Släktforskning – en hobby med många besserwissrar

Kan man säga besserwissrar - eller hur böjer man ett tyskt substantiv på svenska? Jag är säker på att någon ”messerschmidt” kommer att berätta det för mig.
Jag har funnit att det finns oerhört många entusiaster inom släktforskningen. Jag stötte tidigt på arbetet av folkskolläraren Lars Elfving i Floda som gjort sig besväret att efter bästa förmåga teckna ned alla familjer i Floda socken i nuvarande Gagnef församling från 1600-talet in på 1900-talet. Vilket arbete! Den finns tillgänglig i kopia som P:14 under Floda församling i Genline, men man kan också studera avskriften på Falu bibliotek.
Nästa arbete jag kom i kontakt med var de CD-skivor som finns av det material om Grangärde samt Norr- och Söderbärke av Kjell Vadfors. De kan köpas genom Västerbergslagens Släktforskare. Dessa har varit av oerhört värde för mig i min forskning. Riktigt imponerande verk är Rolf Lagerborgs bok om släkten Skragge för att inte tala om Boëthius bok Kopparbergslagen som ger väldigt mycket information om bl. a släkten Svinhufvud i Dalarna. En mer oansenlig bok som sammanställts av den lokala släktforskarföreningen och heter "Torp och Torpare under Starbo Bruk Schisshyttan och Wäster Silferberg" har gett mig väldigt mycket information om min släkt i rakt nedstigande led.
Visst borde vi vara väldigt tacksamma för att det finns entusiaster som ägnar sin tid åt att inte bara forska i sin egen släkt utan också sammanställa allt annat om en by, en släkt eller något annat som vi andra svårligen skulle kunna hitta utan denna hjälp. Troligen är de flesta, liksom jag väldigt glada över detta. Nu har jag emellertid upptäckt att det finns ganska många släktforskare som är riktiga gnällspikar. Jag har i bl. a Anbytarforum hört negativa kommentarer om flera av de här källorna eftersom vederbörande har hittat felaktigheter och misstolkningar och brist på källhänvisningar eller till och med, hör och häpna, bristande konsekvens i framställningen. Varningar har framförts mot att använda en del källor eftersom de i alla delar inte är korrekta. Det är klart de inte är korrekta i alla delar! En orsak till detta är att källorna inte är korrekta i alla delar. En annan är att det är mänskligt att göra misstag. Jag har aldrig varit med på en doktorsavhandling som inte har presenterat en ganska lång lista med rättelser vid disputationen. Ändå finns det små och kanske till och med större fel kvar i dessa, de förnämsta vetenskapliga produkter vi har i landet. Är det då så förvånande att det blir en del fel i omfattande arbetet som lekmän tagit fram med bara sin egen entusiasm som drivkraft.
Nu är det naturligtvis inget fel att påpeka att det förekommer fel i ett arbete, men då måste man i hederlighetens namn tala om vari felen består. Det är också viktigt för dem som använder källorna att veta om det är några enstaka fel som belackaren hittat eller om det är övervägande stolligheter. På de inlägg jag läst förefaller det som om det skulle vara det senare eftersom belackaren ofta varnar för användningen av källan. Om kritikern vore lika besjälad av släktforskningen och av att hjälpa andra skulle han/hon naturligtvis satt sig ned och gjort en detaljerad förteckning över alla fel som hittats så andra kunde ha hjälp av det.
Nej – min uppfattning är att alla dom som frivilligt tar fram uppgifter som vi andra kan ha nytta av skall beundras och hyllas även om ett och annat fel smyger sig in i deras arbete. Det är faktiskt frivilligt att använda materialet och vi har själva ansvar att kolla källorna till den grad vi anser att våra ambitioner sträcker sig.
TACK alla entusiaster som gör ett fantastisk job med att sammanställa uppgifter som vi andra sedan kan ha nytta av, inspireras av och lära oss mer av.