Det blir lite för mycket!
Jag berättade nyligen om hur jag fann att pigan Maria Nilsdotter, min morfars mormors mormor
blev med barn med änklingen sergeanten Daniel Styffe på Skog under Vik i
Arvika. Dottern hette Maria med patronymikon Danielsdotter. Att hon verkligen
är min ana har jag genom omfattande kontroller kunnat fastställa. Likaså
framgår det tydligt att fadern var Daniel Styffe då han dels anges som fader i
födelseboken, dels att modern Maria och dottern Maria bodde kvar hos Daniels
styvmoder, tillika svärmor Hedvig Ljungblom på Skog där också Daniels två
”äkta” barn togs om hand av svärmodern.
Jag angav också i
den föregående texten att Daniel på mödernet, via sin mor och mormor – Brita
Beata Uggla - var släkt med stora delar av den svenska
adeln. Jag var då osäker på vart detta skulle leda eftersom min kunskap om den
svenska adeln är bristfällig. Många släktforskare skulle se ett sådant fynd som
drömmen och höjdpunkten på sin släktforskning, men jag har drabbats av mycket
blandade känslor när jag fördjupat mig i några av släktgrenarna. Vad är då mitt problem?
En tjusning med
släktforskning är just sökandet i originaldokument bland mestadels obetydliga
anor där det blir spännande när man hittar en präst eller bergsman och i
förlängningen en anättling som är berömd - kanske Carl Michael Bellman - som
var mitt första fynd. Själva motståndet och kämpandet har då ett värde i sig
själv.
När det gäller
den svenska adeln är förhållandet det motsatta. Här är inte bristen på
uppgifter om anorna problemet, utan här blir överinformationen ett problem.
Varför skall man grotta ned sig i kyrkböckerna när dussintals erkända
släktforskare har skrivit spaltmeter om just de här anorna, när varenda
biografi och uppslagsbok behandlar anorna i minsta detalj? Problemet blir
istället att viss litteratur presenterar anor som är mer önsketänkande än
underbyggd forskning. Arbetet kommer således att bestå mer i att ifrågasätta det
man läser och sovra i källorna än att bedriva släktforskning. Det är inte lika
roligt som att forska på egen hand och ändå har jag tvingats följa pigan Maria Danielsdotters anor bakåt i tiden till oanade höjder i Sveriges och Europas
översta skikt så långt tillbaka att det svindlar.
Återigen frågar
en del vad mitt problem är. Problemet är att jag tycker släkttavlor som
presenterar anor där Karl den Store, hunnen Attila och de egyptiska faraonerna
finns med är lite löjliga och nästan alltid felaktiga. Detta gör att sådana
tavlor drar ett oseriöst skimmer över författaren och förutsätts av läsaren vara
övertolkade, vilket i sin tur gör att den som presenterar sådana tavlor får
även sin övriga forskning ifrågasatt. Jag vill inte råka ut för det.
Jag har nu följt
några linjer bakåt i tiden och varit oerhört restriktiv med vad jag tar med.
Jag accepterar inga källor på nätet utan sådana som är officiella och vill
gärna att två eller tre oberoende källor skall överensstämma för att jag skall
föra in resultatet. Ännu har jag inte kommit så långt, men ändå är det är
främst två linjer som bekymrar mig på grund av dit de leder.
Den ena är den
linje som har sitt ursprung i släkten Roos av Hjelmsäter. Jag kan inte komma
fram till annat än att den linjen leder till det norska och danska kungahusen
och därifrån ut i Europa till de portugiska, spanska och franska kungahusen.
Den andra linjen är den som från Botvid Karlsson Anckars giftermål med Karin
Svensdotter Kart leder till släkten Bölja och vidare till Karl Knutsson Bonde
och hans anor, bl.a. Bjälboätten.
Egentligen inser
jag att de här släkterna är så väl studerade att de flesta tvivel som finns är
redovisade på ett detaljerat sätt. För någon som heter Uggla - som ju ledde in
på detta – är det säkert ingen underligt att anorna ser ut så här, men att en
fattig piga som attraherat en sergeant i Västra Värmland kan leda till så kosmopolitiska och bemärkta anor
får åtminstone mina tankar att svindla.
När jag så
småningom tar mod till mig och presenterar dessa rön så ber jag alla som läser
mitt släktträd att omedelbar höra av er till mig och påpeka felaktigheter.
Varje felaktighet och övertolkning ni kan hitta åt mig gör det resterande
materialet mer värdefullt.
hej jan. var stolt över dessa adliga anor, vi är nog släkt som jag nu fattar det som, om ej på nära håll, men lite längre håll. hej
SvaraRaderaPersonligen så har jag satt min punkt fram till 1200 talet, längre än så kommer jag inte gå tillbaka.
SvaraRaderaOm nån må fråga mig är att källorna tillbaka är oftast falsifierade eller påhittade utav de frälsemän som levde på medeltiden & oftast var dessa personer intresserade att öka sin egna egendom & historieförfalskningar förekom ofta bland adeln & Kungarna.
Att det finns folk idag som påstår sig vara släkt med Romerska Kejsare, Karl den Store, Egyptiska faraoner, Grekiska gudarna, Adam & Eva mm så bör man ignorera dessa påstående, även om man har rötter i Kungahusen under tidig modern tid.
Jag håller med dig i det du säger och att sätta en gräns verkar klokt. Dock måste sanningshalten bedömas genom källkritik. Det finns seriösa historiker som studerat äldre genealogi och det finns även tillförlitliga källor i vissa fall. Moderna släktutredningar bör man vara misstänksam mot om de beställs av besuttna familjer, men samtida historieupptecknare och dokument kan många gånger vara korrekta, speciellt om flera oberoende källor säger samma sak.
SvaraRaderaJa man blir aldrig helt nöjd, antingen hittar man ingen information alls eller så får man överflöd... ;)
SvaraRaderaVad gäller adeln kan det ju vara givande att det finns bevarat en del information och kanske porträtt osv som man aldrig får möjlighet att finna till "vanligt" folk, men annars brukar jag då det blir aktuellt alltid följa upp och kontrollera även dessa i orginalkällorna och använder aldrig andrahandsuppgifter mer än möjligen som hjälpmedel.
Har hittat många felaktigheter i adliga utredningar och litar i princip inte på något annat än det jag kan kontrollera själv. Med utländska anor blir det förstås svårare...
Lycka till med fortsättningen, alltid kul att läsa dina inlägg!
Tack detsamma Niklas - dina synpunkter är alltid värdefulla!
SvaraRadera