Att säkra upp nedlagd tid av släktforskning
Tips om backup
av Daniel Johnsson
I Släkthistoria nr 6/2014 skrev Sten Nolin en utmärkt artikel om fotohantering, men i slutet av den
artikeln skrev han ”Spara bilderna på minst två olika ställen, till exempelvis på externa hårddiskar. Är
det inte så många bilder kan USB-minnen med stor lagringskapacitet också fungera”. För mig är inte
USB ett lagringsmedia, utan något du använder för att flytta filer mellan två datorer. Jag tänkte om
någon är intresserad så kommer här min ödmjuka syn (som arbetar dagligen med IT) på att säkra upp
alla de mödosamt nerlagda timmarna av släktforskning som ligger på våra datorer.
1. Originalfilerna har du på din dators hårddisk. Lättåtkomliga för uppdatering.
2. Ta backup till en USB-disk med adekvat lagringsutrymme. Ta regelbunden backup till denna, men ha den inte inkopplad i datorn när du inte tar backup. Denna backup är behändig och ha när (inte om) din dators hårddisk går sönder.
3. Ta en identisk backup till ytterligare en USB-disk och förvara den utanför ditt hem, exempelvis hos en familjemedlem. Brinner ditt hus ner, så spelar det ju ingen roll hur många backuper du har liggande hemma.
God disciplin krävs, det är lätt och glömma bort att ta backup, framför allt den under punkt 3. Men
du kommer vara glad den dag du behöver den.
Att bränna en CD/DVD/Blu Ray är inget bra media för långtidslagring, då det är ett media som åldras.
Undvik också USB-minnen. Lagring på internet, typ DropBox, är för mig ett sätt att dela med mig av
min information till andra, inte för långvarig lagring (de kan aldrig trots påstående garantera sin tjänst, och företag och dess produkter köps och säljs vilket kan ändra villkoren).
4. Skriv ut all din släktforskning på papper - om du är rädd för krig där neutronbomber slår ut
elektronik. En utskrift är också bra att ha till hands när du får besök av släkt som är nyfiken på
din forskning.
5. Tryck upp en bok (helst flera och dela med dig) med din forskning. När du är död kanske
inte din familj/släkt tänker på din dammiga gamla dator och vad som finns på den. Det kan
också vara en god idé och ge ett exemplar till ditt lokala bibliotek. Vänta inte för länge med
att trycka en bok, är du en genuin släktforskare kommer du aldrig bli klar med din forskning.
Bättre att byta ut boken om tio år istället för att aldrig komma till skott, man vet aldrig hur länge man får vara kvar på jorden.
Det här är mina tankar och idéer, finns säkert många andra sätt, men huvudsaken är att ni är rädda
om det arbete ni har lagt ner tid på. Mest värdefullt är förstås det som inte går att forska fram igen,
intervjuer och avskrifter av lånade brev och dokument som kanske inte finns kvar framöver.
Skrivet av Daniel Johnsson, aktiv släktforskare i Småland sedan tio år tillbaka, men som haft intresset
för ämnet sedan tonåren.
I Släkthistoria nr 6/2014 skrev Sten Nolin en utmärkt artikel om fotohantering, men i slutet av den
artikeln skrev han ”Spara bilderna på minst två olika ställen, till exempelvis på externa hårddiskar. Är
det inte så många bilder kan USB-minnen med stor lagringskapacitet också fungera”. För mig är inte
USB ett lagringsmedia, utan något du använder för att flytta filer mellan två datorer. Jag tänkte om
någon är intresserad så kommer här min ödmjuka syn (som arbetar dagligen med IT) på att säkra upp
alla de mödosamt nerlagda timmarna av släktforskning som ligger på våra datorer.
1. Originalfilerna har du på din dators hårddisk. Lättåtkomliga för uppdatering.
2. Ta backup till en USB-disk med adekvat lagringsutrymme. Ta regelbunden backup till denna, men ha den inte inkopplad i datorn när du inte tar backup. Denna backup är behändig och ha när (inte om) din dators hårddisk går sönder.
3. Ta en identisk backup till ytterligare en USB-disk och förvara den utanför ditt hem, exempelvis hos en familjemedlem. Brinner ditt hus ner, så spelar det ju ingen roll hur många backuper du har liggande hemma.
God disciplin krävs, det är lätt och glömma bort att ta backup, framför allt den under punkt 3. Men
du kommer vara glad den dag du behöver den.
Att bränna en CD/DVD/Blu Ray är inget bra media för långtidslagring, då det är ett media som åldras.
Undvik också USB-minnen. Lagring på internet, typ DropBox, är för mig ett sätt att dela med mig av
min information till andra, inte för långvarig lagring (de kan aldrig trots påstående garantera sin tjänst, och företag och dess produkter köps och säljs vilket kan ändra villkoren).
4. Skriv ut all din släktforskning på papper - om du är rädd för krig där neutronbomber slår ut
elektronik. En utskrift är också bra att ha till hands när du får besök av släkt som är nyfiken på
din forskning.
5. Tryck upp en bok (helst flera och dela med dig) med din forskning. När du är död kanske
inte din familj/släkt tänker på din dammiga gamla dator och vad som finns på den. Det kan
också vara en god idé och ge ett exemplar till ditt lokala bibliotek. Vänta inte för länge med
att trycka en bok, är du en genuin släktforskare kommer du aldrig bli klar med din forskning.
Bättre att byta ut boken om tio år istället för att aldrig komma till skott, man vet aldrig hur länge man får vara kvar på jorden.
Det här är mina tankar och idéer, finns säkert många andra sätt, men huvudsaken är att ni är rädda
om det arbete ni har lagt ner tid på. Mest värdefullt är förstås det som inte går att forska fram igen,
intervjuer och avskrifter av lånade brev och dokument som kanske inte finns kvar framöver.
Skrivet av Daniel Johnsson, aktiv släktforskare i Småland sedan tio år tillbaka, men som haft intresset
för ämnet sedan tonåren.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar