En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

onsdag 3 augusti 2011

Att komma in med fel fot först i släktforskningen

Frestande!?
Den senaste tidens diskussioner och frågor på "Släktforskning för noviser" och andra Facebookgrupper inspirerar mig till att skriva den här texten. Eftersom jag alltid gillat metaforer som medel att förklara saker och dessutom som ung var en hängiven svampplockare så kommer den här texten att ha en lite annorlunda inledning än vanligt.

Att släktforska innebär i många stycken såväl samma glädje och som faror som att plocka svamp, vilket jag påpekat tidigare. Alla som plockat svamp vet att man måste ha en bra svampbok för att inte riskera att få i sig giftiga svampar, men att det är på mitt eget ansvar att veta att man plockar ätliga svampar. Att inte kontrollera riktigheten av de anor man har, i ursprungskällorna, är som att plocka svamp utan svampbok. Så länge man plockar och äter sina förmodade ätliga svampar själv så må det vara ens ensak, men man bör ju inte bjuda på dom lika lite som man bör bjuda på tveksamma släktdata.

Alla som bor på landet har säkert någon gång blivit bjuden på egenplockad svamp av moster Elna eller grannfrun, fast man vet att deras kunskap om svamp lämnar en del övrigt att önska, samtidigt som man vet att dom skulle bli väldigt förnärmade om man inte åt. Fördelen med släktforskare är att dom inte blir förnärmade om vi inte plankar deras tveksamma uppgifter så länge man inte skriver och påpekar det för dom.

Alla svampplockare har säkert också fått lära sig allenhanda tokiga knep om svampplockning, som att alla som luktar bra är ätliga, alla som smakar bra är ätliga eller alla som maskar äter på är ätliga. Nästan lika mycket skrönor och tokigheter kan man få till livs på Internet om man söker sina anor uteslutande där. Lika dålig idé som det är att plocka korgen full av allehanda tveksamma svampar som man sedan lagar till, är det att samla på sig tveksamma släktdata här och där på Internet.
En än farligare och lömskare sak när man plockar svamp är att använda en gammal svampbok. Det är nämligen så att svampar har omvärderats under de senaste decennierna, dessutom har vissa svampar större benägenhet att ta upp miljögifter och har därför numera blivit olämpliga. Lika farligt om  än inte dödligt är det att helt och fullt lita till gamla släktutredningar och gamla böcker om släktforskning. Dom kan ha omvärderats i stora delar sedan de skrevs.

En annan likhet är att ju hellre man vill att det man hittar är sant ju farligare är det. Hur många dödsfall har inte inträffat när någon funnit jättefyndet av via champinjoner som man stolt plockat och bjudit hela familjen på i en omelett. Hoppas det var champinjoner och inte vit flugsvamp. Som ni förstår är det betydligt farligare att vara svampplockare än att släktforska, men om man vet vad man gör, är noggrann och dessutom är misstänksam mot allt som man inte själv vet var det kommer från så är båda fantastiska sysselsättningar.
Fel fot först

Denna något underliga inledning leder till mina budskap:

- Att enbart använda Internetsamlingar av släktträd samt Google är inte att betrakta som släktforskning. Att forska är att så långt det är möjligt söka efter det som är korrekt och att själv kontrollera att så är fallet. Att släktforska kräver att man helst finner eller åtminstone letar fram de uppgifter man registrerar i originalkällorna. Dessa är i första hand kyrkböckerna och kan bara studeras genom Ancestry/Genline, SVAR eller Arkiv Digital, samt på våra olika arkiv. I dessa samlingar finns också bilder av en mängd andra originalhandlingar - olika för varje tjänst. Att uteslutande använda andras data från Internet kan närmast kallas ansamling, inte släktforskning.

- Med detta påstår jag inte att andras data inte skall sökas och användas, bara att man i första hand bör forska själv och sedan söka efter andra som forskat på samma anor för att jämföra, få tips och kanske hjälp. Om man använder andras data bör man ange namnet på den personen som källa så andra ser att det är andrahandsuppgifter.

- Man bör således skilja på de tjänster på Internet som erbjuder dig att forska med hjälp av originalhandlingar och de tjänster som bara erbjuder dig att söka och samla på dig osäkra data som andra tagit fram. Jag tycker att de företag som erbjuder de senare tjänsterna skulle göra det tydligare för alla att de inte i första hand erbjuder en forskningstjänst utan en sök- och samlingstjänst, men framför allt erbjuder de utmärkta presentations- och samverkanstjänster. I vissa fall har dom faktiskt vissa samlingar av originalhandlingar man kan söka i också.

- Vidare tycker jag det är viktigt att skilja på släktforskningsprogram på den egna datorn och tjänster där man kan dela med sig av sin släktforskning på nätet. Även här tycker jag att dom som erbjuder tjänster där man kan bygga sitt släktträd på nätet skulle informera bättre. Det måste vara i dessa företags intresse att allt som finns i medlemmarnas träd är så korrekt som möjligt. Således bör man rekommendera sina medlemmar att inte lägga ut något förrän man har arbetat med det en tid på sin dator och man är någorlunda säker på materialets riktighet. Således borde man förklara att trädbyggarprogrammen på Internet inte är ett alternativ till de konventionella programmen på den egna datorn, utan ett bra komplement.

- Slutligen vill jag säga att alla de företag som jag känner till och som erbjuder medlemmarna att bygga släktträd delar min principiella uppfattning, men kanske har man inte insett problemet för alla nybörjare som förleds att välja lätta lösningar och därmed komma in med "fel fot först" i släktforskningen.

2 kommentarer:

  1. Det är klart att släktforskning på nätet är en andrahandsforskning. Dock ett sätt att rätt snabbt få ihop ett första släktträd att lägga i lämpligt program. Själv har jag provat både Min Släkt och Disgen som bägge fungerat bra men har kompletterande fördelar. Jag har kunnat jämföra många uppgifter med släktforskningslitteratur jag haft sen tidigare med oftast god överensstämmelse. Många av släktträden på nätet har också bra källreferenser. Ofta finns det fylliga utdrag ur källmaterialet. Det finns ju även andra gratiskällor på nätet som är relativt pålitliga som Ellis Island http://www.ellisisland.org/default.asp och USA's register över inkallade under andra världskriget http://aad.archives.gov/aad/series-description.jsp?s=3360&cat=WR26&bc=,sl. Problemen börjar när man finner helt motstridiga uppgifter om någons förfäder. I mitt fall förfäderna till Ericus Petri Noraeus Angermannus 1618-1697. Jag tror att sådana problem gör att man blir mer motiverad att betala för att kunna komma vidare.
    Om man börjar roa sig på nätet kan man ändå ibland komma vidare på "rätt fot".

    SvaraRadera
  2. Hej Anders
    För en erfaren släktforskare är släktträd på nätet inget som helst problem - problemen uppstår när man som helt ny tror att det är genom att söka i andras material man släktforskar. Jag har sett en ökande tendens till det. Att felaktigheter sprider sig på nätet är riktigt otrevligt. Ett tydligt exempel är släkten Svinhufvud där nätet är fullt av skrönor även bland erfarna forskares tavlor. Källor som Ellis Island och andra som du nämner måste nog betraktas som ursprungskällor inom det området. Jag använder själv gärna sökningar i andras träd för att finna spår jag har missat. Jag kontrollera om möjligt och om inte det är möjligt tar jag kontakt med personen för att höra hur han/hon fått fram uppgiften.
    Mvh
    Jan

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...