närmaste kretsen.

Nu säger säkert dom som erbjuder Intenetstjänster att man kan göra sitt släktträd privat och bara ge tillåtelse till sin släkt att läsa och ändra. Visst - så är det, men vad händer den dag man faktiskt vill publicera helheten för en bredare publik. Det är ju ändå det som är affärsidén med dessa publika tjänster på Internet. När den dagen kommer får man väl skaffa sig ytterligare ett konto så man fortfarande kan skissa innan man sprider sina forskning. Alternativet är att man har allt på papper tills man är helt säker.

Jag förstår alla nybörjare som tycker att det verkar bekvämt att börja lägga in sina anor på en sk. gratistjänst, vilket de flesta inte alls är när det kommer till kritan. Man kanske inte är så säker på att man kommer att fortsätta med släktforskning, man kanske inte vill lägga ut hundratals kronor på ett program på datorn, man kanske tycker det är svårt att välja program på datorn - ja det finns massor av skäl till att Internetprogrammen ter sig attraktiva.

Det kan väl vara OK om man testar sitt intresse med hjälp av ett Internetprogram men jag vill på det bestämdaste råda alla nybörjare att skaffa ett program på datorn som första alternativ. Det behöver inte kosta något eftersom utbudet av fullt fungerande program som inte kostar något är ganska stort. Det populäraste i Sverige bland dessa är MinSläkt. Vill man sedan lägga ut det man kan stå för på Internet finns det likaså fullt fungerande alternativ som är gratis. Men - se upp för alltför många har begränsningar på olika sätt. Exempelvis är det vanligt att man bara kan mata in ett begränsat antal personer och det antalet når man fort upp till. För att sedan kunna använda sitt "gratisprogram" måste man betala en årsavgift som ofta är lika hög som ett avancerat program för din dator är och då kan du använda programmet på datorn så länge du vill.

Själv använder jag ett av Sveriges populäraste program Disgen på datorn och har dessutom min forskning till beskådande på Internettjänsten GeneaNet som är helt gratis för hur många personer man vill. Jag använder också DISBYT som är en tjänst organiserad av föreningen DIS, där man kan utbyta forskningsuppgifter. Den senare tjänsten kostar några få kronor i medlemsavgift och man bör bidra aktivt med eget material för att få del av alla finesser.

Följ den mycket livliga tråden på Facebook.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...