Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

onsdag 25 mars 2015

Novis på DNA

Jag har gett mig in på något jag absolut inte behärskar, men där jag förstår de huvudsakliga principerna. Dock kommer det att ta tid innan jag kan göra mig riktig nytta av mina nya insikter. Jag har nämligen skickat in ett DNA-prov till FamilyTreeDNA. Jag får samma känsla som jag hade för 10 år sedan när jag var vilsen nybörjare i släktforskning och inte alltid förstod frågorna, än mindre svaren på olika frågor.

Det har länge legat och grott hos mig, men slutligen tog jag mig samman och skickade efter ett sk. kit för att ”topsa” mig själv. Jag började med snålvarianten dvs. ett FamilyTree DNA-test (FtDNA) som är det billigaste, men också en bra ingång vad jag förstått. Jag fick rådet att skicka kittet till någon anhörig i Sverige för säkerhets skull eftersom det tydligen inte är tillåtet med privata DNA-tester i Frankrike där jag bor och man vill ju inte att det skall fastna i tullen. Under julen när vi besökte släkten i Sverige anlände kittet till Göteborg, men jag väntade med att skicka in det tills jag var på hemmaplan igen.

Själva testet är enkelt – man skrapar på insidan av kinden på båda sidor med två taggade ”plastspadar”, som man sedan lägger i två förseglade containers och skickar in i bifogade returkuvert. Sedan är det bara att vänta, vilket många tycker är mycket frustrerande har jag förstått av alla inlägg på Facebookgruppen DNA-anor.

FamilyTree DNA meddelar per mail att de mottagit provet och hör sedan av sig när det är klart. Alla resultat får man på sin medlemssida på Internet och aviseringar per mail. Man blir också medlem i det svenska DNA-projektet och man uppmanas att ladda upp sitt släktträd till FtDNA samt fylla i en del uppgifter som är viktiga för jämförelse mellan testade personer. Det är lite bökigt att få det rätt med uppladdningen av trädet, men till sist klarade jag av det. Det är ganska väl beskrivet och hjälp står att få om det strular.

Nu undrar ni säkert om det blev något resultat. Ja jag fick faktiskt redan från början en hel massa matchningar, men det var bara några få som var tillräckligt överensstämmande för att vara värda att studeras närmare. Problemet är att många inte laddar upp sina släktträd eller väldig rudimentära sådana och då är det ju närmast omöjligt att finna gemensamma anor. Dessutom förekommer inga källor i träden. Vi svenskar har ju också problemet att vi har patronymikon och det är inte så lätt att finna rätt Anders Svensson i ett träd med 15 generationer, som är den gräns man sätter på de uppladdade träden. Många träd saknar dessutom även patronymikon och tar bara upp förnamn och då är det ju ganska meningslöst att söka. Det verkar som en del tror att de skall kunna finna släkten via DNA och struntar i den traditionella forskningen. Jag kunde emellertid finna tre säkra matchningar, där den gemensamma anan kunde identifieras, bland de personer jag fick föreslagna utifrån mitt DNA. Dessa tre hörde också av sig ganska omgående till mig via mail. En person var speciellt intressant och fanns i USA.

Han kunde ganska omgående berätta att vi hade en gemensam ana på mödernet i Holmedal i Värmland, vilket gjorde det ganska lätt att hitta. När jag vandrade runt i hans ganska detaljerade träd som också finns på Ancestry så hittade jag även släkten Skragge också den på våra mödrars sida och i Värmland. Nu hör det till saken att en övervägande del av alla de träffar jag fick hade ett stort inslag av såväl finska namn som norska namn, förutom svenska. Eftersom jag har en del skogsfinnar på min farmors sida fann jag snart den gemensamma anan Bertil Bertilsson Kemppainen, men denna gång var det på fädernet som vi var förenade.

Om jag har fattat det rätt så gör de här träffarna att min traditionella forskning, som leder till de ovan namngivna personerna har fått en större trovärdighet än den hade tidigare. Visserligen har jag detaljstuderat varje led i detalj tidigare och diskuterat med andra forskare, men när man närmar sig 1600-talet kan man aldrig vara nog försiktig. Nu väntar jag bara på att det skall droppa in fler matchningar som pekar i samma riktning eller ger andra ledtrådar. Jag har också skickat efter ett kit för min mor som fyllde 92 i år och hon tycker det är spännande och kommer att ge mig än fler ledtrådar och stöd för min traditionella forskning.

Nu är det så att när mitt DNA väl finns hos FamilyFinder så kan jag beställa uppgraderingar av testet. Nästa steg blir att beställa ett Y-DNA, vilket kartlägger min faderssida. Det skall bli spännande eftersom jag har några okända led på den sidan. Kanske jag, med detektivarbete kan hitta några ledtrådar eller åtminstone utesluta några gissningar.

Man kan också ladda ned sitt resultat till ett antal tredjepartstjänster och få andra insikter. Jag fick exempelvis en karta av mitt DNA i relation till olika folkgrupper i hela världen. Givetvis dominerade det nordeuropeiska inslaget i samtliga kromosomer, inklusive det finska inslagen, men intressant var också att i nästan varje kromosom fanns ca 30 % inslag av medelhavsgener. Nu stämmer detta ganska bra med min traditionella forskning eftersom jag har anor i Holland, Belgien, Frankrike från den tid då spanjorerna var dominerande i regionen, samt en hel del anor mycket långt tillbaka i just Medelhavsregionen. Min dotter som är en stark internationalist blev väldigt glad när hon fick se vilken genetisk cocktail jag har bidragit med.

En spännande beskrivning av resultatet
Det stora arbetet tar emellertid vid när man fått sina matchningar – nämligen att jämföra och kontrollera riktigheten av den andres släktträd. Eftersom det saknas källor får man i princip göra om den andres forskning från grunden innan man lägger samman den med sitt eget träd. Jag tycker mig märka att speciellt ”kusinerna” från USA ger upphov till en del arbete. Jag vet inte om det beror på språkproblem eller de källor de använder, men man finner många felaktiga detaljangivelser och dessutom tveksamma släktskap, som visserligen påstås korrekta på de stora sajterna, men som åtminstone jag inte kan finna belagda i några primära källor eller tillförlitliga släktutredningar. Jag kan hålla med om att de oftast är troliga, men irriterande är det ändå.

Spännande är dock att jag kunnat knyta ihop två Värmlandssläkter i mitt träd, nämligen Styff(e) och Skragge, om än bara genom gifte. Att Styffe tillhör min morfars gren och Skragge min mormors gör det än trevligare. Frustrerande är dock att en ganska nära DNA-släkting i Arvika inte har kunnat visa upp någon gemensam ana med mitt träd trots stor geografisk samstämmighet. Mitt hopp står därför till att vi båda har okända grenar i nära tid, vilka båda är män. Hur jag skall tackla det vet jag inte eftersom det är min morfars farfar, så där hjälper mig inte mitt Y-DNA, eller ens min mors DNA om jag förstått rätt. Jag skulle bli väldigt glad om någon ville rätta mig på den punkten. En annan lösning vore om någon manlig ättling till Olof Månsson från Eda 1839-1915 skulle finnas, men enligt min forskning existerar ingen sådan person, såvida inte min avlidne ogifte morbror hade några ”barn på byn” som ingen vet om.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers