Man vet aldrig vad man kan behöva – Johan Bures släktbok

På släktforskardagarna i Karlstad senast sålde man Johan Bures släktbok på DVD för första gången. Visserligen har jag inga kända anor som anknyter till den släkten, men jag kunde bara inte motstå att köpa den. Det har jag inte ångrat.

Bara att läsa alla de kunniga artiklar som följer med källmaterialet är en fröjd för en släktforskare. Man blir verkligen fast. Man lär sig också mycket om källkritik och får många tankeställare över hur materialet har korrumperats under århundraden av personer som velat uppgradera sig själv och sina familjer utifrån Johan Bures enorma arbete.

Som extra ”grädde på moset”, som man säger, fick jag rent praktisk nytta av materialet eftersom vissa indicier tyder på att min frus familj på faderssidan kan härledas till Härse i Bure. Redan tidigare anser jag att en av mina bästa prestationer som släktforskare har varit att nysta upp komplicerade släktskap och visa att min fru härstammar från den stora prästsläkten Wiesel i Vislanda. Nu är jag och flera medforskare på Anbytarforum visat att det kan finnas ett släktskap med Bureätten via en av Wieselaläktens anmödrar Malin Påvelsdotter (1589-1639), som var mormor till Elias Wiesel (1651-1731). Malin var gift med kyrkoherden i Lekaryd Bonde Germundi Germundsson (-1659) och innan med komministern i Säby Erik Johannis Herlin. Enligt Forsanderska samlingen i Växjö landsbibliotek skulle Malin vara född i Stockholm med föräldrarna Påvel Mårtensson och Kerstin Månsdotter. Huruvida denne Påvel är identisk med den Påvel (Pål) som var son till Elin Olofsdotter, vars mf ff farfar var Herse i Bure (ev. mf ff far – se nedan) diskuteras i släktforskarkretsar.

Den Påvel Mårtensson som var fader till Malin är väl undersökt bl.a. genom Stockholm stads tankeböcker och domböcker, vilket beskrivs på Anbytarforum. Även denne Påvel hade varit borgare i Uppsala, samt hade tvillingsöner med samma namn som den Påvel (från Öregrund) som nämns i Bures släktbok. Att det skulle existera två Påvel Mårtensson, med rötter i Uppsala och med samma namn på sina barn tål att fundera över. Det finns emellertid en tveksamhet om huruvida Påvels (från Öregrund) mormor Brita hade patronymikon Mosesdotter eller Jacobsdotter - dvs. om hon var dotter till Moses Jacobsson Bure eller dennes syster och då dotter till Jacob Jacobsson i Bure. I sak skiljer de två tolkningarna en generation, men ändrar inte härstamningen.

Nu är kanske inte detta det viktigaste dock. Jag ser till min fasa att jag i en gren av anättlingar, i mina tidiga strävanden, fört in uppgifter om Bureätten i mitt släktträd. I och för sig stämmer anlinjen fram till Härse i Bure, men allt är alltför bra och tillrättalagt. Dels har ett otal släktutredningar på nätet fört släkten långt tillbaka till sagans värld bortom den tidigaste, med stor säkerhet existerande, Härse i Bure, dels har födelse och dödsuppgifter för följande generationer varit mer detaljerade än vad källorna medger. Urban Sikeborg behandlar dessa korrupta uppgifter i en uppsats på skivan.

Jag har således nu kunnat införa de uppgifter som grundar sig på Johan Bures originalarbete, med hänsyn taget till de kunniga kommentarer, invändningar och källhänvisningar som tas upp för varje individ i släktboken. Ibland kan det löna sig att köpa något bara för att man inte kan motstå det utan att man riktigt ser vilken nytta man kan ha av det.

Den detaljintresserade är välkommen att ta del av mitt släktträd på Geneanet där jag i kommentarer, individ för individ, redovisar de indicier och belägg som leder fram till ovanstående slutsatser.

FRÅN IDEL BÖNDER TILL IDEL PRÄSTER – kanske min bästa forskning

I väldigt många familjer vårdar man historier om anor som kommer från ”finare” folk, speciellt är det populärt att ha en ana som avlats under någon av våra moderna svenska konungars resor genom landet. En sådan historia omhuldas fortfarande av många i min frus familj - även om hon själv inte tillhör dem - så jag bestämde mig för att undersöka hur väl den var underbyggd. När jag började forska i frågan kom jag i kontakt med den skicklige släktforskaren Hans Andersson – en anättling till min fru - som även han hade hört och forskat kring detaljer i historierna. De var tydligen djupt rotade i släktens olika grenar och grundade sig huvudsakligen på berättelser och drömmar av huvudpersonen – ”kungasonen” Fredrik Bernhard Lustig (1834-1910) – själv och som sedan broderats, tolkats och förgyllts av de efterkommande. Det är en ganska trevlig och lärorik historia som jag har skrivit om i detalj tidigare.

Hur det nu var med de kungliga anorna så hör det till saken att min frus familj, i modern tid, har släktingar på modersidan, som man i kraft av deras egen begåvning, med rätta kan vara stolta över. En nära släkting är kompositören och dirigenten Sixten Eckerberg, som under många år var dirigent för Göteborgs Symfoniorkester, en annan bemärkt anättling är landshövdingen Per Eckerberg i Östergötland. Det var mer eller mindre underförstått att bondsonen Anselm Ringquist - min svärfar - ”gifte upp sig” socialt när han äktade min svärmor. Detta tilltalade min nyfikenhet så jag bestämde mig för att tillsammans med min svåger – Jan Ringquist - göra en djupdykning i de Ringquistska anorna.

Mycket var gjort sedan åratal av min svåger och han hade funnit idel småländska bönder, någon soldat och i stora drag sådant som inte väcker något särskilt uppseende eller är något att yvas speciellt över. Vägs ände hade nåtts med Johanna Ulrika Uhrström (1805-1888) hustru till korpralen Nils Jonasson Raffel (1792-1847) – han född i Väckelsång, hon i Östra Torsås. I födelseboken anges hon som oäkta – modern är Catharina Schieutz (1779- ), vilket är ett namn som vi inte på något sätt kan finna i sammanhanget. Att dotter bar namnet Uhrström gör inte saken lättare. Hon hade nämligen adopterats av moderns make coopervaerdietimmermannen Magnus Uhrström (1767-). Detta uppdagades med hjälp av Chris Bingefors och Helena Jorsell via Anbytarforum. Här var det emellertid stopp.

Detta var situationen 2009 när jag tog mig an problemet Catharina Schieutz. Så här i efterhand ser jag nog den forskarinsats som följde som en av de jag är mest stolt över. Åtminstone var de en av de mest komplicerade vid det tillfället och processen är väl värd att följa för andra som, liksom jag, inte släktforskat i decennier. Den är också väl beskriven i sina detaljer i fyra separata texter som börjar med att jag undersöker Ulrikas födelsenotis. Jag hittar sedan hennes morfar, hur jag villar bort mig och slutligen åtminstone kan knyta ihop några saker. Jag skall sammanfatta de viktigaste stegen. För att ni inte skall tröttna, utan läsa vidare, kan jag berätta att genombrottet ledde mig tillbaka ända till intressanta anor på tidigt 1500-tal. Det är denna fortsättning jag översiktligt skall beskriva.

I huvudsak kan jag ju berätta att jag under en tid tog moderns namn bokstavligt och irrade iväg till en helt annan familj än den som det visade sig vara. På grund av slarv och okunnighet lyckades jag dessutom hamna en tid i fel stad i Blekinge, men det kan ni som sagt läsa om i min tidigare text.

Att jag slutligen lyckades finna Johanna Ulrikas anor, då främst modern Catarinas föräldrar beror på ett antal trick jag lärt mig under den korta tid jag släktforskat. Det ena var att jag studerade dopvittnena, som var anmärkningsvärt välsituerade för att vara ett dop av ett oäkta barn. Det andra var att jag inte litade fullständigt på vad som stod i dopnotisen utan dels tog moderns efternamn med en nypa salt, dels letade på gårdarna runt omkring där dopnotisen sade att hon bodde, vilket hon inte gjorde.

Som ni läst vid det här laget kom Catharina från en klockare- och prästsläkt vid namn Schutz, med stavningsvarianter. Fadern hette Elias Schutz (1739-1821) och var klockare i Jät socken. Han var son till komministern Christian Georgii Schutz (1711-1777), som verkade i Jät och Kalvsvik mellan 1742 och 1777. Han var i sin tur son till klockaren Jöran Schütz. Det är emellertid Catharinas farfar Christian Georgii, som ur forskarsynpunkt visade sig vara den intressante. Han var gift med Christina Margaretha Alander (1673-1714) - på fadersidan ättling till den i Härlunda verksamma prästsläkten. Hennes farfar var gift med Maria Krook som på fadersidan härstammade från fyra generationer präster med namn Krook eller Krookius. Det var inte mindre kyrkliga anor på Christina Margarethas modersida. Modern hette Märta Wiesel (1686-1714) och var ättling till den prästsläkt som under flera generationer innehaft det kyrkliga ämbetet i Vislanda. Denna gren kan följas till mitten av 1500-talet till skattebonden Simon Haraldsson (~1550-) i Virestad.

Än längre tillbaka kan man följa Märta Wiesels mors anor. Hennes namn var Christina Dimberg (Dimbodius)(1662-1716) och hennes anor kan följas bakåt till den smått legendariska Christina Halvardsdotter (~1575-), som ibland jämförs med Stormor i Dalom. prästfrun Margareta Säbråzyntia Burea. Christina Halvardsdotter fick genom sina tio kända, till mogen ålder komna, barn i tre giften och sina 25 barnbarn räkna en mängd nu levande svenskar, förutom åtskilliga personer i andra europeiska länder och i Amerika bland sina ättlingar. Av mera bemärkta personer, som härstammar från henne kan nämnas biskoparna Johannes Gezelius d.y. och Johannes Gezelius nepos, Isak Heurlin och Thure Annerstedt, vidare Samuel Ödmann, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, Lina Sandell, Emilia Fogelklou och Sven Lidman. Allt enligt en artikel i Släkt och Hävd nr 1981:1 i en artikel med namn "Kristina Halvardsdotter - En Västgötsk "Stormor" och släktkretsen kring henne". I samma artikel visas att ett otal svenska adliga släkter härstammar från henne. Vidare spekuleras i om Kristinas anor kan härledas till den medeltida Vångasläkten på grund av att fadern bar ett vapen som mycket liknade det som bars av Vångasläkten. I S & H nr 3:1982 finns ytterligare en artikel om Kristina Halvardsdotter.

Som parentes kanske man bör förklara att förekomsten av dessa "supermödrar" berodde på seden vid den tiden att ”konservera” prästänkorna. Detta innebar att den präst som efterträdde en avliden präst förväntade sig att gifta sig med prästänkan för att få tjänsten. Troligen var det Domkapitlets sätt att ge prästänkorna en pensionsförsäkring. Det var därför inte ovanligt att prästänkor var gifta med ett antal präster efter varandra och avlade barn under lång tid. Detta innebar också att prästänkorna besatt ett inte föraktligt inflytande i samhället både i kraft av sina giftermål och så småningom i kraft av sina barn.

Som pensionerad forskare är jag hängiven rollen att ifrågasätta det som inte bör ifrågasättas och att uppdaga det som inte är förväntat. Det är kanske därför den här historien ligger mig så varmt om hjärtat. Både att reda ut vad som är fakta och vad som är myt i en gammal släkthistoria tilltalar mig, liksom att uppdaga att en gren av en släkt som ingen ansett var något att skryta med var den verkligt anrika och historiskt intressanta.

En av mina käpphästar är: ”Ju mer man önskar att en ana skall var sann - ju mer kritisk till det bör man vara”.

Fullständig antavla för Johanna Ulrika Uhrström inklusive källor finns på GeneaNet
OBS! Arbetsmaterial som inte skall kopieras utan egen kontroll i källorna.

Huvudsakliga källor var:

• Kyrkboksmaterial från berörda socknar
• Herdaminnen från berörda stift
• Urval av artiklar från Släkt & Hävd
• Svensk Biografiskt Lexikon
• Allbo härads dombok 1613 
• Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige svenske män. 1852
• Albert Liljas blekingska samlingar
• m.fl.

Vinjettbilden föreställer Nils Jonasson Raffel med familj.

Kärlek, krig och begåvning ger spänning åt släktforskningen

För många är släktforskningen ganska enahanda. Att följa sina bondeanor hundratals år bakåt i tiden där dom bott på samma gård och brukat sin jord, fött sina barn och strävat mot naturen och överheten kan i och för sig vara spännande att utforska, men när hela släkttavlan ser sådan ut kan man lätt tröttna. Det är ju ofta lätt att följa dessa familjer, speciellt på manliga sidan, men inte sällan tar det stopp när man skall följa mödrarna bakåt i tiden. Ändå är det på mödrarnas sida de spännande släktlinjerna oftast hittas. Hur man navigerar sig bakåt på mödernet har jag skrivit en text om tidigare.

Jag har upptäckt att det finns tre företeelser som bryter släktmönstren. Det är kärlek, krig och läshuvud. Först skall jag ta upp kärleken eller åtminstone förhållanden mellan parter av olika kön, dvs. när par från skilda samhällsklasser får barn, ofta utom äktenskapet, eller gifter sig utanför sin klass. Detta bryter ofta mönstret i de homogena släktlinjerna. Jag skall ge ett par exempel.

Min frus släkt är på fädernet djupt rotad i den småländska myllan där de mestadels varit stolta självägande bönder. Släktlinjerna var väl uppradade ned till 1600-talet. En lös ända var Catharina Schieutz som 1805 nedkom med en oäkta dotter Johanna Ulrika vilken senare adopterades av den man som gifte sig med modern, nämligen coperverditimmermannen Magnus Uhrström. Johanna Ulrika gifte sig med min frus farmors farfar soldaten Nils Raffel. Det krävdes en omfattande forskning för att identifiera vem modern Catharina var, men efter ingående studier kunde hon identifieras som dotter till klockaren Elias Schutz i Jät socken. Detta ledde till att anorna helt plötsligt kunde härledas ända ned till 1500-talet och den betydande "prästdynastin" Wiesel i Vislanda och den intressanta "stormor" Christina Halvardsdotter, född omkring 1575, som genom sina tre giftermål blev stammoder till ett otal adliga och berömda släkter.

Det andra exemplet är min farmors farfar som var stalldräng och visserligen kunde härleda sina anor till redliga och betrodda bergsmän och hemmansbrukare med till 1500-talet, men i södra Dalarna är ju inte det så upphetsande. Han var emellertid gift med Johanna Persdotter Olausson, vars anor var betydligt intressantare. Efter en del besvär kunde man visa att hon, som familjenamnet antydde, tillhörde bergsmans- och bruksidkarfamiljen Olausson i Grangärde. Bergsmannen, kyrkvärden och nämndemannen Olaus Matsson på Broby (1763-1813) var hennes farfars far. Detta ledde, återigen via en räcka ingifta kvinnor till flera intressanta anor, bl a den gamla Svinhufvudsläkten på Kopparberget.

Så har vi krigen betydelse. Vid sidan av några fall där adelskap har förtjänats genom fredliga insatser och intellektuella färdigheter är färdigheter i krig utförda av ynglingar från enkla förhållanden en av det vanligaste ursprunget till våra adliga familjer. Inom parentes sagt kan man väl konstatera att samma våldsamma sinnelag som blivit upphov till deras upphöjelse i många fall skulle förpassat dem till samhällets skuggsida i fredstider. Ynglingar från enkla förhållanden som utmärkt sig i krig är ändå ett av de sätt på vilket århundraden av bondetraditioner kan brytas och bli början till en räcka av anättlingar som gift in sig i traditionellt "fina familjer" och resulterat i framstående yrkesutövare och namn i den annars enahanda släkttavlan. Återigen ser vi hur kärleken spelat sin roll genom att möjliga allianser med damer ur bättre familjer gjorts möjliga för bondsonen när han förärats ett adelskap.

Mitt exempel på detta krävde också en inte så liten forskningsinsats eftersom det återigen var resultat av ett giftermål av alldagligt slag. Det visade sig nämligen att den hustru Stina som bonden Olof Ersson i Uppsal i Holmedal gifte sig med 1724 inte bara bar patronymikon Simonsdotter utan också vid olika tidpunkter i livet ståtade med namnen Brask och Skragge. En omfattande forskning, som involverat ett stort antal släktforskare och en intensiv aktivitet på Anbytarforum, har kunnat härleda hennes anor till den kända släkten Skragge från Ugglesäter i Värmland på 1500-talet(1). En släkt som från enkla förhållanden genom tjänstgöring i de otaliga krig som Sverige var inblandade i kom att utgöra grunden för ett antal adliga släkter, som Skraggenstjerna, Skraggensköld, Hermelin och Lagerborg. En intressant anättling, men knappast källa till stolthet, är den ökände häxprästen Elavus Andrea Skragge i Mora som bl a Jan Guillou skriver om i sin bok "Häxornas försvarare".

För det tredje spelar lyckligtvis också begåvning och läshuvud in för ståndscirkulationen, då främst genom att en begåvad gosse från enkla förhållanden fått möjlighet att utbilda sig till präst. Återigen öppnar hans utbildning och nya sociala status dörren till äktenskap med döttrar från familjer som normalt skulle varit otänkbara som partners för ynglingen.

Exempel på detta är många, men ett tydligt exempel är min, i tiden avlägsna, ana skräddaren Anders Persson vid Fahlan i Stora Kopparberg på 1500-talet vars son Lars utbildade sig till präst och antog namnet Lurentius Andreae Cuprimontanus, sedermera Phahlander. Han kom att bli stamfader för en lång räcka av präster och en sonson sonson som valde den militära banan blev dessutom landshövding i Västerbotten och blev adlad Edelstam, anfader till den berömde diplomaten Harald Edelstam. Den ovan nämnde bergsmannen Olaus Matsson, vars sonsons dotter gifte ned sig med stalldrängen Jan Erik Andersson, är även hon en ättling till skräddaren Anders Persson.

Budskapet som jag vill förmedla med denna text är att man bör lägga ned extra energi på de hustrur som man så ofta kör fast på i sin antavla. Det är ofta genom dessa giftermål man kan finna intressanta anor och anättlingar. Det innebär emellertid ofta väldigt mycket arbete.

(1) I skrivande stund var detta endast en på indicier starkt grundad hypotes. I maj 2013, två år senare,  publiceras emellertid en artikel på denna blogg som  leder sambandet i bevis.

Att forska på mödernet:
Att söka sina matrilinjära rötter
Forskning i min fars matrilinjära rötter

Tidigare texter om Catharina Schieutz:

Uhrström och Scheutz-eller jakten på ....
Schutz och Wiesel-det börjar klarna ....
För snabba slutsatser och slarv leder ....
Johanna Ulrika Uhrströms anor en delvis ....

Tidigare texter om Stina Simonsdotter Skragge:

Helt plötsligt händer det ....
En helt obetydlig gren på Skraggeträdet ....
Vem var Stina Skragge ....
Christina Carlinia-Stina Skragges ....
Christina Carlinia har blivit mindre ....
Christina Carlinia återigen studier av ....
Anders Simonsson i Ny socken-Stina ....

Släktböcker på löpande band - åtminstone till hela släkten

Det här blir den sista texten om att göra släktbok för tillfället. Jag behöver väl inte säga att presenten i form av en släktbok på CD blev mycket uppskattad. Jubilaren hade själv börjat släktforska för några decennier sedan och väckt förhoppningar hos många släktingar om att kunna leverera en släktbok så småningom. Trots idogt arbete och kurs i släktforskning hade arbete och andra intressen inkräktat på tiden och anorna förblivit till stora delar höljda i dunkel. Den spännande hobbyn blev mer och mer ett dåligt samvete. När jag som en sidosyssla till min egen forskning tog mig an min frus och jubilarens släkt var det således välkommet. Jubilaren själv bidrog entusiastiskt till att kartlägga kusiner och tremänningar, medan jag ägnade mig åt historien. Jubilaren var helt ovetande om att han själv bidrog till sin födelsedagshyllning.

Nu slumpade det sig inte bättre än att en kusin till jubilaren och min hustru, boende i USA, fyllde 80 år i dagarna. Givetvis blev en släktbok över hans gren av släkten den naturliga presenten från de svenska kusinerna. Det väckte viss förvåning när jag bara behövde lägga ned 30 minuters arbete för att framställa en ny version av släktboken skräddarsydd för den amerikanske kusinen.

Så här går det till med The Complete Genealogy Reporter:

1. Om man förändrat något i sin Disgen-databas sedan man gjorde förra släktboken måste man göra en ny Gedcom-export
2. Man öppnar sedan TCGR och om man inte gjort det förrut så går man till fliken Preferences och sparar inställningarna med ett namn som associerar till den förra släktboken
3. Man öppnar sedan fliken Sections och sparar likaså de inställningarna
4. Man får nu en fråga om vem man väljer som ny huvudperson - välj ny
5. Nästa steg är att importera den nya Gedcomfilen
6. Öppna sedan Preferences och Sections och skriv in nya inställningar - spara dem för den nya släktboken. Tänkt på att det framför allt är rubriker för boken, omslagsbild, samt eventuella andra kapitelnamn som bör ändras. Om man lagt in Custom sections kan någon av dess behöva tas bort eller några läggas till.
7. Det sista jag gjorde var att välja engelska som språk eftersom den nye jubilaren inte talar svenska. Visserligen kommer alla biografier man lagt in att fortfarande vara på svenska, men det kan man inte göra så mycket åt.
8. Sedan är det bara att trycka ut den nya släktboken

Detta innebär att när man en gång har gjort grovarbetet kan man förse hela släkten med skräddarsydda släktböcker. Har man sedan en printer som kan skriva på CD-skivorna så man får snygga illustrationer på skivan så blir gåvan extra flott.

Egenheter med TCGR när man använder Disgen: Programmet kan inte förstå markeringen av tilltalsnamn i Disgen. Man kan i TCGR välja mellan att använda första namnet eller samtliga namn som tilltalsnamn. Min brorson som kallas Fredrik har alltså att välja på att bli benämnd Claes Fredrik eller Claes - vilka båda skulle göra honom smått förargad. Själv får jag stå ut med Tommy. Det här är ju framför allt ett problem med nu levande och personer i den nära historien där vi känner dom under ett visst namn. Någon lösning har jag inte funnit på problemet.

För min svåger var det nästan lika välkommet som den egna släktboken att han nu, med min hjälp, kunde infria alla förväntningar om släktutredningar som kusiner och tremänningar i Sverige och utomlands haft genom åren. Som extra grädde på moset var det givetvis att släkten nu kunde härledas både till den stora Wieselska prästsläkten i Vislanda med rötter i 1500-talet samt till den kände kyrkoheden Halvardus Petri som man spekulerar i kan ha  släktskap med Vångasläkten.

Gillar!

Schütz och Wiesel - det börjar klarna kring min frus anor

Jag hade kommit så långt att jag troligen funnit Johanna Ulrika Uhrströms morfader, klockaren Elias Schutz i Jät. Mycket återstår emellertid innan jag kan vara helt säker. En sökning i DISBYT efter Elias Schutz gav inget matnyttigt, men däremot sökning på Elias Schütz. I Jät får jag sex träffar - tre på Elias född 1776 och tre på Elias död 1821. Att klockaren Elias Schutz dog 1821 vet jag redan, men han föddes enligt husförhören 30 mars 1739 så det måste vara två olika Elias jag funnit. Mycket riktigt så anges det av de flesta forskarna på DISBYT att fadern till Klockaren Elias hette Christian (Georgii) Schutz medan fadern till Elias som föddes 1776 hette Eric Schutz. Vid närmare studier visar det sig att Eric Schutz var yngre bror till Klockaren Elias Schutz. Den äldre Elias var således den yngres farbror.

Om man nu skall tro på det som finns på DISBYT så leder detta till mycket intressanta anor, men först lite googlande på namnet Schutz/Schütz. Det visar vara en släkt med flera generationer av präster verksamma i bl. a. Jät. Klockaren Elias Schutz trolige bror Eric var Komminister i Jät liksom deras far Christian Georgii Schutz. När jag nu vet detta var det enkelt att finna dom i husförhören för Jät. Där ser jag också att Eric Schutz och Komministern Johan Thelander arbetade samtidigt i Jät, vilket också kan förklara varför det fanns två dopvittnen som hette Magnus Thelander och Maria Thelander när kollegans brorsdotter/klockarens dotter nedkom med sin Johanna Ulrika 1805. Jag får hålla det i minnet för att förstå sambandet.

Elias och Erics mor skulle heta Christina Margareta Alander. Hon var dotter till Erik Alander och Märta Wiesel. Om namnet Schutz gav viss information genom Google så är det inget mot den mängd fräffar som namnet Wiesel ger. Också detta är en gammal prästsläkt vars rötter, åtminstone enligt forskarkollegor på DISBYT, kan härledas till 1500-talet.

I förbigående kan jag konstatera att Eric Schutz var gift med Catharina Sofia Bakfot!!?. En dansk släkt Barfodt har jag stött på när jag sökt efter information om Scheutz tidigare. Kan det finnas samband? Här finns en länk att forska vidare på. Jag är emellertid lite irriterad över att jag inte kan finna Klockaren Elias Schutz födelsenotis så jag får bevis på att han verkligen var äldste son till prästen Christian Georgii Schutz. Han föddes troligen innan familjen flyttade till Jät. Jag skulle verkligen behöva ha tillgång till Herdaminnena för Växjö stift för att veta varifrån familjen kom och för att över huvud taget verifiera uppgifterna från DISBYT. Det får vänta tills jag kommer till Sverige under Julen.

Hur som helst har jag mängder av mer eller mindre korrekta uppgifter från internet att plöja igenom inklusive mängder av information på Anbytarforum. Även utan Herdaminnena hoppas jag nog kunna finna tillräckligt tillförlitliga källor för att gå vidare.

Nog är det spännande med släktforskning - eller hur?