Släktforskning för nybörjare

Att vara oerfaren, okunnig och naiv kan vara jobbigt inom många områden, men kanske särskilt som släktforskare. Ett års erfarenhet av släktforskning har lärt mej att man nog bör kunna en del för att vara nybörjare i den här grenen. Samtidigt är jag helt tagen av alla de fantastiska hjälpmedel som finns och alla de otroligt entusiastiska personer som ägnar sej åt att släktforska. Den första släktforskare jag kom i kontakt med var en gammal räv som ägnat stor del av sitt liv åt att ge ut en tidning inom området. Jag fann vid en sökning på webben att han tagit fram uppgifter om en påstådd släkting till mej på 1600-talet. (Ren tur eftersom jag inte visste ett smack om hur man gör). Hur som helst bodde han i mina trakter så jag ringde honom och han bjöd genast hem mej för att snacka. Denne otroligt kunnige och trevliga person ägnade över två timmar åt mej och skickade med mej alla nummer han hade kvar av sin tidning samt utdrag ur sina databaser som gällde min släkting. När vi sa adjö sa han: ”Ta det lugnt med släktforskningen. Tänk på att det finns annat i livet. Det är lätt att det blir ett missbruk så man försakar allt annat. Så många knepiga människor som jag har mött ibland släktforskare finner man inte var som helst”. Det har visat sej under mitt första år som släktforskare att han hade rätt i mycket. Åtminstone tycker min fru att jag är lite väl ensidig i mina intressen och kunde vara lite mer social tidvis och visst har jag stött på ganska fundamentalistiska människor under mina resor på webben. Framför allt har jag som novis känt mej ganska vilsen bland alla ”bror duktig” man möter på olika släktforskar-siter,
Jag vill därför dela med mej av mina tankar och erfarenheter – och de är inte så avancerade – till er som är i samma situation som jag var för ett år sedan, dvs. totalt okunnig om det mest elementära inom släktforskningen. Då menar jag så okunnig att jag inte ens fattade nybörjarinstruktionerna i de mest populära böckerna eller på de olika släktforskar-siterna på webben.
För att ni skall förstå min djupa okunnighet kan jag berätta – även om jag rodnar av skam – att jag inte hade en aning om vad proband betydde eller klart förstod skillnaden mellan antavla och stamtavla, än mindre kunde uttolka släktskapet i tavlor numrerade enligt Kekules´ system. Nu har jag åtminstone lärt mej tillräckligt för att skämta och skriva om det.
Jag kommer att tänka på ett skämt från min realskoletid som vi hade mycket roligt åt. Det var en nyutbildad 25-öresingenjör, som man sa på den tiden, som reflekterade över sin nya karriär: ”För en månad se´n kunde jag inte ens stava till inchängjör och nu har ja blitt en”.
För dem som förväntar sej avancerade råd i stil med de ni får i otaliga böcker i ämnet kommer det jag skriver att bli en besvikelse. För dem som däremot vill höra om umbärandena från en total nybörjare och få svar på frågor så enfaldiga att en seriös släktforskar-site eller nybörjarbok aldrig skulle befatta sej med dem, kan det vara nyttigt och kanske trevligt, att följa mina betraktelser.