Att tillverka en släktbok

Nu är jag äntligen färdig med släktboken jag gör till min mor på hennes 85-årsdag. Det är den andra boken jag gör nu och även om det är mycket jobb är det alltid lika roligt att överlämna en så speciell present.
Jag har sett många funderingar på nätet om hur man kan få en släktbok tryckt. Det finns ju numera ganska många tryckerier som ägnar sig åt s.k. ”print-on-demand”. De flesta har emellertid färdiga format som man skall skriva in sin text och lägga in sina bilder i, andra är mest inriktade på författare som vill ha lite större upplagor än vi släktforskare är ute efter och har därför ganska höga priser för första exemplaret – eller igångsättning som de kallar det. Jag har båda gångerna tryckt min bok själv och sedan anlitat en bokbindare för att göra en vacker bok av det. Det går alldeles utmärkt att printa ut boken på en högklassig bläckstråleskivare. Själv använder jag en några år gammal hp psc 2510 photosmart och den ger mycket bra kvalitet om man använder rätt papper. Observera att jag inte använder dyrt fotopapper utan högkvalitativt vanligt papper. Första boken tryckte jag på ett ganska tjockt papper – 110gram – med en något beige ton. Det heter Linné som används ganska mycket i praktböcker med foton. Anledningen till att jag använde så tjockt papper var att jag inte ville det skulle lysa igenom när jag tryckte på två sidor. Det blev jättesnyggt, men var nog onödigt kraftigt för bokbindaren.
Senare har jag kommit på andra sätt att göra det på något tunnare papper – 90 grams. Ett sätt är att ställa in skrivaren på en mörkt grå nyans i stället för helt svart. Ett annat sätt som jag använde senast är att välja ett mycket slätt och ganska blankt belagt papper av hög kvalitet. Genom beläggningen suger inte bläcket in i papperet utan lägger sig på ytan och lyser därför inte igenom. Det är emellertid viktigt att ställa in skrivaren på rätt papperskvalitet så den inte ger ifrån sig för mycket bläck för då kan det kleta innan det torkar.
Om man inte har en skrivare som skriver på två sidor i ett svep måste man skriva ut boken på en sida och sedan vända papperet och skriva på andra sidan. Mitt råd är att prova med tomma papper där man markerat UPP och NED för det är lätt att man vänder sidorna fel så andra sidan blir upp och ned, skrivet på samma sida som den första eller får fel text på baksidan. Det är också viktigt att förstasidan får torka i kanske en kvart innan man skriver igen. Se också till att bläddra som en kortlek i sidorna innan de läggs i skrivaren för att bli av med all statisk elektricitet annars klistar sidorna gärna ihop så två sidor matar fram samtidigt och då blir det ju fel text på andrasidan. Om det är kortare kapitel eller mycket bilder, som ju ger strävare yta, brukar jag faktiskt mata sida för sida för att vara säker på att allt skall bli rätt.
Jag har alltid skrivit ut två exemplar av släktboken. Ett skäl är att jag vill ha en obunden omgång kvar, ett annat är att jag då alltid får en extra sida om något skulle bli fel i trycket och då kan välja den snyggaste för den bundna boken.
Jag har inte testat det men jag skulle tro att man kan ta sina filer och gå till exempelvis Arkitektkopia eller Allfoto eller någon annan kopieringsbyrå och få sin släktbok utskriven på deras färglaserskrivare för en rimlig penning.
Att sedan binda boken visade sig vara lite svårare. De flesta bokbinderier arbetar maskinellt med stora upplagor och ganska tråkiga bindningar. Jag sökte ett hantverksmässigt arbete så jag det skulle bli en vacker bok. Den första boken bands av Saras Bokbinderi i Göteborg, men de verkar ha upphört med sin verksamhet. Man måste hitta en bokbindare som ägnar sig åt att binda in gamla häftade böcker i tidsenliga band. De kan göra enstaka exemplar av dina egna alster också. Här i Frankrike fann jag en kvinna i Montpellier. Jag vill ha konstläderband med marmorerade pärmar och präglad ryggtext som i gamla tiders böcker. Kostnaden för en bok på mellan 150 och 200 sidor ligger på ungefär 700-1000 kronor, men då blir det riktigt snyggt. Det var lite problem här i Frankrike med ryggtexten på boken eftersom jag ville ha texten ”SLÄKTBOK för N.N.” Ä är ju ingen bokstav som man använder men lyckligtvis har franskan två lösa punkter som kallas ”trema” och kan sättas ut lite där man vill. Det hade ju inte blivit så kul utan prickarna.
Lite skall jag väl säga om inlagan också. Jag använder mig av Disgen för att skriva ut min släktbok. Jag har inte vågat använda funktionen Släktbok ännu utan skriver ut avsnitt för avsnitt och ser till att de efterföljande avsnitten börjar på rätt sida.
Det är alltid uppskattat av den som får boken att alla nu levande personer samt den närmaste familjen finns med (fråga dem om lov först) så därför brukar jag börja boken med en stamtavla med jubilaren som Proband. På så sätt kommer alla barn, barnbarn och barnbarns barn med. Skaffa foton av alla – det uppskattas. Som nästa avsnitt väljer jag en ana på vardera mors- och farssidan hos jubilaren – förslagsvis jubilarens mormor/morfar och farmor/farfar och skriver ut deras antavlor. På så sätt får man med alla jubilarens kusiner och deras familjer. Slutligen skriver jag ut jubilarens antavla i tabellform med obegränsat antal generationer. På så sätt upptäcker jubilaren femtonmänningar och andra avlägsna släktingar hon/han inte hade en aning om. Andra kul saker man kan lägga till är olika form av statistik över medellivslängd, ålder vid första gifte och annat intressant. Vad jag saknar i Disgen är en snygg grafisk tavla. Där är Min Släkt överlägset bättre. För den som vill komplettera boken med en inramad grafisk tavla i lite större format rekommenderar jag att läsa en artikel i Nr 79:2007 av Diskulogen där det beskrivs i detalj.
Jag har varit så tursam att båda mina föräldrar har skrivit ned sina egna minnen från barndomen. Dessa har jag kunnat redigera och sätta bilder till och inkludera i början av boken. Jag har också skrivit ned egna berättelser jag fått från släktingar och lagt in i boken. Ibland kan det finnas roliga detaljer om anor i gamla domböcker, i herdaminnen eller i andra skrifter. Ofta kan man hitta sådant på nätet i andra fall får man gå till biblioteket. Jag hittade exempelvis en mycket fin dödsruna på en lokal församlingsweb i USA över en emigrerad släkting.
Nu ägnar jag mig åt att mata in alla ättlingar i Norrbärke till min anfader Anders Finne. Här är CD-skivorna som Kjell Vadfors sammanställt över Norrbärke och Grangärde till oerhörd hjälp.