Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

torsdag 31 mars 2011

Att bringa ordning i alla släktforskningspapper

Jag har ett helt skåp fullt med släktforskarpapper. Fast jag inte ägnat mig åt min hobby mer än några år så har jag samlat på mig en förfärande mängd papper. Varje gång jag tittar igenom högarna hittar jag godbitar som jag för länge sedan borde ha använt mig av, men glömt bort. Det är kopior ur böcker jag tagit vid besök på bibliotek, det är brev från nätsläktingar och släktforskarvänner, det är gamla släktutredningar jag fått ärva samt ett otal antavlor i tjocka buntar som jag bara hunnit skumma igenom.

Detta har inte bara blivit ett konstant dåligt samvete utan också rent fysiskt en olägenhet. Skåpet börjar bli fullt och materialet är fullständigt oöverblickbart. Nu skulle jag ju kunna var den typ av person som älskar att katalogisera, ordna och sätta in i hängmappar - jag har försökt! Tråkigt nog - eller lyckligtvis - hyllar jag principen att ett rent skrivbord snarare tyder på frånvaron av innehåll i tanken än den ofta framhållna synpunkten att ett rörigt skrivbord är tecken på ägarens förvirrade tankefigurer. Jag har således skändligen misslyckats med att finna en metod för att bringa reda i mitt material - fram till nu. Om det möjligen är någon läsare som känner igen sig så kan det vara värt att fortsätta läsningen av den här texten. Den lyckliga resten kan ju alltid förfina sitt diariesystem.

Jag har en scanner - till och med två - och jag har försökt att scanna in materialet och sedan lägga upp det i olika kategorier. Jag har också med hjälp av en läspenna försökt läsa in texterna direkt i min dator vid besök på biblioteken. Varje gång har jag tröttnat för det tar sådan tid. Inte bara att lägga papper i scannern och sedan bearbeta det i datorns program på olika sätt, att tolka det till editerbar och sökbar text, utan även att sendan samla det på något vettigt sätt så man kan hitta tillbaka till materialet.

Vid besök hos optikern, apoteket och andra ställen där man handskas med recept här i Frankrike har jag sett att man vid varje kassa har en liten miniscanner. Man stoppar bara in receptet i springan och sedan dras det igenom ungefär som sedlarna försvinner i bensinautomaten. När jag således fick ett erbjudande om att köpa en sådan liten grej kunde jag inte motstå det. Detta blev lösningen på mitt problem.

Så här funkar det. Man samlar sina papper, sorterar dom i ordning och stoppar in dom i scannern ett och ett. Den är snabb - bara 10 sekunder mellan matningarna. Bilderna samlas endera på en USB-sticka eller på det medföljande minneskortet eller i själva scannern. Man behöver inte ens ha datorn med sig eller ha den ansluten till ström. Den har nämligen laddningsbara batterier som laddas via datorn USB-port. När man scannat det man vill för tillfället så tar man ur minneskortet/USB-stickan och stoppar den i datorn. Det är nu det smidiga börjar.

Programmet som följer med är ett underverk. Man öppnar sin minnessticka, identifierar de filer man vill behandla genom att titta på de små iconerna på vanligt sätt och laddar in dom i programmet. Sedan instruerar man programmet om det skall tolka bilderna till text för ett otal vanliga ordbehandlingsprogram, till PDF eller till bilder, Excell m.fl. applikationer. Jag väljer att skapa filer i PDF. Nu kan man också instruera programmet att automatiskt känna av om bilderna behöver vändas, rätas upp eller på annat sätt justeras för bättre OCR-tolkning (innebär att den grafiska bilden av sidan tolkas till en text som kan behandlas i ordbehandlare och göras fritextsökning i). Sedan är det bara att trycka på knappen och gå och dricka kaffe.

Efter en mycket kort kaffepaus frågar programmet var jag vill spara mina filer. Jag lägger alla i samma mapp och ger filen ett namn som gör att jag på ett ungefär vet vad den innehåller - exempelvis "Svinhufvud", eller "Älvsborgs lösen". Eftersom jag valt PDF öppnas nu filen i Adobe Acrobat Reader och jag kan göra fritextsökning på texten precis som i Google Books eller Projekt Runeberg.

Vad är det nu som är så annorlunda med detta?

Först och främst enkelheten att kunna scanna snabbt utan dator. Scannern är inte mycket större än ett Toblerone-paket så man kan ha den med sig överallt.

Behandlingen och tolkningen av materialet är busenkelt och behöver inte göras samtidigt som scanningen. Man gör det när det passar.

Man behöver inte katalogisera materialet i olika mappar under olika ämnen - bara ange på ett ungefär vad dokumentet innehåller.

Man kan göra avancerade fritextsökningar på filerna en och en eller söka efter ord i hela mappen om man vill.

Naturligtvis har man alltid möjlighet att klippa och klistra ur materialet till sin släktforskning.

För den som gillar sådant kan man naturligtvis ge filerna "taggar" och sådant. Man kan spara scanningarna som bilder och ge dom sk GEO-koder och en massa annat om man är lagd åt det hållet, men det behövs faktiskt inte.

Scanner jag skaffade heter I.R.I.S.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers