Sluten eller offentlig grupp på Facebook

Då och då kommer det önskningar från medlemmar i Facebookgruppen Släktforskning för noviser att gruppen skulle göras sluten. Det är inte så ofta nu för tiden och de flesta brukar förstå mina motiv till att inte hörsamma detta. För att inte behöva upprepa mig varje gång jag får sådana förslag så vill jag emellertid motivera varför gruppen skall vara offentlig.

Det vanligaste skälet är att de inlägg och kommentarer medlemmarna gör i gruppen kan läsas av deras vänner på den privata Facebooksidan. En del tycker detta är generande. Innan jag kommenterar detta skall jag emellertid motivera varför jag har valt att göra gruppen öppen. Huvudsyftet var för många år sedan att hjälpa nybörjare och de som inte ännu vågat sig på släktforskning att ta steget in i denna trevliga hobby. Jag hade själv mött många företeelser inom den etablerade släktforskningen som vände sig mot alla ”enfaldigheter” som vi noviser kunde företa oss och alla de ”dumma” frågor vi kunde ställa. Åtminstone jag var till en början lite rädd att delta i olika fora eftersom det var så lätt att göra bort sig. Nu gick det här över ganska snart eftersom jag ansåg mig vara väl så kvalificerad forskare, om än inom ett annat område, som många av de ”märkvärdiga” släktforskare jag mötte på nätet. Jag bestämde mig således för att hjälpa andra som var i min situation, men kanske inte hade den bakgrund jag hade att så de vågade ta för sig och inse att det inte är något att skämmas för att inte ännu vara kunnig.

Skillnaderna är inte så många mellan en sluten och en offentlig grupp. En avgörande skillnad finns dock – i en offentlig grupp kan även icke medlemmar läsa det publicerade materialet, vilket man inte kan i en sluten grupp. För en absolut nybörjare eller någon som bara funderat över att börja släktforska, men vet mycket lite om vad det rör sig om är detta av avgörande betydelse. Genom att läsa de inlägg som finns på vår grupp kan en novis lära sig mycket, men framföra allt kan man se vilka frågor som ställs, hur avancerad nivån är, hur bra svaren är, hur hjälpsamma gruppmedlemmarna är och framför allt hur stämningen är i gruppen och hur man bemöter de som ställer elementära frågor. Kommer jag att kunna förstå det som sägs och vågar jag be om att få bli medlem? Att den som är osäker och inte så kunnig vågar bli medlem är oerhört väsentligt för mig och en central idé med gruppen och även med min blogg. För att råda bot på problemet med alltför många upprepningar av de mest elementära frågorna har jag, som ni vet, sammanställt en gratiskurs som jag för allas bästa hoppas att de oerfarna eller ringrostiga läser inledningsvis.

Vad säger jag då till de medlemmar som tycker det är obehagligt att deras vänner och familjen läser vad de har för sig inom släktforskningen? Först och främst anser jag att man skall vara varsam med vad man publicerar på Facebook. Är det något känsligt kan man skicka det som ett privat meddelande till de som man tror kan hjälpa till. Ett annat sätt är att skaffa sig en alternativ identitet just som släktforskare. Det behöver inte vara konstigare än att man har en alternativ identitet där man tar med ett mellannamn. Den identiteten skyddar man på alla de sätt som FB ger möjlighet till och lämnar bara ut till de man tycker kan få ta del av en hobby. Man kan ju också se det lite relativt. Vi är snart 5000 medlemmar i vår grupp nu och oavsett om gruppen är offentlig eller sluten kan alla dessa läsa allt de andra skriver. Det är stor risk att några av dessa bor på samma gata eller känner ens vänner eller släktingar. Man måste då fråga sig om några dussin vänner på FB gör en så stor skillnad ur integritetssynvinkel?

Avslutningsvis vill jag sammanfatta med att säga att förslagen om att stänga gruppen är en av de få saker som inte är förhandlingsbara, eftersom det skulle göra att hela min idé med tillgänglighet för de som bäst behöver hjälp skulle gå förlorad.