Hur börjar man som släktforskare och några ytterligare goda råd

Låt dina släktingar berätta
av Johan Keller

En av de vanligaste frågorna som brukar dyka upp i samband med släktforskning är "Hur börjar man?" och eftersom den frågan även har figurerat här på forumet så tänkte jag säga några ord om hur man kan börja forska genom att utgå från det som står en närmast.

Ofta så tror den den frågande att det är väldigt svårt och att man måste krypa ner i de mest kryptiska arkiv och vara bevandrad i allehanda arkivtekniska begrepp för att börja släktforska men sanningen är att svaret på hur man börjar ofta finns mitt framför personens egna ögon.
En gyllene regel är nämligen att alltid börja med de levande. De som var med när saker och ting hände och som fortfarande finns i livet. Kanske har man en farfar eller en farmor som kan berätta fantastiska saker om livet förr. Kanske ligger farfars fars dagbok och dammar i en låda. På köksväggen hänger farmors fars fint snidade träskedar. I en pärm har mormor satt in tidningsurklipp och fotografier av äldre släktingar. Vilka var de? I vilket sammanhang är bilderna tagna? Här, i det egna arvet, finns ofta mycket material att starta med.

Det finns också en annan viktig orsak till att börja med de levande. Arkiven finns alltid kvar men människor dör och när en människa är borta så har man inte sällan förlorat en viktig del av sin egen bakgrund. Därför är det viktigt att medan tid är dokumentera så mycket som möjligt om- och av sina äldre. Gärna genom en inspelad intervju. Då får du också med personens röst och dialekt, en trevlig "bieffekt" som kan få ett mycket stort affektionsvärde den dag som personen är borta.
Men, vad behöver man då och hur gör man?

Före intervjun
Det första du ska göra är att förbereda dig. Fråga den person som du vill intervjua om det är okej, Tjata inte utan diskutera saken och låt personen känna att du har respekt för honom eller henne.
När du har fått ett "ja" så sätter du dig ner och funderar igenom situationen. Vad vill du veta? Ska intervjun koncentreras runt något särskilt eller ska du låta den intervjuade berätta om olika saker? Här är det bra om du skriver ner de frågor du kommer på så att du har dem tillgängliga under intervjun. Vilka frågorna är varierar naturligtvis beroende på vem du ska intervjua och vad du vill veta men några standardfrågor är bra att ha med.
- Vad heter du?
- När är du född?
- Var föddes du?
- När konfirmerades du, var?
- Har du varit gift, när, med vem?
I övrigt så är valet av frågor sitt eget. Du kanske vill höra om farfars barndom, om hans första minne. Eller så vill du höra honom tala om en särskild händelse. Kanske hans värnplikt under kriget, eller hur han träffade farmor. Vad minns han av sina föräldrar som nu varit borta i 50 år? Kommer han ihåg sin farmor och farfar som var födda i mitten av 1800-talet? Hur levde de? Kanske kan han berätta om det där fotografiet som suttit på väggen i vardagsrummet sedan långt innan du själv föddes. Listan på frågor kan göras oändlig.

Vilken utrustning ska man använda?
Det beror naturligtvis mycket på vad man vill ha för resultat men generellt så duger ofta en enkel inspelningsutrustning även om resultatet naturligtvis ofta blir bättre om man har mer påkostade attiraljer. Jag går dock inte in på några särskilda modeller eftersom tekniken går så snabbt att det hela tiden kommer nya maskiner för sådana ändamål. Förr användes ofta vanliga kassettbandspelare men idag när marknaden svämmar över av allt från HD-video till digitala diktafoner så låter jag var och en välja efter eget huvud och plånbok.

Det jag kan säga är att du ska känna till din utrustning väl, vad du än väljer. Det är inte roligt att göra en lång och värdefull intervju bara för att komma hem och inse att mikrofonen stod så långt ifrån den intervjuade att han knappt hörs. Eller att man glömde att trycka på "play" innan man körde igång. Inte heller är det roligt att upptäcka att batteriet är slut när man ska köra igång eller att inspelningsmediet är fullt.
Alltså, titta alltid igenom utrustningen före en intervju, det kan bespara dig mycket tandagnisslan. Tro mig.
Minst lika viktig är inspelningssituationen. Att bli inspelad är inte sällan en pirrig och ovan situation så låt det ta den tid det tar. Du ska absolut inte ställa fram micken eller videokameran framför farfar och sedan peppra honom med frågor likt en skjutjärnsreporter. Det är inget granskande samhällsprogram du ska göra.

Intervjun
Försök få stämningen att bli lättsam och avslappnad. Ta gärna en fika och prata en stund runt intervjun. Berätta gärna vad du ska göra och vad utrustningen är till för. Låt intervjuobjektet vänja sig vid utrustningen och låt denne, om personen vill, få provprata in i mikrofonen och sedan höra sin egen röst spelas upp. Det är ofta en märklig känsla för den som inte förr hört sin röst men situationen brukar snabbt förändras och bli mer avslappnad. Se detta som förberedelser inför den riktiga intervjun. Hit hör också att testa din utrustning en sista gång för att säkerställa att t.ex. mikrofonen fungerar och står på rätt avstånd från den intervjuade.
Se gärna till att inga störande element finns i rummet. Fikat bör vara avklarat eftersom klirrande kaffekoppar kan låta störande på inspelningen. Man bör också, om möjligt, välja en plats där man inte riskerar att något annat störande bakgrundsljud kommer med, att någon avbryts av telefonen eller att en främmande människa kommer in i rummet mitt under intervjun. Du stänger naturligtvis också av din egen mobil.

Observera att jag skriver "bör" här ovan, vad som är rätt i en intervjusituation varierar naturligtvis. Exempelvis så kan en intervju utomhus enligt min mening, men det är förstås subjektivt, gärna inramas av fågelsång så att en framtida lyssnade verkligen kan höra den där varma sommardagen för många år sedan när du satt bredvid farfar i hans slitna trädgårdsmöbel och lät honom berätta om sin barndom. Eller så kanske du intervjuar personen framför en öppen spis och låter spraket från brasan bilda en bakgrund till intervjun. Det där bedömer du själv.

När du ser att personen är avslappnad så kan samtalet ta sin början. Inled alltid inspelningen med att presentera det som ska komma och när inspelningen ägt rum. Ett exempel:
I dag så är det den 20 November 2014 och jag sitter här med min xxxxx i köket i hans hem på xxxx i Småstad. Själv så heter jag xxxx.
Just detta är viktigare än vad det låter som. Du kanske vet exakt när intervjun är gjord men vet andra det? Hur blir det den dag som du är borta? Att inleda inspelningen med en kort presentation säkerställer att den inte blir ett anonymt samtal mellan okända personer, förlorat i tid och rum.

Ställ dina frågor och låt intervjuobjektet svara. Om han/hon inte minns eller är ovillig att prata om något så är det inte hela världen. Räkna inte med att du ska få reda på en persons hela liv vid ett enda tillfälle, ofta så kan du få komma tillbaka flera gånger och fylla i luckor som inte blev besvarade förra gången. Respektera personen, om du kommer in på ett känsligt ämne och personen inte vill berätta så låt det vara så. Återigen, det är inte skjutjärnsjournalistik du håller på med. Samma sak om intervjupersonen glider ifrån din fråga och börjar prata om något annat. Låt då personen berätta utan att avbryta. Du kan komma tillbaka en annan dag och ställa frågan igen.

Efter intervjun
När intervjun är över så tacka för denna gång och fråga, om du inte redan har gjort det, om intervjupersonen vill höra/se inspelningen.
Efter intervjun så lyssnar du i lugn och ro igenom den och förbereder inför nästa intervjutillfälle. Du antecknar vad du vill veta mer om och skriver ner nya frågor som kan komma upp när du hör det som berättas. Du har nu gjort din första intervju, räddat ett stycke värdefull familjehistoria och förhoppningsvis fått reda på en hel del om din familj. ... Och det utan att ha åkt till ett enda arkiv.

Om källor, källkritik och referenshantering
Trots att denna tråd är tämligen livlös så tänkte jag skriva ytterligare några rader, nu om ett ämne som ofta förbises av den nyblivne forskaren. Ämnet är källkritik och att notera sina källor.
Som nybliven forskare så är det lätt hänt att du smittas av entusiasm när du börjar fylla ditt släktträd med fler och fler uppgifter och då är det lätt att källkritiken blir underordnad. Du skriver sida upp och sida ner med uppgifter och en tid så brukar detta också gå bra, men så plötsligt så händer något oförutsett...
En dag så står du där och upptäcker att du har antecknat två olika födelsedatum för en anfader eller får veta att en av dina uppgifter inte stämmer med en annan forskares. Vad är rätt och vad är fel? Om du då inte har gjort någon anteckning om varifrån du har hämtat uppgiften så har du inte sällan ett mödosamt arbete framför dig med att söka rätt på den. Dessutom, om du inte har angivit källa finns heller ingen chans att värdera din uppgift, det vill säga, bedöma rimligheten i att den är korrekt.
Om du däremot har angett att den ena uppgiften är tagen från anfaderns födelsenotis i födelseboken som skrevs strax efter hans födelse, och den andra kommer från en muntlig uppgift från anfaderns barnbarn, uppgiven flera år senare, då är sannolikt uppgiften i födelseboken korrekt eftersom den nedtecknades strax efter att händelsen ägde rum.
På samma sätt så är det alltid bra att kontrollera de uppgifter man har med originalkällor, alltså källor som ligger så nära händelsen som möjligt. Detta innebär till exempel att en kyrkbok kan bedömas vara mer pålitlig än en CD där frivilliga för hand har suttit och matat in uppgifter från kyrkboken för att få ett sökbart register. I detta fall så är kyrkboken en primärkälla medan CD:n är en sekundärkälla.

Det är bra att redan från början vänja sig vid att nedteckna källor för alla de uppgifter man finner och att samtidigt värdera och omvärdera uppgifterna under forskningens gång. Detta gäller även uppgifter som är till synes tillförlitliga.
Ett exempel på det senare som jag själv råkat ut för var en man som enligt födelseboken skulle vara född ett visst datum. Senare så upptäcktes emellertid, via hans mors dagbok där modern gjort en anteckning dagen efter förlossningen, att mannen var född några dagar tidigare än vad som fanns noterat i den officiella födelseboken. Mannen firade också hela livet din födelsedag på det datum som stod angivet i hans mors dagbok, inte på det datum som födelseboken angav.
Hur har då detta gått till? Det är naturligtvis svårt att säga säkert men kanske hade prästen skrivit upp födelsen på en kladd och såg sedan fel när han, eventuellt dagar eller veckor senare, skulle skriva in den i födelseboken. Om orsakerna till denna felskrivning kan vi bara spekulera men kontentan av detta resonemang är att man alltid ska vara uppmärksam på de uppgifter man får fram, även de mest trovärdiga, och vara beredd att granska dem om något nytt framkommer som motsäger dem. Givetvis förutsatt att den nya uppgiften har en en hög trovärdighet. Att hårdnackat hålla fast vid en uppgift och inte vara beredd att ompröva den kan leda forskaren in på felaktiga vägar.

Bra- och dåliga källhänvisningar:
Att notera sina källor är alltså viktigt men det är också viktigt att anteckna dem på ett sätt som en framtida forskare kan förstå när han tar del av din forskning, för att inte tala om du själv om du lägger forskandet på is och tar fram det igen om några år. Olika forskare gör på olika sätt men ska här ge några exempel på hur källor kan se ut och hur de absolut inte bör skrivas.
I formella sammanhang, när det gäller exempelvis akademiska rapporter och uppsatser, så finns ofta ett förutbestämt sätt att notera källor, sidfötter, referenslistor, innehållsförteckningar etc. men även här kan det skilja sig från lärosäte till lärosäte. Systemen är många, Harvard, Oxford, Svensk Standard (SS 03 82 07) och APA är några exempel. Den som vill fördjupa sig mer i ämnet kan läsa exempelvis här: Chalmers bibliotek, Luleå Tekniska Universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet eller Lunds Universitet.
Vilket system ska du då välja? Det är upp till dig, kom bara ihåg att göra källhänvisningarna på ett sådant sätt att de som tar del av din forskning lätt kan följa dem.
Jag ska nu återigen ta några exempel. Utgångspunkten för exemplen är att vi har fått ta över en släktutredning av en tidigare forskare och detta är exempel på vad vi kan ställas inför.

Kyrkböcker:
Angiven källa i släktutredningen: Födelsebok
Om man vet när- och var personen ifråga är född så kan man själv lista ut vilken födelsebok som man ska leta i för att verifiera uppgiften men det hade ändå varit bra om den ursprunglige forskaren varit tydligare.
Exempel: Alseda C:5 födb. 1819 - 1839, sid. 32, löpnr 5.
I sådana fall så hade vi direkt kunnat gå till angiven sida i födelseboken och vi hade kunnat vara säkra på att det var just där som den tidigare forskaren hade funnit sin uppgift. Jag har själv varit med om att en forskare angav just ordet "födelsebok" som källa till en viss uppgift men när jag hade letat fram den aktuella boken så stämde datumet där inte med det datum som forskaren hade angett i sin släktutredning. Då är frågan, hade forskaren skrivit fel, hade han tittat i fel födelsebok eller blandat ihop personen med någon annan? Utan en ordentlig källhänvisning så går detta inte att veta.

Övriga böcker:
Angiven källa i släktutredningen: Hembygdsboken.
Vilken hembygdsbok menas? Det finns många hembygdsböcker och för oss så är det omöjligt att veta i vilken av alla dessa som den förre forskaren har hittat sin uppgift även om det för honom var självklart. Bättre då att vara extra tydlig och skriva något sådant här:
Ängelholmsbygdens lokalhistoriska förening, Ängelholm - en hembygdsbok s. 31. Skåneförlaget 1992. ISSN: 1100-0341
Då framgår tydligt vilken bok det gäller och vi kan nu själva få fram den för att verifiera uppgiften.

Tidningar:
Angiven källa i släktutredningen: DN
DN har under åren kommit ut med tusentals nummer, vilket är det rätta? Om vi inte har exakt datum för en händelse så kan det bli mängder av tidningar att gå igenom och ändlösa veckor i arkivet för att försöka hitta rätt. Då är det bättre att redan från början göra en exakt källangivelse:
Dagens Nyheter 1966-11-12 sid. 7.

Muntliga källor:
Angiven källa i släktutredningen: Kalle Karlsson.
För den ursprunglige forskaren var Kalle Karlsson så välkänd att forskaren ansåg att någon vidare förklaring inte var nödvändig, men för oss som sitter här flera år senare med den förre forskarens papper och inte har en aning om vem Kalle Karlsson var så blir uppgiftens värde tveksamt. Detta eftersom du inte på något sätt kan värdera den.
Om den förre forskaren istället hade skrivit exempelvis: "Karl "Kalle" Karlsson, barndomsvän och senare arbetskamrat till Erik Larsson. Uppgiften given till mig vid ett samtal med Karl i hans hem den 30 juli 1992." då hade uppgiftslämnarens identitet och omständigheterna runt uppgiften varit mycket mera klar.

Digitala källor:
Angiven källa i släktutredningen: Internet.
Vadå "Internet"? Det finns miljarder webbplatser där och miljoner av dem skapas, förändras och försvinner under den tid som du gör din forskning. Därför är det särskilt viktigt att den som använder Internet som källa, inte bara skriver var- utan även när uppgiften är funnen eftersom den sidan kan ha förändrats eller försvunnit en kort tid senare.

Ta också, om möjligt, en kopia på den sida där du fann din uppgift så har du källan bevarad även om den senare skulle ändras.
CD- och DVD är, som tidigare nämnts, oftast sekundära källor. Det betyder att man alltid ska kontrollera skivornas uppgifter mot primärkällor så långt det är möjligt. Om man ändå väljer att använda CD- och DVD-material som källa så kan man notera det något i den här stilen:
Sveriges Dödbok 5 (CD), Sveriges Släktforskarförbund, 2010.
Att bara skriva "Dödboken" är inte så bra. För det första så vet man i sådana fall inte om den förre forskaren har tittat i den riktiga dödboken som prästen skrev eller om han har hämtat uppgiften från ovanstående DVD. Dessutom, för att krångla till det ytterligare, så har just Sveriges Dödbok utkommit i flera versioner där felaktigheter allt eftersom har rättats och uppgifter kompletterats. Detta innebär att man i det fallet även bör skriva vilken version av Sveriges Dödbok som har använts.
Ofta så ser man även förkortningen "SDB" förekomma för Sveriges Dödbok och inte sällan kombinerad med numret på den version som har använts. Exempelvis "SDB5". Detta är en mycket praktisk förkortning när man arbetar men samtidigt, du och jag vet vad den betyder men kommer en forskare om 20 år att veta det om han får ta över din forskning?
Det finns mycket att säga om källor och källkritik och detta var bara en kort sammanfattning för att belysa vikten av ämnet. Mer information om att värdera information källkritiskt finns i t.ex boken "Källkritik" av Torsten Thurén, Liber AB, 2 uppl. 2005. ISBN: 91-47-05293-7.

Veckans släktbloggare Johan Keller har släktforskat under några år, men hans intresse för historia och historiska skeden har han sedan han var liten genom sin mormor och morfar som berättade spännande historier om hur det var förr i tiden.