Att ha präster i släkten är en välsignelse

Jag hittade min första präst i min mors släkt. Det var Aron Birgeri Kihlgren från Holmedal i Värmland. Jag förstod nog inte då hela vidden av att ha hittat en präst och det tog ganska lång tid innan det gick upp för mig. Vad är det då som är så intressant med detta? Först och främst så har nog många av er upptäckt att det blir ganska enahanda i de flesta släkter. Klasstillhörigheten var stark i gamla tider så man kan söka sig fram i generation efter generation och hitta ömsom Erik Andersson och Anders Eriksson och alla var de bönder. Skämt åsido så har jag upptäckt att det fanns några förhållanden som bröt dessa släktkedjor och gjorde att det kom in lite nytt blod – och samhällsklasser – i släkten. Ett av dessa förhållanden var när en son med läshuvud fått studera till präst eller när någon visat framfötterna i krig och blivit belönad – om de överlevt – av konungen. Andra vitamininjektioner i släkten är ingifta invandrade smeder eller andra specialister från andra länder. Att ta värvning som militär var också den fattiges ”universitet ” som öppnade vägen för tjänst i staten, där den framväxande järnvägen på 1800-talet var en karriärväg för söner från fattiga hem. (Det finns förteckningar över alla järnvägstjänstemän att rådfråga.) Ett annat förhållande som gör prästerna så intressanta är Herdaminnena. Det dröjde länge innan jag hörde talas om dessa böcker och ännu längre innan jag tog mig för att gå till Universitetsbiblioteket i Göteborg för att se hur de såg ut. De är fantastiska källor för släktforskare! Det är nämligen så att varje stift har dokumenterat alla sina präster så långt tillbaka man förmått i dessa Herdaminnen. De innehåller ofta mycket utförliga biografier över prästen i fråga, som jag måste säga är ganska underhållande att läsa. Min första prästana Aron Birgeri Kihlgren var inte bara en oerhört hängiven och skicklig förkunnare av den rätta vägen med stort förtroende bland sina församlingsbor, utan också en ganska egensinnig person som ägnad stort intresse åt att processa med kyrkoherden och domkapitel om olika egendomar. Han blev med åren ganska förvirrad och, efter ett antal varningar, fråntogs han sitt ämbete. Oavsett detta var hans söner, varav flera följde i faders fotspår, ganska framgångsrika och hans sonsons son översten vid flotten Johan Aron Kihlgren blev adlad af Bormenan. Han blev känd för att inventera hela landets ekar och kom till slutsatsen att ekarna borde släppas fria då de inte längre behövdes för flottans skeppsbyggeri. Dessa uppgifter har jag funnit i dels adelskalendern, dels i Wikipedia, som är en oerhört bra källa för allehanda fakta. Herdaminnena innehåller också mycket detaljerade förteckningar över släktskap, giften, hustrus anor, barns giftermål och annat intressant. Eftersom präster ofta gifte sig med kollegor döttrar eller ännu mer vanligt med företrädarens änka så kan man följa prästsläkterna i flera led tillbaka och ibland till andra stift. Herdaminnena innehåller också prästerna akademiska bedrifter inklusive referenser till deras vetenskapliga och kyrkliga publikationer. När vi ändå är inne på prästerna kan man gå vidare och söka upp dem i universitetens matriklar eller de s.k. nationernas matriklar. Nationer är de sammanslutningar, som än idag finns på universiteten, för att samla studenter från en viss landsända. Medlemskap i nationerna var obligatoriskt, vilket gör att man hittar alla studenter i deras matriklar. Några av de präster som verkade på 1500-talet kan man finna vid tyska universitet. En av mina anor – Petrus Olai Salamontanus i Nås – studerade i Rostock. Det finns en matrikel över Svenska studenter i Rostock 1419-1828 sammanställd av Christian Callmer. Nästa gång skall jag berätta om ett intressant prästsigill.