Vad gör man med osäkra uppgifter i sin forskning?

En medlem på Facebookgruppen Släktforskning för noviser ställde frågan hur man förhåller sig till osäkra uppgifter i sin släktforskning. Han hade kommit till den punkt där han inte med säkerhet kunde fastställa nästa led i släktträdet. Det fanns emellertid vissa indicier på vem den äldsta anans far var och om det vore sant skulle släktträdet utökas med ett stort antal generationer.

Som ansvarsfull släktforskare ville frågaren inte utan vidare föra in den osäkra anan i släktträdet, men samtidigt ville han ta med dessa anor eftersom de skulle föra hans släktforskning ända tillbaka till 1000-talet.

Eftersom den här situationen troligen är ganska vanlig tänkte jag kommentera den ur en vetenskaplig synvinkel. Mitt resonemang tar upp två aspekter av frågan. Den första rör trovärdigheten av släktforskning som går tillbaka medeltiden och tidigare. Rent generellt måste man vara oerhört försiktig när det gäller uppgifter som härrör sig från tiden före kyrkobokföring, mantalslängder eller andra officiella dokument. Undantag kan vara mycket kända släkter, men även där måste man vara mycket noga med att förankra det i trovärdiga källor. I just det här speciella fallet har jag ingen kunskap om hur trovärdiga anorna  tillbaka till 1000-talet är, men det är en separat fråga som måste granskas för sig.

Den andra frågan jag vill ta upp är hur man förhåller sig om man faktiskt saknar ett avgörande bevis på att ens äldsta kända ana är ättling till en bevisligen urgammal släkt som är väl dokumenterad i forskningen. Det är naturligt att man på något sätt vill ta med dessa möjliga anor, men samtidigt vill man redovisa osäkerheten. Mitt förslag är att man så noggrant som möjligt redovisar alla de aspekter som talar för respektive emot att länken bakåt faktiskt existerar. Det är då viktigt att man beskriver den forskning som man känner till och att man ingående redovisar alla källor som man använder i sitt resonemang. Detta kan man göra i en notering i sitt släktforskningsprogram eller än hellre i en kort artikel som man hänvisar till i sitt släktträd.

Att redovisa hela resonemanget utförligt har flera fördelar. Det innebär att man på ett konkret sätt, för sig själv och andra, klargör hur troligt släktskapet är. Detta gör att andra kan bedöma hur väl grundat sambandet är om man skulle vilja använda det i den egna forskningen. Än viktigare är att andra forskare kan se exakt vad man grundat sig på och var luckorna finns i resonemanget, vilket gör att om nya rön kommer i dagen kan man enkelt foga in det i bilden.

Man måste komma ihåg att forskning kännetecknas av att ständigt vara provisorisk. Det provisoriska är själva drivkraften i sann forskning och nya rön som motsäger tidigare rön är lika välkomna som nya rön som underbygger tidigare kunskap. Detta gör att det inte är ovetenskapligt att publicera uppgifter som senare visar sig vara ofullständiga eller inte helt korrekta. Detta måste med nödvändighet hända i all forskning och kunskap som är några år gammal visar sig nästan alltid ha brister, vilket inte på något sätt förtar värdet av den tidigare kunskapen som ett trappsteg på vägen mot än mer korrekta slutsatser. Vi skulle inte kunna gå vidare mot nya nivåer av vetande utan de tidigare rön som andra forskare kommit fram till, även om de inte varit helt uttömmande och korrekta. Att forskningen ständigt bör ifrågasättas får inte förväxlas med den idag så populära postmoderna kunskapsuppfattningen, där det vedertagna ses med misstänksamhet och man hävdar uppfattningen att var och en skapar sin egen sanning. Vi har tråkigt nog sett vissa sådana tendenser även i vår kära släktforskning. 

Vetenskap är således inte att aldrig göra misstag. Vad som däremot är ovetenskapligt är att inte redogöra för alla aspekter, som talar både för och emot en slutsats - att inte redovisa alla källor, både för och emot, samt följaktligen att utelämna sådan fakta som talar emot de resultat som jag gärna vill skall vara sanning.

Som regel kan man komma ihåg att ju hellre man vill att något skall vara sant, ju mer kritisk bör man vara. Det är mycket lätt att man på ett opportunistiskt sätt friserar sina rön så att de passar det man vill skall vara sant.