FRÅN IDEL BÖNDER TILL IDEL PRÄSTER – kanske min bästa forskning

I väldigt många familjer vårdar man historier om anor som kommer från ”finare” folk, speciellt är det populärt att ha en ana som avlats under någon av våra moderna svenska konungars resor genom landet. En sådan historia omhuldas fortfarande av många i min frus familj - även om hon själv inte tillhör dem - så jag bestämde mig för att undersöka hur väl den var underbyggd. När jag började forska i frågan kom jag i kontakt med den skicklige släktforskaren Hans Andersson – en anättling till min fru - som även han hade hört och forskat kring detaljer i historierna. De var tydligen djupt rotade i släktens olika grenar och grundade sig huvudsakligen på berättelser och drömmar av huvudpersonen – ”kungasonen” Fredrik Bernhard Lustig (1834-1910) – själv och som sedan broderats, tolkats och förgyllts av de efterkommande. Det är en ganska trevlig och lärorik historia som jag har skrivit om i detalj tidigare.

Hur det nu var med de kungliga anorna så hör det till saken att min frus familj, i modern tid, har släktingar på modersidan, som man i kraft av deras egen begåvning, med rätta kan vara stolta över. En nära släkting är kompositören och dirigenten Sixten Eckerberg, som under många år var dirigent för Göteborgs Symfoniorkester, en annan bemärkt anättling är landshövdingen Per Eckerberg i Östergötland. Det var mer eller mindre underförstått att bondsonen Anselm Ringquist - min svärfar - ”gifte upp sig” socialt när han äktade min svärmor. Detta tilltalade min nyfikenhet så jag bestämde mig för att tillsammans med min svåger – Jan Ringquist - göra en djupdykning i de Ringquistska anorna.

Mycket var gjort sedan åratal av min svåger och han hade funnit idel småländska bönder, någon soldat och i stora drag sådant som inte väcker något särskilt uppseende eller är något att yvas speciellt över. Vägs ände hade nåtts med Johanna Ulrika Uhrström (1805-1888) hustru till korpralen Nils Jonasson Raffel (1792-1847) – han född i Väckelsång, hon i Östra Torsås. I födelseboken anges hon som oäkta – modern är Catharina Schieutz (1779- ), vilket är ett namn som vi inte på något sätt kan finna i sammanhanget. Att dotter bar namnet Uhrström gör inte saken lättare. Hon hade nämligen adopterats av moderns make coopervaerdietimmermannen Magnus Uhrström (1767-). Detta uppdagades med hjälp av Chris Bingefors och Helena Jorsell via Anbytarforum. Här var det emellertid stopp.

Detta var situationen 2009 när jag tog mig an problemet Catharina Schieutz. Så här i efterhand ser jag nog den forskarinsats som följde som en av de jag är mest stolt över. Åtminstone var de en av de mest komplicerade vid det tillfället och processen är väl värd att följa för andra som, liksom jag, inte släktforskat i decennier. Den är också väl beskriven i sina detaljer i fyra separata texter som börjar med att jag undersöker Ulrikas födelsenotis. Jag hittar sedan hennes morfar, hur jag villar bort mig och slutligen åtminstone kan knyta ihop några saker. Jag skall sammanfatta de viktigaste stegen. För att ni inte skall tröttna, utan läsa vidare, kan jag berätta att genombrottet ledde mig tillbaka ända till intressanta anor på tidigt 1500-tal. Det är denna fortsättning jag översiktligt skall beskriva.

I huvudsak kan jag ju berätta att jag under en tid tog moderns namn bokstavligt och irrade iväg till en helt annan familj än den som det visade sig vara. På grund av slarv och okunnighet lyckades jag dessutom hamna en tid i fel stad i Blekinge, men det kan ni som sagt läsa om i min tidigare text.

Att jag slutligen lyckades finna Johanna Ulrikas anor, då främst modern Catarinas föräldrar beror på ett antal trick jag lärt mig under den korta tid jag släktforskat. Det ena var att jag studerade dopvittnena, som var anmärkningsvärt välsituerade för att vara ett dop av ett oäkta barn. Det andra var att jag inte litade fullständigt på vad som stod i dopnotisen utan dels tog moderns efternamn med en nypa salt, dels letade på gårdarna runt omkring där dopnotisen sade att hon bodde, vilket hon inte gjorde.

Som ni läst vid det här laget kom Catharina från en klockare- och prästsläkt vid namn Schutz, med stavningsvarianter. Fadern hette Elias Schutz (1739-1821) och var klockare i Jät socken. Han var son till komministern Christian Georgii Schutz (1711-1777), som verkade i Jät och Kalvsvik mellan 1742 och 1777. Han var i sin tur son till klockaren Jöran Schütz. Det är emellertid Catharinas farfar Christian Georgii, som ur forskarsynpunkt visade sig vara den intressante. Han var gift med Christina Margaretha Alander (1673-1714) - på fadersidan ättling till den i Härlunda verksamma prästsläkten. Hennes farfar var gift med Maria Krook som på fadersidan härstammade från fyra generationer präster med namn Krook eller Krookius. Det var inte mindre kyrkliga anor på Christina Margarethas modersida. Modern hette Märta Wiesel (1686-1714) och var ättling till den prästsläkt som under flera generationer innehaft det kyrkliga ämbetet i Vislanda. Denna gren kan följas till mitten av 1500-talet till skattebonden Simon Haraldsson (~1550-) i Virestad.

Än längre tillbaka kan man följa Märta Wiesels mors anor. Hennes namn var Christina Dimberg (Dimbodius)(1662-1716) och hennes anor kan följas bakåt till den smått legendariska Christina Halvardsdotter (~1575-), som ibland jämförs med Stormor i Dalom. prästfrun Margareta Säbråzyntia Burea. Christina Halvardsdotter fick genom sina tio kända, till mogen ålder komna, barn i tre giften och sina 25 barnbarn räkna en mängd nu levande svenskar, förutom åtskilliga personer i andra europeiska länder och i Amerika bland sina ättlingar. Av mera bemärkta personer, som härstammar från henne kan nämnas biskoparna Johannes Gezelius d.y. och Johannes Gezelius nepos, Isak Heurlin och Thure Annerstedt, vidare Samuel Ödmann, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, Lina Sandell, Emilia Fogelklou och Sven Lidman. Allt enligt en artikel i Släkt och Hävd nr 1981:1 i en artikel med namn "Kristina Halvardsdotter - En Västgötsk "Stormor" och släktkretsen kring henne". I samma artikel visas att ett otal svenska adliga släkter härstammar från henne. Vidare spekuleras i om Kristinas anor kan härledas till den medeltida Vångasläkten på grund av att fadern bar ett vapen som mycket liknade det som bars av Vångasläkten. I S & H nr 3:1982 finns ytterligare en artikel om Kristina Halvardsdotter.

Som parentes kanske man bör förklara att förekomsten av dessa "supermödrar" berodde på seden vid den tiden att ”konservera” prästänkorna. Detta innebar att den präst som efterträdde en avliden präst förväntade sig att gifta sig med prästänkan för att få tjänsten. Troligen var det Domkapitlets sätt att ge prästänkorna en pensionsförsäkring. Det var därför inte ovanligt att prästänkor var gifta med ett antal präster efter varandra och avlade barn under lång tid. Detta innebar också att prästänkorna besatt ett inte föraktligt inflytande i samhället både i kraft av sina giftermål och så småningom i kraft av sina barn.

Som pensionerad forskare är jag hängiven rollen att ifrågasätta det som inte bör ifrågasättas och att uppdaga det som inte är förväntat. Det är kanske därför den här historien ligger mig så varmt om hjärtat. Både att reda ut vad som är fakta och vad som är myt i en gammal släkthistoria tilltalar mig, liksom att uppdaga att en gren av en släkt som ingen ansett var något att skryta med var den verkligt anrika och historiskt intressanta.

En av mina käpphästar är: ”Ju mer man önskar att en ana skall var sann - ju mer kritisk till det bör man vara”.

Fullständig antavla för Johanna Ulrika Uhrström inklusive källor finns på GeneaNet
OBS! Arbetsmaterial som inte skall kopieras utan egen kontroll i källorna.

Huvudsakliga källor var:

• Kyrkboksmaterial från berörda socknar
• Herdaminnen från berörda stift
• Urval av artiklar från Släkt & Hävd
• Svensk Biografiskt Lexikon
• Allbo härads dombok 1613 
• Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige svenske män. 1852
• Albert Liljas blekingska samlingar
• m.fl.

Vinjettbilden föreställer Nils Jonasson Raffel med familj.

De Wael, van Amerongen och van Gent - några holländska anor

På Skansen finns en byggnad som heter Bergsmansgården. Egentligen heter den Laxbro gård och kommer från Nya Kopparberg, numera Ljusnarsberg. Den byggdes troligen kring 1655 av bergsmannen Michel Hindersson i Nya Kopparberg. Man känner inte till Michel Hinderssons anor, men eftersom både hans första hustru Anna Lybecker och hans andra hustru Maria van Gent kom från invandrade familjer antas att han själv också hade utländskt ursprung. Eventuellt var hans farfar den av konungen 1613 förordnade före detta fogden Michel Hindersson, som på begäran av bergsmännen, av konungen utsågs till konstmästare för att förfärdiga en gruvkonst i Linde Bergslag, samt lära upp yngre gruvdrängar. Denne Michel Hindersson skötte sitt uppdrag så väl att konungen utnämnde honom till förståndare för samtliga kronans järnbruk i Noraskog, Linde, Grangärde, Norr- och Söderbärke, samt Norberg Bergslag.(1)

Hans namne, två generationer senare, var även han en dominerande bergsbrukare i samma trakter, nämligen i Nya Kopparberget, där han år 1660 stod för mellan 20 och 25% av den totala kopparproduktionen från Nya Kopparberget. Eftersom flera av hans barn tog namnet Lindberg antas det att han föddes i Linde eller inom Linde Bergslag.

Michel Hindersson har nämnts i en uppsats skriven av två ättlingar till honom, nämligen Göte Klingberg och Yngve Öhman. Uppsatsen med titlen "Van Gent - en 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen" behandlar främst Michel Hinderssons hustru Maria van Gent, hennes mor Bartha van Gent (de Cocq) och brodern Pieter van Gent. Maria och Pieters holländska anor berörs också. Uppsatsen grundar sig på ett 70-tal brev från dels Bartha van Gent, dels från sonen Pieter van Gent till räntmästaren Börje Cronberg och har sitt ursprung i hans samlingar.(2)

Eftersom jag är ättling till Michel Hindersson på Laxbro och hans hustru Maria van Gent har de holländska anorna intresserat mig och jag tänkte jag att jag kanske kunde få hjälp av någon holländsk släktforskare som intresserat sig för släkten van Gent. Den webbtjänst där jag publicerar mitt släktträd på är GeneaNet, som är ganska populärt bland holländska släktforskare så jag såg en möjlighet där. Mycket riktigt kom jag i kontakt med en "distant cousin" i Holland, vilket utvecklades över all förväntan och många, åtminstone för mig, nya kunskaper kom i dagen.

För att inte gå händelserna i förväg måste jag emellertid berätta att jag intresserat mig för den här släktgrenen tidigare med hjälp av andra anättlingar. Det har främst varit Margareta Ericsson, som utgående från arkivmaterial vid Ramsbergs Bruk studerat släkten Ericsson på Laxbro ingående. Anfader för den släktgrenen är Eric Magnusson, gift med Catharina Andersdotter Öhman, sondotter till Brita Michelsdotter Lindberg i hennes äktenskap med Johan Erik Öhman.* Jag härstammar från Eric Magnussons dotter Beata Charlotta (Lotta) Ericsson, gift med konstmästaren Fredrik Adler. Jag har vidare fått information från Anders Pemer som specialstuderat en gren av Laxbrosläkten, nämligen släkten Pemer där Nikolas Pemer IV var Michel Hinderssons svärson och Brita Michelsdotter Lindbergs förste make. Nikolas Pemer IV's syster var dessutom gift med Maria van Gents bror Pieter van Gent i Arboga.

Jag måste också påpeka att i den diskussion som förts huruvida Michel Hinderssons dotter Brita Michelsdotter Lindberg var dotter till Anna Lybecker eller till Maria van Gent är jag av uppfattningen att den senare är Britas mor. Diskussionen har sitt ursprung i en artikel i Släkt och Hävd 1954 där Elis Wettergren i en fotnot diskuterar frågan, dock utan några hänvisningar till säkra källor. På Anbytarforum har så sent som 2004 Göran Fredriksson hävdat att han från genomgång av kyrkliga räkenskaper slutit sig till att Michel Hindersson vad gift med Anna Lybecker så sent som 1669, vilket skulle visa på att Anna var mor till Brita.(3)(4)

Den andra uppfattningen stödjer sig på ett brev från Maria van Gents mor Bartha Jacobs de Cocq till Börje Cronberg där hon söker förmedla köp av koppar från svärsonen Michel Hindersson. Detta brev tyder på att Maria van Gent var gift med Michel Hindersson redan 1663 då brevet är daterat. Bartha van Gent skriver: "mijn mach Michel Hindrickss bij Nieu Kopperberch". Hon kallar således Michel "sin måg". Om Michel Hindersson och Maria var gifta vid denna tidpunkt visar det att Maria var mor till Brita.(3)

För mig har en notering i Lindesbergs dopbok varit avgörande i denna fråga. Där uppträder Maria van Gent, benämnd som hustru till Michel Hindersson, som vittne vid ett dop (20 Trinitatis) 24/10 1658, vilket visar att Maria och Michel var gifta vid det tillfället. Brita Michelsdotter Lindberg föddes enligt beräkning, utgående från hennes dödnotis, den 16/12 1666.(5)

I den ovanstående nämnda uppsatsen av Klingberg och Öhman hänvisas till forskning som utförts av de holländska genealogerna A.K. Vink och W. Niekerk angående Maria och hennes bror Pieter van Gents anor. A.K. Wink har sedan publicerat ett antal artiklar om familjen i den holländska släktforskningstidskriften Gens Nostra 1974/1977/1989. Från Margareta Ericsson har jag också fått en bild av den handkolorerade släkttavla grundad på A.K. Vinks studier. Sammanfattningsvis fann A.K. Vink att släkten van Gent härstammade från främst två familjer - de Wael och van Amerongen. Den stora frågan för A.K. Vink var huruvida det var den mycket inflytelserika och kända köpmansläkten de Wael som avsågs eller ej. Såväl namnet van Gent som de Wael förekommer i många släkter i nuvarande Belgien och Nederländerna. Avgörande för att härleda släkten anor har emellertid det vapen som Marias bror Pieter van Gent låtit avbilda på sin gravhäll i Arboga. Med hjälp av de vapen som avbildas där kan anorna härledas.

Det visade sig att min efterlysning på GeneaNet ledde mig till en ättling till ovanstående släkter - Marnix Alexander de Paula Lopes. Han hade emellertid ingen vetskap om att det fanns en svensk anknytning till hans släkt. Min egen insats i det här arbetet har varit blygsam. Jag har kunnat bidra med de rön som andra svenska forskare kommit fram till samt tillhandahålla det arbete som A.K. Vink, Klingberg och Öhman sammanställt. Min holländske "cousin" har sedan med stor skicklighet lyckats finna ett stort antal dokument som i stora drag stödjer A.K. Vinks resultat, på några avgörande punkter förtydligar och kanske i viss mån förändrar dem. På grund av att den på A.K. Vinks arbete grundade antavlan är delvis svår att tyda kan man inte veta om det är förtydliganden eller nya rön. I vilket fall så har det kommit fram betydligt mer detaljerade uppgifter om anorna och framför allt är de grundade i mer solitt källmaterial än det vi, eller åtminstone jag, kände till tidigare.

Detaljerna om den holländska släkten kommer att presenteras successivt i senare texter.

Huvudsakliga källor:

(1) Swederus, M.B. (1910). "Bidrag till kännedom om Sveriges bergshantering". Ur Jernkontorets annaler/sextiofemte årgången 1910, sid. 133-135. http://runeberg.org/jernkont/1910/0137.html

(2) Klingberg, G. och Öhman, Y. (1975)."Van Gent - en 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen", publicerad av Hembygdsföreningen Arboga Minne 1975, sid. 11-39. Denna artikel innehåller mängder av källhänvisningar, vilka jag inte tagit del av. Den som är intresserad av originalkällorna hänvisas till artikeln. Den finns tillgänglig på Arboga Bibliotek-http://opac.arboga.se/pls/bookit1/pkg_www_misc.print_index?in_user_id=opac-arb

(3) Wettergren, Elis, (1954). "Min mödernesläkt (Flodin)" i Släkt och Hävd 2-3/1954.

(4) http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/3142.html

(5) Lindesberg CI:2 (1658-1677) Bild 12 / sid 6 (AID: v53500.b12.s6, NAD: SE/ULA/10851)

* Margareta Ericsson har påpekat att inga officiella källor visar att Eric Johansson Öhman bar namnet Johan. Denna uppgift finns endast i SBL (Svenskt biografiskt lexikon). SBL anger också Anna Lybecker som mor till Brita Michelsdotter Lindberg, vilket diskuteras ovan.

Bilder i ordning: 
Laxbrogården på 1800-talet
Släkttavla grundad på A.K. Vinks rön
Peter van Gents gravhäll i Arboga

Tillägg november 2013: Professor Göte Klingberg, Lund: En bevarad
köpmansbyggnad från 1600-talet

Även de bästa gamla källorna bör man vara försiktig med

Det finns ett antal källor till kunskap om gamla anor som jag har funnit ovärderliga, men också bedrägliga. ett sådant verk är det fantastiska verket Svenskt Biografiskt Lexikon -SBL - som nu kommit till band 31. En annan samling är de digitaliserade artiklarna ur Släkt&Hävd som ges ut av Genealogiska Föreningen. En tredje som är lite mer lokal är den samling av medlemsskriften Släktforskaren som Västerbergslagens släktforskare ger ut.

Gemensamt för alla dessa skrifter är att texterna författats av de skickligaste släktforskarna vi har i landet. Jag har också nämnt andra verk som också har framställts av den tidens stora namn som exempelvis Anrep, som går att finna på Google Books.

Man behöver inte ha adliga eller berömda släktingar för att ha nytta av dessa texter eftersom de redovisar mycket detaljerade släktskap och ingiften lång tillbaka. Det kan således mycket väl hända att en bonde eller präst som du har i din släkt är befryndad med någon av de personer som nämns under några av släktutredningarna i de här böckerna.

Vad är då problemet? Jo problemet är att de här texterna sammanställts under lång tid, vilket innebär att de tidigare texterna kanske inte överensstämmer med de senaste forskningsrönen. Jag stötte nyligen på just ett sådant exempel - för övrigt en av de mer berömda diskussionsämnena i svensk genealogi.

Jag sökte efter information om en ana till min fru - Halvardus Petri - som var kyrkoherde i Stora Vånga i Västergötland och, enligt Släkt & Hävd 1/1981, hade ett vapen som var snarlikt det som bars av släkten Lind af  Hageby, varfor man spekulerade i ett släktskap med den släkten och vidare med den så kallade Vångasläkten. Jag blev således intresserad av att veta mer om denna Vångasläkt.

Jag insåg snart att detta var ett populärt ämne som det skrivits mycket om. Som amatör blir man ju lite upphetsad om man skulle kunna härleda sin forskning till en frälsesläkt från 1300-talet. Jag fick snart reda på från flera auktoritativa källor att en nyckelperson i detta sammanhang var en ättling till Vångasläkten vid namn Bengt Haraldsson i Stora Vånga. Från honom, fick jag lära mig genom ett otal texter på Internet, från äldre släktutredningar och inte minst från SBL Band 2 om släkten Appelbom att inte mindre än fyra adliga släkter kan härledas från denne man, nämligen Strömfeldt, Fäger, Appelbom och Igelström. Länken till Vångasläkten skulle vara Bengt Haraldssons far Harald Månsson, en adelsman som ägde Stora Vånga i Västergötland. Bengt Haraldssons son Harald Bengtsson skulle även vara gift med en dotter till en annan adelsman Sven Jonsson.

I Släkt och hävd no 1 1981 spekuleras i huruvida min frus ana Halvardus Petri skulle vara befryndad med den ovan nämnda släkten Lind af Hageby eller med Ivar Ingvaldsson som fick frälse av Sten Sture 1502.

Det naturliga vore väl nu att känna sig riktigt nöjd över den kunskap man fått från så tillförlitliga källor. Vidare sökande på Internet gav emellertid signaler om att det kanske inte var så där alldeles korrekt med de här fyra adelssläkternas frändskap med Vångasläkten. Att det var viktigt att härleda sina rötter till gammal adel hade sin förklaring i att man önskade förgylla sin historia lite. Man hävdade att deras adelskap inte alls var nyinstiftat utan egentligen bara ett förnyande av ett urgammalt adelskap som hade fråntagits dem, vilket ju skulle ge familjerna en helt annan status i riddarhuset. Huruvida frändskapen med Vångasläkten hävdades efter man blivit adlad eller om det hade hävdats innan som ett argument för att "återfå" ett adelskap som tagit från familjen framgår inte.

Vidare studier av SBL tog mig till kapitlet om släkten Faegreus, där en helt annan bild av historien gavs. Det visade sig att senare forskning hävdade att det dels inte går att härleda något släkskap mellan å ena sidan släkterna Strömfeldt/Faegraus och släkterna Appelbom/Igelström, dels att Bengt Haraldssons far inte alls var av frälsesläkt. Det enda man kunde visa var att han hette Harald, men att han med all säkerhet inte var befryndad med Vångasläkten. De handlingar som tidigare forskare grundat sig på vis i stor utsträckning kom från Harald Bengstssons son Anders Haraldsson, adlad Appelbom 1645.

Vart vill jag nu komma med dessa rader? Jo - att man måste vara ytterst försiktig med uppgifter från tidigare genealogiska texter, vilket är väldigt svårt när man som nybörjare hittar riktiga "guldkorn". Man måste vara medveten om att även i verk som SBL och Släkt & Hävd så kan senare texter motsäga uppgifterna i tidigare texter. Att det blir så beror dels på att forskningen går framåt, dels att man idag är mer kritisk till tidiga källor författade även av kända genealoger som kunde vila på tvivelaktiga uppgifter från de inblandade familjerna eller helt enkelt vara beställningsverk för att förgylla en familjs anor.

Nu har jag inte på långa vägar gått till botten med vad aktuell forskning erbjuder vad gäller Vångasläkten och dess ättlingar. Jag har mängder av artiklar att plöja igenom i Släkt&Hävd, men numera vet jaga att det som står i de tidigare måste kontrolleras med de artiklar som skrivits senare.

Nu kommer det att dröja ett par veckor innan jag skriver något om släktforskning igen eftersom jag skall åka till Hong Kong, men kanske jag får några idéer till texter under resan.

DISGEN 8.2a och andra nyttigheter för oss släktforskare

Det kommer mer och mer hjälpmedel för oss släktforskare. Några är gratis andra måste man betala dyrt för. Bland det bättre jag sett under senare tid är Scangen, den nya sökmotorn för oss släktforskare. Jag testade den för något år sedan och blev inte imponerad, men nu har den en helt annan funktionalitet och den lyckas söka reda på de mest underliga saker. Givetvis söker den i alla de vanligaste databaserna och man kan själv välja vilka man vill använda genom kryssrutor. Jag är ju åpen, som man säger i Göteborg, så jag kryssade alla och då får man vissa förvånande resultat som ingen annan lyckas hitta.

Jag sökte på namn som jag har i min egen släkt för att kolla. Det blev Skragge och några andra udda personer från 1500-talet, samt några personer mer nära i tid. I samtliga fall lyckades Scangen hitta alla mina förekomster på Internet, några som jag glömt att jag lagt dit och som är tämligen inaktuella. (Jag får nog städa lite). Vid varje träff anges med en symbol vilken databas det gäller, dessutom finns en pop-up text som talar om vems databas det är. Lustigt nog saknar GeneaNet där jag har mycket material en logga - det måste den väl ha?

Jag hittade saker jag aldrig funnit förrut när jag sökt. Exempelvis fann jag Hülphers Genealogier genom Västerås bibliotek samt dessutom bilder från bildcommunityn Flickr. Det var när jag sökte på min mormor Augusta Aronsdotter som den vackra bilden av henne som ung kom upp från Flickr.
I några fall gjorde jag fynd så jag kunde komplettera min databas med nya anor fast det inte riktigt var meningen med testen som ju bara var en provkörning. Scangen har också en översättare för Genlines GID-nummer så man kan få reda på socknen genom att bara slå in de första siffrorna. Det välkomnas säkert av många. Det bästa med Scangen är att det är fullständigt GRATIS. Det trista är att man även hamnar på dom där söksajterna där man får reda på att dom har något, men man får inte veta vad förrän man betalar. När man sedan betalar inser man att det var fel person eller totalt felaktiga uppgifter man betalat för.

En liten skojtest jag gör med alla databaser är att leta efter den påhittade personen Hence Babelsfurt som Björn Isheden beskriver i Västerbergslagens släkforskares blad Släktforskaren. Glädjande nog får jag bara fyra träffar på Hence Babelsfurt och då är en av dem Torsten Berglunds inlägg på Anbytarforum där han berättar om falsifikatet.

En mycket högklassig källa har jag just fått med posten. Det är de samlade numren av Släkt och Hävd på CD-skivor för åren 1950-1979, men dom var inte gratis. Man kan ju tycka att det inte är till så stor nytta att läsa om dessa berömda familjer om man är en helt vanlig släktforskare med mindre bemärkta anor. Nu är det emellertid så att vårt svenska namnskick gör det ganska svårt att upptäcka om man har några anor som leder vidare till mer bemärkta släkter. Genom en sökfunktion i Filemaker Pro som bifogas kan man enkelt hitta samband som man inte visste om tidigare. Att söka efter Sven Andersson är ju inte så givande, men för mig är det fruktbart att söka på exemeplvis Grangärde där jag har mängder av anor. Man hittar då alla förekomster av personer med anknytning till Grangärde. Om man har sitt släktforskningsprogram öppet parallellt kan man ju testa dom Sven Andersson i Grangärde som man finner i SoH och se om dom finns med i den egna databasen. På så sätt har jag funnit några intressanta anättlingar redan vid ytligt skummande bland artiklarna.

Samma dag fick jag en ny version av DISGEN 8.2a i brevlådan - också den gratis. Några revolutionerande nyheter var det väl inte förrutom att man kan lägga upp en egen favoritlista över önskade startpersoner. Lite nya möjligheter att spara utskriftsmallar fanns också samt förbättrad kartfunktion. Jag uppskattade mest det nya utskriftformatet Komprimerad antavla. Med den kan man skriva ut alla sina anor i grafisk form. De tre första generationerna på varje ark skrivs horisontellt och därefter tre generationer vända 90 grader. På så sätt får man plats med de 5 första generationerna på första sidan och de första 10 generationerna ryms på 26 sidor.

En sådan uppställning är bra på många sätt. Man får en bra överblick över sitt material och ser genast luckor som behöver beforskas. Man kan enkelt korrekturläsa och dessutom skriva in uppgifter i de tomma rutorna för hand om man skriver smått. Man bör emellertid gå in och ändra typsnittet från det förinställda fetstilen på namnen. Namnen skriver nämligen i varandra och långa namn får inte riktigt plats och det ser kladdigt ut. Jag har nu 188 sidor grafiska antavlor på min fars sida i dubbelsidig utskrift att bläddra i.