Kollektivt lärande med hjälp av Facebook - en hyllning!
Jag har ibland ondgjort mig över att många nybörjare inom släktforskning uteslutande använder andrahandsuppgifter från olika Internettjänster för att söka sina anor. Att göra det är i och för sig inget fel om man sedan kontrollerar uppgifterna i originalhandlingarna, eller snarare i kopiorna av originalhandlingarna, dvs. kyrkböckerna.
Fel blir det emellertid när man litar blint till de uppgifter andra skrivit in och sedan för in det i sitt eget släktträd. Jag har syndat mot detta själv några gånger när det gäller anättlingar som inte är direkta anor. Jag brukar emellertid ange från vilken annan forskare jag fått uppgiften och försöker bara använda uppgifter från personer som jag tror är tillförlitliga och har kontrollerat med källorna. Tror säger jag, för det kan jag ju inte veta säkert. Till min förskräckelse har jag sett hur andra kopierat de uppgifter som jag fått från andrahandskällor, vilket skrämmer vettet ur mig. Jag har därför numera skrivit en sk. "Disclaimer" på mina publiserade släktträd där jag påpekar att materialet skall betraktas som arbetsmaterial och att bara uppgifter där originalkällorna är angivna skall tas som fakta och att även dom bör kontrolleras av läsaren.
Nu kommer jag till saken. Jag är väldigt tacksam att jag själv och andra har fått den goda idén att starta ett stort antal Facebookgrupper där nybörjare och andra kan få hjälp med att finna uppgifter i originalkällorna. Jag är också väldigt tacksam och imponerad av det arbete som medlemmarna i dessa grupper lägger ned för att hjälpa varandra hitta korrekta uppgifter.
Om jag helt slumpmässigt tar en tråd från Facebookgruppen Släktforskning för noviser som var aktuell precis när jag skriver detta:
En medlem frågar efter födelseuppgifter för en ana som var sk. oäkta barn. Fallet var svårt eftersom personen inte föddes där han förväntades vara född. 21 timmar efter att frågan ställts hade en tråd med 12 inlägg behandlat frågan fullständigt uttömmande till frågarens stora glädje.
Detta tycker jag visar styrkan med Facebookgrupperna och jag påstår bestämt att de grupper som finns på ett påtagligt sätt höjer kvalitén på de uppgifter som nybörjare och andra för in i sina träd och sedan för vidare till varandra.
Jag vill också framföra en hyllning till alla de personer som bidrar med sin kunskap och sin tid för att hjälpa andra att komma vidare i sin släktforskning. Här kan man verkligen tala om ett kollektivt lärandeprojekt med stor kraft.
Figuren ovan gjorde jag för mer än två decennier sedan för att illustrera just hur vi tillsammans kan fungera som experter, lekmän och användare samtidig i lärandeprojekt. Då handlade det om att bygga bilfabriker, nu om släktforskning. Då kunde jag aldrig ana att Facebook skulle vara den idealiska plattformen för att förverkliga denna idé om kollektivt lärande.
Bilden är från "From Empowerment to Enablement - An evolution of new dimensions in participatory design", Published in Logistik und Arbeit 1996, J.Å. Granath et.al.
https://independent.academia.edu/JanGranath/
Fel blir det emellertid när man litar blint till de uppgifter andra skrivit in och sedan för in det i sitt eget släktträd. Jag har syndat mot detta själv några gånger när det gäller anättlingar som inte är direkta anor. Jag brukar emellertid ange från vilken annan forskare jag fått uppgiften och försöker bara använda uppgifter från personer som jag tror är tillförlitliga och har kontrollerat med källorna. Tror säger jag, för det kan jag ju inte veta säkert. Till min förskräckelse har jag sett hur andra kopierat de uppgifter som jag fått från andrahandskällor, vilket skrämmer vettet ur mig. Jag har därför numera skrivit en sk. "Disclaimer" på mina publiserade släktträd där jag påpekar att materialet skall betraktas som arbetsmaterial och att bara uppgifter där originalkällorna är angivna skall tas som fakta och att även dom bör kontrolleras av läsaren.
Nu kommer jag till saken. Jag är väldigt tacksam att jag själv och andra har fått den goda idén att starta ett stort antal Facebookgrupper där nybörjare och andra kan få hjälp med att finna uppgifter i originalkällorna. Jag är också väldigt tacksam och imponerad av det arbete som medlemmarna i dessa grupper lägger ned för att hjälpa varandra hitta korrekta uppgifter.
Om jag helt slumpmässigt tar en tråd från Facebookgruppen Släktforskning för noviser som var aktuell precis när jag skriver detta:
En medlem frågar efter födelseuppgifter för en ana som var sk. oäkta barn. Fallet var svårt eftersom personen inte föddes där han förväntades vara född. 21 timmar efter att frågan ställts hade en tråd med 12 inlägg behandlat frågan fullständigt uttömmande till frågarens stora glädje.
Detta tycker jag visar styrkan med Facebookgrupperna och jag påstår bestämt att de grupper som finns på ett påtagligt sätt höjer kvalitén på de uppgifter som nybörjare och andra för in i sina träd och sedan för vidare till varandra.
Jag vill också framföra en hyllning till alla de personer som bidrar med sin kunskap och sin tid för att hjälpa andra att komma vidare i sin släktforskning. Här kan man verkligen tala om ett kollektivt lärandeprojekt med stor kraft.
Figuren ovan gjorde jag för mer än två decennier sedan för att illustrera just hur vi tillsammans kan fungera som experter, lekmän och användare samtidig i lärandeprojekt. Då handlade det om att bygga bilfabriker, nu om släktforskning. Då kunde jag aldrig ana att Facebook skulle vara den idealiska plattformen för att förverkliga denna idé om kollektivt lärande.
Bilden är från "From Empowerment to Enablement - An evolution of new dimensions in participatory design", Published in Logistik und Arbeit 1996, J.Å. Granath et.al.
https://independent.academia.edu/JanGranath/
Intressant, och klokt formulerat. Vad vore vi utan sociala medier? Källkritiken kan aldrig betonas för mycket.
SvaraRaderaDet är väl där som vi med mer erfarenhet har en viktig del att fylla, och få fram vikten av korrekta källanvisningar i det som publiceras, och vikten av att det kontrolleras.
SvaraRaderaOm jag som forskare får ett namn i en utredning och sedan enbart källorna, ska jag i princip kunna återskapa samma utredning.