Hur man kan dokumentera berättelser från gången tid

I videofilmerna som jag gjort tillsammans med GeneaNet och i mina nybörjarkurser trycker jag på hur viktigt det är att börja att dokumentera allt som finns inom familjen. Min far skrev ned sina barndomsminnen och minnen från Järnboås socken medan han levde och på samma sätt har min mor under åren samlat på sig en mängd nedskrivna minnen som jag fick av henne härom året.

Min mor är nu 87 år gammal och har fortfarande många historier och minnen kvar att berätta. Hon beklagade sig nyligen över att hon inte längre orkar skriva för hand eftersom handen blivit darrig. Jag frågade henne då om hon kunde tänka sig att berätta sina historier istället och spela in dom. Hon var inte avvisande till idén men var lite rädd att hon skulle bli nervös och säga fel.

Jag köpte emellertid en liten "bandspelare" av märket Olympus åt henne där man bara behövde använda en start- och en stoppknapp. Den rymmer 2 GigaByte så hon kan prata i en massa timmar innan minneskortet behöver tömmas. Efter en något tvekande inledning ringer hon mig nu regelbundet och berättar om hur mycket hon talat in. Hon tycker det är jätteroligt och har inga som helst problem med varken tekniken eller nerverna. När jag träffar henne nästa gång kommer jag att tömma minneskortet till min dator och skriva ut det hon spelat in.

Jag tänkte nu låta er få ta del av de äldre nedskrivna minnena som hon tidigare har gett mig. De beskriver livet från tidigt 20-tal fram till kriget i Eda kommun i Värmland där hon är född och uppvuxen. Jag har kompletterat texten med kommentarer och förtydliganden så dom som har sina anor i de trakterna lättare skall kunna knyta ihop berättelserna till era egna anor från den tiden. Det är ganska många texter så jag delar upp dom i flera avsnitt. Den första delen sträcker sig fram till kriget.


Minnen från min barn- och ungdom i Norra By
av Maywor Granath, 2007

Augusta Aronsdotter

Jag var barn en gång och ”ung en gång för länge sen”. Jag föddes vid Noreborg i Eda socken de 28 februari 1923. Jag var yngst av fyra syskon - Aina som dog endast ett dygn gammal, min broder Alvar som föddes 1917, därefter en broder Göran Vilmar som föddes 1919 och dog endast 1 år och 8 månader gammal efter att ha fått över sig hett potatisvatten som vår gamla farmor hällt upp i en skål. Han dog i sårfeber.

1923 föddes jag, som ovan nämnts. Jag blev en brunögd liten flicka som kallades för ”ôrebôtta” som betyder yrväder. Jag var allt för pratig och medveten sades det och fick namnet av mina mostrar i Holmedal som var frireligiösa och tillhörde missionsförsamlingen där(1).

Min far var droskägare efter den tjänst han hade som privatchaufför och kusk hos disponent Rolf Hansen på Noreborgs herrgård, där han träffade min mor som var kokerska. Min far Nils Olofsson var född 1887, den 15 mars vid Noreborg. Min mor Augusta Eugenia Aronsdotter var född 1881, den 22 augusti i Holmedal. Hon gick i hushållsskola på Björnö i trakten av Karlstad.

Då jag var ungefär fyra år bröt mina föräldrar upp och arrenderade ett litet torp i Vittensten, men detta visade sej vara ett fiasko och en fasa för min mor som var van att hålla hemmet så gott det gick på den tiden. Vägglusen tog överhanden och hon vakade nätterna igenom för att dräpa dem och hålla dem borta från min bror och mej.

Berget i Norra By

Berget

Vi bodde på Tomta, som det hette, ett halvår. Då tog far ett arrende på en stor gård, Berget i Norra By. Där var tolv rum och kök, alla stora som salar. Jag minns att alla hade namn efter olika länder; Sverige var kök, Norge sovrum, Danmark matsal o.s.v.

Det fanns många mystiska rum för förvaring av olika slag sen år tillbaka och min nyfikenhet var enorm bland papper och spindelväv. Jag var en orädd liten flicka och ville gärna utforska allt. Det var en drängstuga till gården och där hade jag ett litet rum till lekstuga en tid. Dit var det skönt att gå och prata och fantisera för sej själv då jag var.

Vi hade det mycket bra ekonomiskt. Vi hade tolv kor, två hästar - Leo och Bruno - grisar och höns. På gården var en stor djup brunn som var omgärdad av syrener; den var intill den stora ladugården. Det var även en mindre ladugård där vedskjul, vagnskjul mm hade plats. Där var ett fint loft (ränne) där ett kattugglepar hade sin boning. Oj, vad ungarna var söta då de satt där och blinkade till oss!

Vi hade hjälp med skörden och all vedhuggning till vedeldningen av spis och kakelugnar och det fanns söta trekantiga hörnspisar där vi hade öppen eld där vi brukade steka äpplen på pinnar. Vi hade en stor trädgård med bär och frukt. Vi hade stora grönsaksland – mor var mycket duktig och odlade allt, mycket blommor i stora rabatter på var sida om den stora verandan och en stor rundel på gården med grus runt om. Vi levererade smör och ägg till fars släkt nere vid Kroppstadsfors varje vecka. Mor och far körde för det mesta till samhället med häst och ”trilla”, en hög fin vagn med två säten, ”fotsack” och fotsteg. Då jag blev lite större fick jag ta bördan på sparken om det var vinter. Det var i och för sig en rolig åktur. Jag fick träffa Maria och Oskar – faster och farbror (2), samt tant Lovis och farbror Frans (3). Det blev alltid en god smörgås eller jättestora hjorthornslöv - de kunde då ingen mer baka än tant Lovis – så fick jag en hel krona av min farbror Oskar ibland. Jag gick i mina kängor och hemstickade långstrumpor av elektragarn, hemsydda kläder, livstycke av dubbelflanell med strumpeband på för att hålla uppe strumporna.

1928 blev det fart på byn. Då kom det en hel del gubbar och pojkar – AK-arbetare (4) kallades dom. Drängstugan blev full. Där var ju två rum och kök. Även två rum på nedre botten i stora huset blev uthyrda. Det var snälla och trevliga karlar allihop och jag var en flitig gäst i drängstugan och bjöds alltid på något gott av olika slag.

Mor hade alltid händerna fulla av arbete. Far och min bror fick arbete med att köra sten till underlaget till nya Kungsvägen som den hette. Min bror tjänade till en ny fin racercykel – Oj vad han var glad! En dag cyklade han till Anneborg för att hjälpa till med tröskning. Han ställde cykeln i förstallet och det blev ett häftigt åskväder och den fina racercykeln ett minne blott. Försäkringen gav pengar för uthuset och till en ny cykel.

Saker som kan berättas är att vi ej hade elektriskt ljus i varken Norra eller Södra By. På Berget hade vi en fotogenlampa hängande över köksbordet och i de andra rummen hade vi bordlampor med fotogen. Då vi gick ut till djuren hade vi fotogenlampor (Fenixlyktor). Allt vi behövde togs från det egna jordbruket - mjölk, smör och ägg. Mor gjorde även osten, kokade messmör och sötost och sandost av vasslan. På hösten var det storslakt av gris och kalv. Fläsket saltades i en stor tina (kar) och kalv blev konserverad. Det gjordes korv och olika syltor samt blodpudding och ”klubb” eller palt som en del kallade det. Potatis sattes i stora land. Farbror Oskar och Kalle (5) hade också satt för sina behov. Jag ville helst plocka efter farbror Kalle då vi tog upp potatisen på hösten. Vete havre och råg såddes och då det skördades fick jag lära mej ta upp för hand. Far lärde mej att binda och rågen var bäst att binda för den var så lång så det var fint att göra banden. På havre och vete fick man sno stråna om varandra till band. Rågen ”snesades” upp på en stör, vetet likaså. Havren satte man fyra par kärvar i rad, två och två mot varandra.

Mina leksaker var en docka som mor sytt och den var så söt med ett huvud av papp och kläder som mor sytt. Den blev ganska tilltygad runt näsan eftersom den skulle tvättas om munnen ibland. På vintern hade jag min lekstuga under ett fönsterbord i vårt stora kök. Jag hade en blå liten spjälsäng till dockan, madrass, kudde och en virkad filt som jag fick av faster Jenny. För övrigt var möblemanget av olika små och stora papplådor. Jag hade en liten sockerskål, ett fat och ett saltkar som jag hittat i ”spindelvävsrummet”. Dessa små saker var över efter Överste Nordenfeldt som ägde berget före Löjtnant Brandel.

Liksom mor och far hade jag en ”egen gård” i en bergskreva. Där hade jag trädgård och land och en ladugård. Djuren var av kottar med ben av pinnar, fruktträden av blåbärskvistar som jag trädde olika bär på och stack ned i jorden. Mor lärde mej detta liksom allt annat.

Far var en duktig lantbrukare och hjälpte bekanta med vår och höstbruk. Han var alltid väl sedd men var svag ”då det bjöds” av en virkespatron, Axel på Nygärde i Dalen utanför Åmot. Far var ansedd som en duktig kantsågare och var där ofta. Han hämtades tur och retur av patronen som hade en stor fin bil. Han var rödmosig och blank om kinden som en gulaschbaron och jag har bilden för mej när bilen kom uppför vägen till Berget och de var fulla bägge två.

Berget arrenderade far och mor av Bengt Brandel från Stockholm. Han köpte ut Hjalmar och Ruth Brandel i Norra Mon. Själv bodde han i Stockholm men kom varje sommar till oss. Han hade en egen lägenhet på södra änden av Berget. Han hade alltid kost hos oss och berömde mors mat. Han var med ute på åkrarna och körde hö och räfsade. Det var alltid roligt med farbror Bengt. Han hade många gåvor med till oss – Alvar och mej. En gång fick vi en låda med apelsiner; vi åt och frossade och mor kokte marmelad osv. Alvar fick tillklippta byxor och jag en tillklippt kappa eftersom han värdinna hade ateljé i Stockholm. Vi fick också tandborstar och tandkrita.

En kväll gick mor, far och jag till Hammarsgärdet; där bodde tant Kersti och drängen Nils. Vi satt på soffan innanför dörren, runt köksbordet satt Simon och Mari i Väststuga´, Per Edin, Norste Nirs, tant Kersti och drängen Nils och spelade sprôte. Tant Kersti var en fin och god tant. Dit fick jag gå varje dag för att hämta posten och det var lätta steg att springa. Tant Kersti gick in i skafferiet efter en filbunke oftast eller något annat gott som Ola eller Erik haft med sej till sin mor. Hon hade även en dotter Karin som var gift i Eda med Nils. Ola kallades Ola på Norserud av alla och var enkel och gemytlig och gift med Karin på Norserud. De hade två barn Ove och Annika. Erik var gift med Ingrid på Ottebols gård och han blev vd. på Jössefors bruk.

Tant Kersti var alltid fin och pråper i lång fin kjol, blus och ett midjeförkläde och en rutig huvudduk knuten under hakan. Ibland tog hon mej med in i ett rum innanför köket . Där var matsalsmöbel, skänkar med fint porslin. Längst in fanns en stor sal med fina stoppade möbler. Ofta kom Norserudsbilen eller Jösseforsbilen upp till Hammarsgärdet. Ibland var Ove och Annika med till sin farmor. Någon gång var jag där och lekte och i liljekonvaljtider kom de alltid och vi plockade stora buketter till oss och tant Kersti. Konvaljerna växte nere i sluttningen efter gamla vägen och var otroligt stora.

Skolan i Noreborg

1930 började jag skolan. I första klass och även i andra hade vi tant Anna, en mycket fin och god fröken - vilken underbar tid det var! En tid med stoj och glam för en liten flicka med mors hemsydda klänningar och förklä' med rosetter i sidorna, pannlugg och rosett i håret. Varje dag gick vi till skolan 3 kilometer, ibland åkte vi buss med Osvald för 10 öre.

En dag gick jag till skolan med mina nysulade kängor. Då skolan var slut kom Johan på Nygård med häst och vagn med järnhjul med ekrar och hämtade oss. Jag skulle göra mej rolig och satte foten på hjulet och furade (bromsade) och sade att nu skulle Per Edin få laga mina skor snart igen, och vips gled foten emellan ett par ekrar och jag bröt förstås fotleden. Det blev en tur till Doktor Juhlin i Charlottenberg och han gipsade fot och ben utan vidare och jag fick gå med hemgjorda kryckor över stock och sten. Det var mycket berg och en dag gled jag på ett halt berg och låg där tills en AK-kille kom och tog upp mej. Jag var hemma från skolan i över en månad.

Då jag började skolan igen åkte jag buss på morgonen, hem åkte jag med Ola i backen som hade en stor lastbil och körde grus till vägbygget. Ola sjöng ”Du svarte zigenare” för mej varje gång och den lilla flickan var så rysligt kär.

Så började storskolan som det hette – 4-6 klass. Min lärarinnas bror Harald Karlsson lärde oss med rytande, slagpinne och skamvrån. De läroämnen som var viktigast var kristendom, matte och sång – synd att jag inte sparade den bok som kallades Kristendomsanteckningar. Där skulle alla gubbar i bibeln tillsammans med hustrur och söner skrivas in i olika färger. Gud nåde den som inte hade rätt anteckning med rätt färg. Lika var det med matten, det skulle räknas trettio tal i veckan. Det var hårda bud minsann! Sång och bibelverser var viktigt och våra sånglektioner var krävande. Klara Lisa damp i golvet och svimmade en dag.

I skolan hade vi trädgårdsskötsel och var sitt land att odla på – det var ju en sporre i allt annat. Min bror som är sex åt äldre än jag var alltid lugn och snäll i skolan och fick därför skulden för ofog. En lektion pratade en av de mest begåvade och min bror fick skulden. ”Gumsen” som läraren kallades kom ner och drog stora hårtussar av min bror, men det fick han bittert ångra för far var inte att leka med, det blev han varse en dag, fick jag veta av min kusin Folke. De stora pojkarna gav igen för alla elakheter då de kom i högre klasser. ”Gumsen” hade t.ex. planterat fruktträd som de drog upp en natt, vässade och satte tillbaka på plats igen.

Skoltiden på ”Noreborg universitet” var jobbig på flera sätt, särskilt för vår städerska och allt i allo. Hon hette Augusta Säll och kom tidigt varje morgon för att elda den stora kaminen som stod efter ena väggen. Hon var alltid lika rar och mysig trots sitt slit därhemma med sex barn. Oskar, hennes man hade åkt till Amerika som så många på den tiden. Augusta var aldrig sur eller ledsen och de större eleverna hjälpte alltid till att bära vedklampar och fyllde stora lårar.

Då det var vinter och snö hängde ju våra kläder till tork överallt – vi var ju som snögubbar ibland då vi kom till skolan eftersom snön lätt fastnade i ylletröjor, vantar och mössor. Det luktade våta tröjor, läder, fis och matos överallt i omklädningsrum och skolsal. På den tiden var det riktiga köldgrader - 20 – 30 grader var vanligt. Man fick ha stora sjalar om huvudet och för munnen.

Jag hade en liten ryggsäck där jag hade en grön butelj med patentkork, s.k. wichyvattenflaska full med mjölk. Den var nedstoppad i en tjock socka. Jag hade, då det var riktigt kallt, en liten termos med choklad, hembakad kaka (6) med stekt ägg och ibland rökt hästkött à 15 öre per hekto. Vi barn bytte ofta smörgåsar med varandra. Dagny på Hagen hade alltid tunn svart kaka med smör och doppad i socker – det var ett gott byte!

Jag läste för prästen i Eda kyrka för Oskar Svensson och Sven Hektor. Jag gick i fortsättningsskola i Åmotfors – skolkök hette det på den tiden – för hushållslärare Majken Edfeldt som var mycket fin och duktig. Det var en trevlig tid! Jag gick i söndagskola och juniorföreningen i Missionshuset. Det var trevligt och vi hade fester och auktioner.

Solbacka

Vi bodde på Berget i Norra By i tolv år. Sedan köpte min mor en egendom för 5000 kronor för ett sparat arv efter sina föräldrar. Där byggdes ett tvåvånings Borohus – Solbacka - som blev vårt hem.

Då vi kom till Solbacka blev det klart med elektriskt ljus. Då skaffades det en mjölkmaskin, kylskåp,och dyligt. Där hade vi bara 4-5 kor och två hästar, gris och höns. På Solbacka var en Egokamin för uppvärmning till en början. Min gudomligt snälla och goda morbror Walfrid (7) från Holmedal murade själva inramningen där den skulle stå. Han murade även grund till stall och ladugård och gödselstad. Senare installerads en spispanna och element i huset.

Det var snälla och fina människor som byggde och bodde i By. Ingen som helst osämja och alla hjälpte alla. Vi gick på kalas om Julen och vi gick till varandra på förmiddagarna med en stickning eller virkning. Jag följde alltid mor. Hon var så god och trygg. Vi var hos Mala, Anna, Stina och Emilia.


1) Mostrarna var Emma Kristina f. 1876 och Beda Amalia f. 1878 Aronsdöttrar
2) Maria och Oskar – faster och farbror - Oskar Wilhelm Olofsson, 1885-05-26 till 1946-04-24 och hans hustru Maria
3) Tant Lovis och farbror Frans Svensson var inte släktingar, men deras son Sven gifte sig senare med Dagmar Alice f. 1911 dotter till Maria och Oskar Olofsson.
4) AK stod för Statens Arbetslöshetskommission
5) Farbror Oskar och Kalle - Karl Gottfried Månsson f 1889 och Oskar Wilhelm Olofsson
6) Hembakad kaka var matbröd i form av runda kakor som skars upp i trekanter och ofta delades på flatsidan
7) Morbror Walfrid från Holmedal var Walfrid Söderblom f. 1861 och gift med Emma Kristina Aronsdotter.