Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

måndag 29 juni 2009

Genlines nya transkriberingsfunktion kräver eftertanke, men är ack så nyttig

Genlines nya funktion som gör att man kan söka personer direkt bland bilderna lovar verkligen mycket. Jag har tagit för vana att alltid registrera - eller transkribera som det heter - de sidor jag besöker. Genom att göra det hittar jag enkelt tillbaka till samma sida senare och kanske jag kan hjälpa någon som forskar på samma anor att hitta lite lättare. Jag har emellertid funderat lite över hur man bör registrera det man läser på sidorna. Vid första tanken kan det förefalla enkelt, men när man börjar arbeta med det reses ett antal frågor om hur man skall förhålla sig. Jag vill inte göra anspråk på att ha några lösningar, men vill gärna ventilera mina tankar och kanske få reaktioner.

Man har bild i Genline över en en familj med fader, moder och ett antal barn, samt kanske också barnbarn och hustrur till söner. Min huvudregel är att skriva in det som faktiskt står där även om jag vet mer. Det innebär att jag skriver in exakt den text som jag lyckas tolka, varken mer eller mindre. Detta kan innebära att namnen kan vara annorlunda är det som jag vet de har från födelseboken och det kan vara annorlunda stavat. Att jag inte normerar namnen här beror helt enkelt på att jag vill vara så trogen källan som möjligt. Inte heller fyller jag i födelsedata om de är ofullkomliga eller otydliga även om jag känner till dem. Det jag kan tolka skriver jag - inget annat.

Något som jag funderade länge på var huruvida jag skulle skriva efternamn på barnen. Mitt beslut var att bara skriva förnamnen om inte efternamnen står i texten. Det är naturligtvis frestande att ge barnen patronymikon men man vet ju faktiskt inte vilket namn barnen väljer senare i livet och i vissa fall kan det ju vara någon annans barn. Det senare händer när barn och barnbarn bor i samma familj. Då måste man tolka vem barnen hör till och det är inte mitt arbete att göra vid transkriberingen - det hör till forskningen. Däremot anger jag som titel hustru, son, dotter och måg eller svärmor där så är angivet i handlingen. Dom som läst husförhör med flera generationer som bor tillsammans där barn, sonhustrur, mågar och barnbarn står i en lång rad förstår väl varför man skall vara försiktig innan man ger barnen efternamn.

Genom att ha denna restriktiva och fundamentalistiska hållning undviker jag att dra slutsatser som hör till forskningsuppgiften. Detta har givetvis sina nackdelar också. Om jag söker efter Erik Anderssons son Johan i Ljusnarsberg kan jag således inte söka efter Johan Eriksson och Ljusnarsberg eftersom han bara är registrerad som Johan - son - Ljusnarsberg. Jag får således söka efter fadern Johan Eriksson i Ljusnarsberg och kolla om det finns någon son Johan. Jag kan naturligtvis också söka efter Johan i Ljusnarsberg, men det ger kanske lite för många träffar i framtiden.

Jag har också kommit på att man kan använda transkriberingen för att registrera notiser. Ibland står det att "Erik Olsson i Hörken gifte sig med Anna Jansdotter, från Nya Vägen, dotter till bergsmannen Jan Persson från Linde". Jag registrerar då samtliga namn och markerar dom. Kanske är det den enda platsen som släktskapet i fråga redovisas klar så därför är det viktig information för andra forskare.

I dialogen för födelsenotiser finns plats att registrera moderns namn. Ofta anges inte modern i födelsenotisen utan bara fadern. Fall då inte för frestelsen att fylla i moderns namn även om du kan det. Det kan ju vara en sammanblandning. Samma sak gäller naturligtvis alla andra uppgiftsrutor som exempelvis faderns yrke som inte heller alltid anges.

Hur går då registrering och sökning till? I figuren nedan ser ni hur jag redan matat in Anders Magnusson i Kaveltorp och har just markerat hans hustru Anna Olsdotter.



I momentet efter trycker jag på Spara och då kommer även Anna att dyka upp i databasen. Ni ser också att jag har normaliserat gårdsnamnet Kaveltorp. Anledningen är att när Ljusnarsberg blir färdigregistrerad i GIDx så kommer gården namn att dyka upp automatiskt och då i normaliserad form.

Ett exempel på sökning ser ni nedan.


Jag söker min ana Beata Öhman. Om jag söker på hela namnet hittar jag kanske bilder där hon finns som vuxen. Nu söker jag emellertid bara på Beata och hittar henne i Laxbro som barn. Märk här att hon inte har något efternamn, men att det ovanför henne finns en 11-årig Johan Öhman, samt nämndemannen Anders Öhman och hustrun Margareta Hager. Hon heter faktiskt Häger, men eftersom det står Hager så är det vad jag registrerat, vilket man kan se om man söker på Margareta Hager.

Tråkigt nog tycker jag inte att intresset verkar vara alltför stort från oss släktforskare att hjälpa till med transkriberingen, vilket är synd. Ett exempel från Ljusnarberg visar att det är knappt 60 registreringar gjorda av tre forskare och då har jag gjort en tredjedel själv. Jag kan försäkra att det är en fantastisk hjälp att mata in sina egna uppgifter för framtida bruk.

När jag nu är på lite gnällhumör så har jag konstaterat att DISPOS inte sällan pekar på fel sida i Genline. Troligen är det därför som kopplafunktionen i nya DISGEN 8.2 strular och anser att Genline är inaktivt. Den gamla kopplafunktionen i DISGEN 8.1 fungerade mycket bättre - den nya strular mest.

Avslutningsvis så vill jag anknyta till mitt förra inlägg och meddela att Mjukvara.se har skrivit en utförlig och lärorik artikel om hur man börjar släktforska.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers