Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

torsdag 9 april 2009

När källorna sinar ... eller vem var Hans Widichsson i Persbo?

Jag känner en viss leda över att traggla mig igenom husförhör och dödsböcker. Likaså är det urbota tråkigt att leta sig igenom DISBYT efter någon som har samma ana som jag. Jag börjar bli lite trött på släktforskning och behöver göra något nytt. Det skulle vara kul att kunna gå på biblioteket eller Landsarkivet eller någon annan stans där det finns riktiga dammiga ursprungsdokument. Nu är det ju så att jag i likhet med många andra inte kan göra det. Jag bor utomlands, men många bor i Hotaheiti ute i norrlandskogarna eller har svårt att ta sig till de större städerna av andra skäl så då får man rätta sig efter sina förutsättningar. Sagt och gjort – jag tar fram skivan av Kjell Vadfors över Norrbärke och Grangärde, där jag har massor av släkt. Kanske man skulle läsa lite i domböckerna för att se om det finns några maffiga grejor att gotta sig åt. Jag börjar således läsa sida efter sida som om det vore underhållningslitteratur. Släktforskare är ibland lika galna som golfare och jag råkar vara bådadera! Jag letar inte efter något särskilt, men alltid lär man sig något.

I den av Kjell Vadfors upptecknade Saköreslängden för Grangärde 1605 kan man läsa att Hans Widichsson i Pedersbo fick böta 1200 osmundjärn för förbudsbrott uppdelat så att 800 skulle tillfalla kronan, 200 tillfalla kyrkan och 200 tillfalla domaren. Vad innebär detta och vem är Hans Widichsson. Namnet förefallen mig bekant.

Genom att söka på förbudsbrott med hjälp av Google finner man att det kunde gälla snart när vad som helst som var förbjudet. Köra timmer på vissa vägar, stanna med sitt timmerlass på vissa ställen, köpa stöldgods, plocka ved på vissa ägor eller handla med visst gods. Att det måste ha varit något ganska allvarligt Hans fälldes för framgår ju av böternas storlek. Andra i saköreslängden har fått sina böter utmätta i daler men här anges böterna i osmundjärn. Ny sökning på Google visar att osmundjern var ett vedertaget betalningsmedel ända fram till denna tid.
De tillverkades således med en enhetlig vikt på omkring 350 gram (olika uppgifter finns om vikten). Osmundjärnet var tillsammans med koppar och smör Sveriges viktigaste exportvaror under medeltiden. År 1604 slutade man exportera osmundjärn och stångjärnet infördes som även det tillverkades i enhetlig storlek om 3,5 meter långa stänger som vägde 30-40 kilo. Ett något mer otympligt betalningsmedel kan tyckas.

Osmundjern i sig intresserar mig eftersom en av mina anor Peder Pedersson Osmi påstås ha fått sitt namn på grund av att han och hans familj hade tillåtelse att betala sin skatt just i osmundjern. Den som är specialintresserad av järnets historia kan läsa en artikel av Nils Björkenstam i jernkontorets historiska serie.

Men åter till Hans Widichsson. Han fick således böta 420 kilo järn, vilket förföll mig ganska mycket. Efter mycket läsande och kalkylerande kommer jag emellertid fram till att det nog inte var mer än 8-9 daler silvermynt, vilket skall jämföras med de 6 daler som Oloff Erlandsson i Erlandsbo fick böta för mökränkning vid samma tillfälle.
Hans Widichsson föreföll mig bekant sa jag. Mycket riktigt – jag finner honom i min databas. Han är min fm fm ff fm ff mf far och en av alla mina anor från Grangärde. Jag har inte antecknat särskilt mycket om honom så han är ganska anonym för mig. OK- jag måste med skam erkänna att jag hämtat uppgifterna från DISBYT där alla de mer aktiva grangärdesforskarna har honom med. Troligen har uppgifterna om honom sitt ursprung i Vadfors Byalängder så varför inte kolla denna, av många föraktade, källa.

På sidan 62 i Grangärdes Byalängder (Vadfors) för 1628-50 hittar man under Persbo (Pedersbo) Bergsmannen Hans Widichsson född ca 1570 i Norrvik, död 28/9 1651, man får förmoda i Persbo. Han gifter sig 1590 med Karin Larsdotter född ca 1570 i Persbo och död 18/5 1645.
I byalängden upptas en son Bengt Hansson född 1604 i Persbo och gift ca 1638 med Rebecka Siffredsdotter. De har 1655 tillsammans 6 barn.
Hans Widichsson var nämndeman liksom hans far Widich Hansson, f.1548, d.1628 och hans farfars far Lasse Ravalsson, f.1490 d.1572. Hans farfar Hans Larsson, f.1520 d.1572 var emellertid en ganska anonym figur som dog redan vid 52 års ålder.
Redan i Saköreslängden för 1551 påträffas farfars fadern Lasse Ravalsson. Han får då böta 100 mark penningar för sin dotters räkning då hon begått ”skylskap” med sin broder. Jag hade nog mina aningar vad ”skylskap” betyder, men kände ändå att jag ville veta mer. En sökning på begreppet gav ett antal träffar på Projekt Runeberg, som samlar och skannar gamla texter som bör bevaras för eftervärlden. Genom att läsa hur ordet användes i olika sammanhang började jag förstå dess betydelse. Vad jag förstår avser det sexuellt umgänge med nära släkting, närmast vad vi kallar incest. Man undrar ju vem som tog initiativet till det? Kan det ha varit den anonyme Hans som var i farten?

Lasse Ravalsson avlider 1572 samma år som hans son Hans Larson avlider. 1574 avslöjas det att hans sonson ”Widiche i Norgudwika”, sedermera Norrvik, hade gömt undan några gamla mynt vid bodelningen efter fadern – och farfadern. För det fick han böta 160 mark.

En intressant incident 1550 var när Lasse Ravalsson som var Bergsfogde för Västerbergslagen anklagade Bergsmannen och Nämndeman Bengt Nilsson i Persbo för att ha smitt alltför lätt osmundjärn. Att det var medvetet framgick klart eftersom Bengts hustru kom utfarande och sparkade omkull vågen och bad Lasse ”att pynta segh dädhan”. Bengt erkände och fick böta trots att han satt ting vid tillfället. Någon fiendskap föreföll det knappast ha orsakat eftersom Bengts sondotter sedermera gifte sig med Lasses sonsonson Hans Widichsson. På så sätt sammanknöts Hans Widichsssons familj med den äldsta och mest inflytelserika släkten i Persbo. Anders Winroth har skrivit en intressant artikel om detta.
Om Lasse Ravalssons son Hans Larsson var en person som inte gjorde så mycket väsen av sig så var hans son Widich, Hans far, desto mer försigkommen. Han nämns som nämndeman första gången 1592 och sitter därefter ting åtminstone till 1618. Han gör en del affärer framgår det av domböckerna. 1593 köper han en täkt av sin svärmor Marit i Norrvik för 10 fat järn. Marit var således mor till hans hustru Malin E-dotter. (2015-06-04: Släktförhållandena kring Lasse R. har reviderats sedan detta skrevs och kan läsas om här.)

1602 bjuder han ut en hytta och smedja som han köpt av sin syster Anna och hennes make Anders Jonsson. Priset är 15 fat osmundjärn samt en silversked på 3 lod.

Annas dotter reser 1615 genom kyrkoherde Erici Holstenii Holstenius i Stora Skedvi anspråk på Widich för en utlovad del i ett arv efter den barnlösa Brita Larsdotter som var syster till Widichs och Annas far Hans Larsson. Det gäller en del i ett hemman i Fline i Husby socken. Till saken hör att Annas dotter och Eric Holstenieus var tremänningar, dvs. Erics mor Sigrid Jonsdotter, Anna Hansdotter och Widich Hansson var kusiner. Ledtrådar till detta har jag fått genom inlägg av
Torsten Berglund på Anbytarforum.



Om man går bakåt i tiden från Lasse Ravalsson är det mer osäkert. Hans far anses vara Rawfall Matsson f. 1460 i Klenshyttan, d. i Norrvik. Hans far anses vara Mats Andersson var födelse antas till 1420.
Källkritik
Själva idén med det här exemplet är att jag inte hade tillgång till några primära källor om man inte skall anse att Vadfors avskrift av domböckerna är tillräckligt tillförlitliga. I övrigt har jag använt källor som finns tillgängliga för den som inte kan besöka arkiv eller bibliotek. I några fall får dom anses vara mycket tillförlitliga. Anders Winroths artikel från Genealogiska Nätbiblioteket 2005 liksom Torsten Berglunds inlägg på Anbytarforum betraktar jag som mycket tillförlitliga.
Uppgifterna från DISBYT som väl överensstämmer med Vadfors byalängder ser jag som i stort tillförlitliga, speciellt som dom som passar in i det mönster av släktskap som andra källor beskriver.

Vissa uppgifter kommer från privata databaser på nätet. Det är främst Hässla Släktförening samt Släktföreningen Tingdal som jag använt.

I de fallen måste man iaktta viss försiktighet när inte källorna är angivna. I några fall är uppgifterna emellertid verifierade av kopior jag själv samlat från bl. a. Västerås herdaminnen av Ekström och i dom fallen anser jag uppgifterna styrkta.

De svagaste delarna är därför generationerna före Lasse Ravalsson, varför jag endast nämner dessa utan att ta med dem i antavlan. Viss osäkerhet råder också om syskon till några av personerna i antavlan.


Var och en som har några invändningar eller kompletteringar ber jag att skriva kommentarer så att inga felaktiga uppgifter sprids till andra släktforskare.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers