Vad skall man tro på – en betraktelse utifrån Karl Bengtsson?
19 generationer tillbaka bland Marias anor träffar jag på Karl Bengtsson (~1350)(mf mm mf mm ff fm mm ff mm far). Jag fann Karl genom hans dotter Ramborg Karlsdotter, som var gift med riddaren Sigge Magnusson till Lagmansö. Ramborg nämndes i flera källor alltid med bestämningen Oxhufvud, dotter till Karl Bengtsson Oxhufvud. Om man får tro dussintals privata släktträd på Internet inklusive flera på MyHeritage, Ancestry, Geni, m.fl. så finns inga tveksamheter. Karl Bengtsson är utrustad med den adliga släkten Oxehufvuds vapen och tillhör således den släkten. Det är bara ett litet problem – i Riddarhusets sammanställning av släkten Oxehufvud finns ingen Karl Bengtsson. Nu är ju det här innan släkten fick sitt adelskap så det kanske är någon medeltida gren som man kan hitta i Medeltida svenska frälseätter - ÄSF, men inte heller där presenteras Karl Bengtsson annat än som riddare och fader till Ramborg. Inga källor nämner ett sammanhang med den adliga släkten Oxehufvud. Till och med på den ofta utförliga sajten Roskildehistorie.dk har man gett Karl Bengtsson ett oxhuvud i skölden, så det måste nog vara så - eller?
Oxhuvud |
Karl är emellertid riddare – det är alla överens om. Han förvärvar också mark av Wårfruberga kloster som han skänker till sin svärson Sigge Magnusson 1333, som Sigge utökar 1334 genom att byta till sig ytterligare mark av abbedissan och börjar bygga herrgården Djura, senare benämnd Djurö. Karl själv dör i digerdöden omkring 1350. I presentationen av godset Djurös historia på Katrineholms hemsida får man reda på att gården sedan går i arv i flera generationer och i slutet av 1300-talet ägs av den befryndade släkten Porse. Här kanske det finns mer information eftersom släkten Porse är fylligt presenterad i Svenskt Biografiskt Lexikon. Icke så – det finns inte ett spår av några anlinjer till Karl Bengtsson i den släkten. Visserligen fanns de två släkterna Oxhuvud och Porse under samma tid, men den senare i Halland och några linjer till Södermanland finner jag inte.
Geet |
Den adliga släkten Geete No 167 är emellertid väl beskriven av Riddarhuset. Visserligen blev de inte adlade förrän 1627, men i företalet till släkten beskrivs i detalj de medeltida grenarna av den från Danmark inflyttade släkten Geet, som passar väl in med mina anor. På grund av likhet i vapnet menar Riddarhuset att släkten Geet troligen har samma ursprung som den danska släkten Krognos. Om man följer släkten Geet framåt i tiden från den förste kände Geet i Sverige - Jöns Geet - så finner man att förnamnet Porse förekommer i flera följande generationer. Således var det släkten Geet som bodde på Djurö – inte Porse. Åtminstone vad jag kan förstå, eller har jag missat något.
Ribbing |
Heliga Birgittas dotter Märta Ulfsdotter Hjorthufvud var gift med Sigvard Sigvardsson Ribbing och de fick sonen Arvid som gifte sig med Ingeborg Magnusdotter. Så här långt vet man att det finns släktband till den äldre Ribbingsläkten. I de gängse genealogierna utpekas Peder Ribbing av den senare Ribbingsläkten som son till Arvid och Ingeborg. Senare forskning menar att det inte finns några belägg för detta. Således är det inte, i så fall, belagt att den senare Ribbingsläkten är släkt med den tidigare. Liksom i det ovanstående fallet bär de emellertid samma vapen. Jag har inte fördjupat mig i detta förhållande, men konstaterar att man ständigt möter den här typen av problem när man forskar på släkter så här långt tillbaka i tiden.
Det som ledde mig in på den här linjen var komplicerade kringelikrokar från Brita Beata Uggla (1693-1738, min mf mm mf mormor) och bakåt. I Katrineholms presentation får man veta att godset Djulö genom komplicerade arvsförhållanden så småningom hamnar hos släkten Uggla, närmare bestämt hos kammarherren Carl Hildebrandsson Uggla (1725-1803) – kammarherre och historiker. Han var emellertid inte Brita Beatas farbror, utan en namne till denne, som var delvis samtida med henne - troligen ett kusinbarn inom Arvikagrenen. Han satt i Kungliga vetenskapsakademin och var så historiskt intresserad att han tillverkade ett stort antal runstenar på sina ägor. Om man nu skall tro på det?
Vad vill jag nu komma med detta? Dels vill jag ta tillbaka lite av vad jag sa i förra texten att det är så enkelt att följa adelssläkterna, dels vill jag visa att det inte är säkert att allt är sant som ”alla”, eller åtminstone en majoritet, är överens om. Eller är det det? Den frågan kan man ställa sig när det gäller annat än släktforskning för övrigt.
Källor
- Riddarhusets stamtavlor på CD, version 3.1 dec 2002
- Äldre Svenska Frälsesläkter - 5 band, utgivna av Riddarhusdirektionen, 1957-2003.
- Diplomatarium Suecanum – DS. Detta material finns tillgängligt från Riksarkivet där delar är digitaliserade, indexerade samt fotograferade. Kan nås på Medeltidsbrev i Digitala forskarsalen. Fyll exempelvis i DS-nummer i fältet ”Tryckt”.
- Svenskt Biografiskt Lexikon – finns både på CD och på Internet
- ”Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige” som kan nås på Projekt Runeberg
- Den genealogiska förfalskningen - artikel av IngemarCarlsson i Individ och historia - Studier tillägnade hans Gillingstam 1990.
- Kyrkboksmaterial från Arvika med omgivande socknar – Arkiv Digital
- Västerås stifts herdaminne
- Som jämförelse – Svenska Wikipedia samt ett flertal privata släktträd på Internet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar