En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

torsdag 22 mars 2012

Vad gör man med osäkra uppgifter i sin forskning?

En medlem på Facebookgruppen Släktforskning för noviser ställde frågan hur man förhåller sig till osäkra uppgifter i sin släktforskning. Han hade kommit till den punkt där han inte med säkerhet kunde fastställa nästa led i släktträdet. Det fanns emellertid vissa indicier på vem den äldsta anans far var och om det vore sant skulle släktträdet utökas med ett stort antal generationer.

Som ansvarsfull släktforskare ville frågaren inte utan vidare föra in den osäkra anan i släktträdet, men samtidigt ville han ta med dessa anor eftersom de skulle föra hans släktforskning ända tillbaka till 1000-talet.

Eftersom den här situationen troligen är ganska vanlig tänkte jag kommentera den ur en vetenskaplig synvinkel. Mitt resonemang tar upp två aspekter av frågan. Den första rör trovärdigheten av släktforskning som går tillbaka medeltiden och tidigare. Rent generellt måste man vara oerhört försiktig när det gäller uppgifter som härrör sig från tiden före kyrkobokföring, mantalslängder eller andra officiella dokument. Undantag kan vara mycket kända släkter, men även där måste man vara mycket noga med att förankra det i trovärdiga källor. I just det här speciella fallet har jag ingen kunskap om hur trovärdiga anorna  tillbaka till 1000-talet är, men det är en separat fråga som måste granskas för sig.

Den andra frågan jag vill ta upp är hur man förhåller sig om man faktiskt saknar ett avgörande bevis på att ens äldsta kända ana är ättling till en bevisligen urgammal släkt som är väl dokumenterad i forskningen. Det är naturligt att man på något sätt vill ta med dessa möjliga anor, men samtidigt vill man redovisa osäkerheten. Mitt förslag är att man så noggrant som möjligt redovisar alla de aspekter som talar för respektive emot att länken bakåt faktiskt existerar. Det är då viktigt att man beskriver den forskning som man känner till och att man ingående redovisar alla källor som man använder i sitt resonemang. Detta kan man göra i en notering i sitt släktforskningsprogram eller än hellre i en kort artikel som man hänvisar till i sitt släktträd.

Att redovisa hela resonemanget utförligt har flera fördelar. Det innebär att man på ett konkret sätt, för sig själv och andra, klargör hur troligt släktskapet är. Detta gör att andra kan bedöma hur väl grundat sambandet är om man skulle vilja använda det i den egna forskningen. Än viktigare är att andra forskare kan se exakt vad man grundat sig på och var luckorna finns i resonemanget, vilket gör att om nya rön kommer i dagen kan man enkelt foga in det i bilden.

Man måste komma ihåg att forskning kännetecknas av att ständigt vara provisorisk. Det provisoriska är själva drivkraften i sann forskning och nya rön som motsäger tidigare rön är lika välkomna som nya rön som underbygger tidigare kunskap. Detta gör att det inte är ovetenskapligt att publicera uppgifter som senare visar sig vara ofullständiga eller inte helt korrekta. Detta måste med nödvändighet hända i all forskning och kunskap som är några år gammal visar sig nästan alltid ha brister, vilket inte på något sätt förtar värdet av den tidigare kunskapen som ett trappsteg på vägen mot än mer korrekta slutsatser. Vi skulle inte kunna gå vidare mot nya nivåer av vetande utan de tidigare rön som andra forskare kommit fram till, även om de inte varit helt uttömmande och korrekta. Att forskningen ständigt bör ifrågasättas får inte förväxlas med den idag så populära postmoderna kunskapsuppfattningen, där det vedertagna ses med misstänksamhet och man hävdar uppfattningen att var och en skapar sin egen sanning. Vi har tråkigt nog sett vissa sådana tendenser även i vår kära släktforskning. 

Vetenskap är således inte att aldrig göra misstag. Vad som däremot är ovetenskapligt är att inte redogöra för alla aspekter, som talar både för och emot en slutsats - att inte redovisa alla källor, både för och emot, samt följaktligen att utelämna sådan fakta som talar emot de resultat som jag gärna vill skall vara sanning.

Som regel kan man komma ihåg att ju hellre man vill att något skall vara sant, ju mer kritisk bör man vara. Det är mycket lätt att man på ett opportunistiskt sätt friserar sina rön så att de passar det man vill skall vara sant.

6 kommentarer:

  1. Hejsan!

    Tack för de orden om hur man ska förhålla sig till osäkra fakta, jag är jätte rädd att det ska bli fel, för jag har sett andra som rört till det så man får gråa hår på kuppen! Jag är lite osäker fortfarande på hur mycket källhänvisning man måste ta med...

    MVH Marianne Högnefors

    SvaraRadera
  2. Marianne
    Grundregel är att du skall ta med de källor du själv har tagit del av och som är relevanta. Om du läst en text där någon annan hänvisar till en källa som du inte tagit del av så tar du upp den källan du läst och hänvisar till den. Om du vill vara noggrann skriver du: "Enligt xx som hänvisar till källa yy ...." Tanken är att vem som helst som läser din text skall kunna gå till de källor du angett och avgöra om du tolkat rätt.
    Mvh
    Jan

    SvaraRadera
  3. Om man tar med en "trolig ana" så är det en sak, men varje "trolig ana" gör att utredningen blir mer och mer osannolik, det räcker så att säga att en enda "trolig ana" inte stämmer så har hela utredningen fallit ihop som ett korthus.

    SvaraRadera
  4. Hallå där. Via min lilla roliga "Hobby" har jag lyckats spåra till en del intressanta & andra mindre intressanta släkter.

    Samt via hjälp ifrån andra släktforskare har jag lyckats spåra tillbaka till medeltida furste-släkter i Europa.

    Min fråga är nu dock finns det några arbeten ifrån Furstesläkter såsom Oldenburg, Sachsen-Lauenberg, Hohenzolllern mfl.

    Sen har jag också en fråga i vart jag kan få tag ÄSF gjort utav min Morfars syssling Hans Gillingstam.

    Min Morfar skall ha fått en del utav hans papper när han var i livet, men har ej lyckats hitta dem.

    SvaraRadera
  5. Om du har hans Gillingstam i din släkt bör du förvalta hans arv genom att vara extra försiktig när du påstår att du är släkt med dessa furstesläkter. Bara hårda fakta i form av vedertagna källor bör godkännas. Mycket av Hans Gillingstams arbeten finns publicerade så det borde inte vara så svårt att hitta hans viktiga arbeten. Även jag har Hans Gillingstam avlägset i min släkt.

    SvaraRadera
  6. Äldre svenska frälsesläkter kan beställas från Riddarhuset. Numera består ÄSF av band I (3 häften) och band II (hittills 1 häfte).

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...