Vem företräder svensk släktforskning?

Jag har inte sysslat med släktforskning särskilt länge. Dessutom har jag svårt att från min utsiktspunkt utomlands följa föreningslivet och delta i minglet släktforskare emellan. Jag vet således inte vilka personer som är av betydelse inom svensk släktforskning och har således inte heller träffat dem, med något enstaka undantag.

Som släktforskare och konsument av släktforskartjänster är jag därför ganska medelmåttig och har lite svårt att förstå allt, vilket jag inte skäms för på något sätt eftersom jag delar detta handikapp med det stora flertalet som börjat intressera sig för den här hobbyn under de senaste expansiva åren. Eftersom jag som pensionär har tid och dessutom en viss fallenhet, genom mitt tidigare yrke, att uttrycka mig i skrift har jag därför, helt självpåtaget, börjat att påtala när något inte fungerar som jag som nybörjare och konsument förväntat mig.

Givetvis innebär det att jag ibland skjuter över målet eller missuppfattar saker, men lika ofta kanske det sätter igång en debatt om något viktigt. Nu är jag emellertid väldigt förvirrad. Jag skrev för en tid sedan en text där jag hade synpunkter på att vår medlemstidning Diskulogen hade publicerat en artikel där författaren hade, utan några som helst belägg, redogjort för sina anor ned till de egyptiska faraonerna. Min synpunkt var att sådana sagor inte hörde hemma i en seriös facktidskrift, alternativt om det varit korrekt, skulle ha varit en så stor sensation att Diskulogen hade blivit berömd i hela den genealogisk världen. Jag fick omedelbart svar och motargument från den ansvarige utgivaren för Diskulogen - Daniel Berglund.

Någon tid senare skrev jag på min blogg till försvar för Irene Johansson som helt ideellt byggt upp en fin grupp på Facebook där man kunde registrera gravstenar. Hon hade blivit censurerad och dessutom utsatts för en ganska sårande behandling av Rötters Anbytarforum, vilket störde mig. Det dröjde inte länge förrän en person med namn Daniel Berglund gick i svaromål och försvarade Anbytarforums beteende. Att jag skriver "en person med namn Daniel Berglund" är inte av brist på respekt, bara en markering att jag inte var säker på om det var samme Daniel Berglund som ansvarar för Diskulogen och nu gick i svaromål mot kritiken, denna gång inom en helt annan förening.

Jag har nyligen skrivit en kritisk text om Disgens Gedcomexport, som vållar mig mycket problem. Återigen möts jag av genmälen från Daniel Berglund! Det är ju inte något särskilt vanligt namn så jag lutar nog åt att det är samme person alla tre gångerna. Argumentationstekniken tyder också på att det är så. Jag blir nu lite konfunderad eftersom jag alltid trott att jag är medlem i ett antal olika släktforskarorganisationer och blir då lite vilsen över att, även om jag skriver om de mest skilda ämnen inom släktforskningen, så möts jag av Daniel Berglund. Jag inser givetvis att detta måste vara en oerhört erfaren och kunnig släktforskare som har många järn i elden och därför stör det mig lite rent personligt att han nästan alltid har diametralt motsatta uppfattningar mot vad jag har.

Som medlem och konsument vore det intressant att få en överblick över hur maktstrukturen ser ut i det officiella Släktforskarsverige. Skälet till att detta är intressant är givetvis att det är mycket svårt att föra en dialog och få en allsidig diskussion kring såväl innehållsliga, tekniska som policyfrågor om det är så att vart man än vänder sig så möter man samma person hur kunnig och kompetent denne än är.

Bilden är lånad av MyHeritage och med den vill jag påminna om att det blir mycket skugga under stora träd.