Hur går man till botten med urgamla anor?

Har ni tänkt på vilka bisarra typer vi släktforskare egentligen är? Vi blir riktigt upprymda över hemskheter som drabbade våra förfäder. Mördare, mördade och bödlar rankas nästa lika högt i våra släktträd och ses som välkomna avbrott bland alla bönder som ömsom hette Erik Andersson och Anders Eriksson.

Nu skall man inte skämta om så allvarliga saker, men erkänn att det ligger något i det. Själv har jag mestadels ”rättskaffens” folk i min släkt om man inte skall räkna bort snuskigt rika bergsmän och präster med rymligt samvete – dom finns det gott om, om man skall tro herdaminnen och domböcker.  En annan kategori som förekommer ganska ofta är oäkta barn där man kan misstänka att den stackars modern ibland blivit förförd av någon hon varit i beroendeställning till. Inte heller detta är särskilt trevligt, men i dom fall det kan bevisas ger det väldigt viktig kunskap till släktforskningen och för den vidare in i helt andra sociala skikt än moderns.

Ett sådant fall brottas jag med just nu och försöker nu finna vägar att bevisa att de ganska spektakulära anor jag funnit faktiskt är riktiga. Jag kommer därför att beskriva för er vad jag tänker göra, inte som jag brukar, berätta vad jag gjort eller kommit fram till. På så vis har jag förhoppningen att några av er kan hjälpa mig att komma vidare.

Jag har beskrivit situationen i ett par texter tidigare, dels ”Fattiga och rika i Västra Värmland”, dels ”Det blir lite för mycket”. Sammanfattningsvis leder en av mina anor på modersidan till sergeanten och tullnären Daniel Styffe som visar sig på modersidan vara släkt med stora delar av den svenska och norska uradeln med förgreningar via de tidiga norska kungarna, de danska kungarna och sedan vidare till portugisiska och franska kungahus. Givetvis kan jag inte acceptera dessa anor utan att ”vänt på varje sten” för att försäkra mig om att det är korrekt.

Vad har jag då gjort för att komma fram till dessa resultat?

Så långt kyrkböckerna sträcker sig har jag använt dessa, men det leder inte så långt. Vidare har jag använt mig av uppslagsverk inklusive Wikipedia. De inblandade adliga släkternas hemsidor har varit till stor hjälp liksom de speciella sidor på Wikipedia som speciellt behandlar de europeiska regentlängderna. I vissa fall har jag endast funnit uppgifter från privata släktträd. I de fall dessa släktträd anger Elgenstierna som källa accepterar jag uppgifterna som seriösa.

Givetvis finns en del osäkerheter i dessa källor och ibland är de motsägande eller gör bara antaganden. I sådana fall tar jag inte upp släktskapet över huvud taget.

Detta tänker jag nu göra.

Som första steg tänker jag skaffa material från Riddarhuset. Dels finns den alldeles för dyra CD-skivan Stamtavlor på CD-rom, vilket verkar vara baserat på just Elgenstierna. Vidare har dom en publikation som heter Äldre svenska frälsesläkter och naturligtvis Adelskalendern på CD-rom. Jag är lite osäker på vilka som kan vara mest användbara – det kostar ju en del.

En annan sak jag funderar på är att göra en DNA-test. Det är bara det att jag inte riktigt förstår vad man skall köpa. Jag har ju följt Facebookgruppen DNA-anor, men ärligt talat förstår jag sällan varken frågorna eller svaren så jag är lite förvirrad. Mitt problem är att de intressanta anorna i det speciella fallet är i flera led på kvinnosidan. Det var ju genom att gifta bort sina döttrar som man skapade pakter på den tiden. Det borde väl ändå vara så att man kan spåra om det är rimligt att mina anor kommer från Sydeuropa. Om någon kan berätta vad jag bör beställa för test så är jag tacksam. Min mor är i livet så om det ger mer att testa henne i det här fallet så låter det sig också göras.

All tips på litteratur, websidor eller annat användbart är välkommet. Som tack för hjälpen skall jag rapportera om resultaten. Åtminstone alla mina släktingar kommer att ha nytta av det, men säkert också andra som kan knyta an till samma anor.