Med kameran i högsta hugg på arkivet

Den här veckans gästbloggare är Leif G-son Nygård vars stora intresse är att göra gammalt arkivmaterial tillgängligt för oss som inte så enkelt kan besöka arkiven själva. Han berättar här hur han går tillväga.

MED KAMERAN I HÖGSTA HUGG PÅ ARKIVET
av Leif G:son Nygård

Den digitala tekniken och internet har verkligen inneburit ett lyft för släktforskningen. Annat var det när jag började för 20 år sedan; då var man hänvisad till en undanskymd och mörk vrå av biblioteket. (Mörkret tackade vi dock för eftersom det var en förutsättning för att kunna läsa negativfilmen). Timme ut och timme in ägnades åt vevande på rullfilmsläsaren. Microfichen var på intåg men hade ännu inte slagit igenom i full skala.

Nu består släktforskningen av forskning efter lättillgängliga källor via internet, databaser och digitala skivor. Det ska gå snabbt att hitta material som tills för inte så länge sedan förvarades svåråtkomligt för gemene man. Och det ska vara enkelt att ta del av; en skiva i datorn och/eller några knapptryckningar på en länk – och vips är historien hemma hos dig! Och det är här jag sett behov och möjligheter att tillfredsställa, i alla fall från sådant som rör min del av världen.

Jag bedriver därför sedan några år, när tiden medger, ett digitaliseringsprojekt. Det syftar till att tillgängliggöra svårtillgängligt och udda arkivmaterial genom fotografier i färg som återges på CD och DVD och via direktlänkar. I syfte därmed har jag också skapat en sida på Facebook – Digitaliserade källor, https://www.facebook.com/digitizedsources – där jag lägger ut framställt material och en del annat.

Eftersom jag på min fars sida är djupt rotad i Bergslagens mylla rör materialet i första hand dessa områden, företrädesvis Dalarna, Närke och Västmanland. Men då min mor kommer ifrån Österbotten försöker jag även lyfta fram ett och annat därifrån. Så mina forskningsresor riktas allt som oftast till Landsarkivet (Uppsala) och Riksarkivet (Marieberg, Stockholm). För där finns det viktiga och mest omfattande arkivmaterialet, t ex domstolsarkivalier.

Och domstolsarkiv har varit lite av min ”specialité” under 15 år tid. Ja, i själva verket innebar starten av min släktforskning stapplande försök att tolka en bouppteckning Och det gick så där kan jag säga... Domböcker är en utomordentlig källa till släktens och hembygdens historia. De är också tillförlitliga; vittnesmål beskriver händelser som nyligen har inträffat. Vid t ex brottmål kan de vara mycket ingående.

Jag har inte någon avancerad utrustning vid fotografering utan bara en enkel digitalkamera, ingen systemkamera. Och det har fungerat. Bilderna har blivit bra. Bara vid något enstaka tillfälle har jag blivit tvungen att gör en omtagning. Dessutom har jag aldrig kontrollerat bilderna på plats vilket var en chansning, men det har varit tidsbesparande och visat sig fungera utan missöden. För att säkerställa kvalitén har jag synat alla bilder efter varje fotosession. Och ingen har (ännu) klagat vilket jag ser som ett gott betyg åt insatsen.

Och även om det finns särskilda platser avsedda för fotografering på både Landsarkivet och Riksarkivet har jag valt att fotografera med fri hand; vänster hand med ett lätt tryck över sidan som ska fotograferas och kameran i högra handen. Med tiden har jag blivit stadigare på hand så att jag ”känt” att bilden blivit bra. Det är dock viktigt att man har en kamera med autofokus och optisk bildstabilisering så att den automatiskt scannar av objektet och ”låser” motivet. På så sätt undviks suddiga bilder. Dessa funktioner kompenserar också de handskakningar som kan uppstå. Att tänka på: 1/På Riksarkivet råder fotoförbud; du kan inte utan tillstånd fotografera i läsesalen. Tillstånd begärs i Forskarexpeditionen. 2/Blixt får inte användas. 3/Ställ in kameran på ljudlös fotografering.

Hanteringen av gamla och tjocka luntor kräver också varsamhet. Det är t ex viktigt att lägga volymerna på en kudde för att skydda rygg och pärmar. Dessutom kan man staga upp boken så att sidan som ska fotograferas ligger så plant som möjligt. (Ett enkelt dokument kräver naturligtvis inga sådana förberedelser). Sedan finns fler hjälpmedel som t ex vikter för att hålla sidor på plats och rygghållare, som kan justeras efter volymens höjd. Att tänka på: När det gäller äldre arkivalier har Riksarkivet också den regeln att material före 1700 inte lämnas ut utan tillstånd. Det går att söka tillstånd. Blankett tillhandahålls genom Forskarexpeditionen. Och besked ges oftast utan dröjsmål.

Hittills har jag fotograferat ett par 10 000 sidor av diverse arkivalier. Och arbetet fortsätter för ”mina” områden. Domboksmaterialet är fortfarande det mest intressanta. För fortfarande är i stort sett bara de s/v negativen från mormonernas fotografering på 1950- och 1960-talet tillgängliga. Arkiv Digital håller förvisso på att ändra på detta. Men de, liksom andra kommersiella aktörer, har också andra projekt att ägna sig åt samtidigt vilket ger tidsförskjutningar. Så tillgängliggörandet tar tid.

Fysiska besök på arkiv innebär också att oväntade saker dyker upp. Noggrann planering före kan gå om intet – därför att man plötsligt finner något som måste dokumenteras! Ett fynd helt enkelt. Och det är den stora tjusningen med att besöka arkiv på plats: källor kan upptäckas som jag inte visste fanns och som öppnar nya vägar. Att tänka på: Ha alltid kameran eller smartphonen i beredskap och gräm dig inte alltför mycket om planeringen spricker!