GIDx i nygammal och utökad tappning

För flera år sedan deltog jag i DIS (Datorstöd i släktforskningen) och Genlines satsning på att indexera alla platser i de svenska husförhörslängderna. Alla vet ju att det ibland är totalt omöjligt att finna en plats, speciellt om det inte finns något ortsregister. Även om det finns kanske det är svårt att tolka vad som skrivs eller just den platsen inte tas upp i ortsförteckningen. För den som vill veta mer om GIDx rekommenderar jag mina texter om GIDx på den här bloggen.

Frivilliga krafter hjälpte därför till att gå igenom alla svenska husförhörslängder, sida för sida och indexera alla platser, ned till minsta torp. Själv tog jag på mig Järnboås församling i Örebro län, en uppgift som jag inte förstår hur någon som inte är barnfödd där skulle klarat av – så underliga namn som torpen och gårdarna har där. GIDx var en av orsakerna till att jag i det längsta behöll Genline trots att AD hade bättre bilder.

Det var således med sorg jag tog emot beskedet att Genline skulle läggas ned, men blev glad då Ancestry meddelade att man hade kvar funktionen i sitt svenska material. Nu kunde jag ju ta ett tillfälligt abonnemang på Ancestry om jag behövde den funktionen.

Ännu gladare blev jag när jag igår fick den internationella upplagan av DIS tidning som berättade om nya DISPOS. Där berättade man att GIDx nu finns tillgänglig för alla abonnenter av Ancestry, SVAR, och Arkiv Digital. Jag var naturligtvis tvungen att omedelbart prova. Givetvis testade jag just med Järnboås, som jag känner väl. Så här gör man:

• Jag startade och loggade in på Arkiv Digital som är min kyrkbokstjänst.
• Jag startade och loggade in på DISPOS på DIS, som jag är medlem av.
• Jag sökte på ”Rävakullen” i Järnboås i Örebro län och angav året 1870 samt att jag ville finna det i Husförhören.

Jag får nu dels en karta som visar var Rävakullen ligger, dels ett antal tabeller. I tabellen ”Uppslag i husförhörslängder” listas alla de förekomster av platsen Rävakullen som hittats (som jag hittade när jag indexerade). Jag kan här klicka på ikonen för min tjänst – Ancestry, SVAR eller Arkiv Digital. Jag klickar på Arkiv Digital och i min Windows 8.1 version visas nu en nedladdningspil och jag får välja öppna. Jag byter till Arkiv Digital och befinner mig nu på följande sida - Järnboås AI:16a (1866-1875) Bild 143 / sid 112. Det är Vasslands Rote och en bit ned på sidan finner jag med mycket fin stil ”Räfvakullen”. Om jag går tillbaka till DISPOS ser jag att det inte är den enda förekomsten av platsen Rävakullen i Järnboås. Den förekommer både i andra Husförhör och på andra sidor.

Man bör emellertid tänka på några saker när man söker:

• Platserna är registrerade med normaliserad stavning, vilket innebär att de är införda med den stavning de har idag även om de heter lite annorlunda i originalboken. Man får således testa sig fram med lite olika stavningar ibland.
• Man måste också ange ett år i sökrutan annars får man inget svar.
• Däremot kan man avstå från att ange socken och söka i hela landet efter ett ortsnamn. Jag testade med det mycket vanliga namnet ”Kullen” och fick mängder av träffar på kartan. Dessutom en lista över alla socknar där platsen ”Kullen” förekommer. Om man klickar på valfri socken kommer man till tabellen där man kan välja i vilken tjänst man skall visa den valda ”Kullen”.

Den här tjänsten är givetvis väldigt användbar när man inte vet var en plats ligger eller inte kan hitta den i ett husförhör. Den kan emellertid också användas när man vill få en överblick av alla ställen i originalmaterialet en plats förekommer på. En väldigt praktisk sak är när man vill söka i flera kyrkboksvolymer utifrån en viss plats. Man kan då direkt följa vilka som bott på platsen under en lång tidperiod utan att öppna volym efter volym och leta rätt på platsen i varje volym. Samma sak gäller om man vill följa en person tills denne flyttar från en viss plats.

Eftersom det är frivilliga personer som ofta har lokalkännedom som indexerat materialet finns ofta platser indexerade som man aldrig själv skulle kunnat varken hitta eller tolka. Samtidigt gör den "mänskliga faktorn" att misstag kan ha begåtts.

Kartan ovan visar alla förekomster av platsen "Kullen" i Sverige

Hjälp till att göra GIDx komplett - det är en guldgruva

Jag fick följande mail från DIS angående projektet GIDx:

"Bästa släktforskare och DIS-medlem,

Till att börja med önskar vi dig ett bra släktforskarår 2012,

Du känner säkert till att projekt GIDx – platsindexering av
husförhörslängderna – löper vidare också under 2012
med förnyad kraft och med målet att nå så långt det bara
går med att bli komplett.

Antalet klara församlingar närmar sig nu med rask takt 1 900
och med tanke på att det finns ca 2 500 historiska församlingar
är procentsatsen nu ca 75 %. Mot slutet av 2012 är målet 90 %.

Relativt sett många personer har efter artikeln i senaste Diskulogen
aktiverat sig i GIDx-projektet genom att bli registrerare.

Vi skulle stort uppskatta om Du kunde återuppta ditt tidigare
engagemang i projektet, så att målet nås till gagn för alla
Dis-medlemmar. Registreringarna som görs kommer nämligen
också DIS tillgodo bl a i Dispos, och på sikt även i Disgen.

Det är faktiskt så att om var och en av er som får detta mail
adopterar och registrerar ännu en församling, så är projektet i mål.

Varje kvartal lottas några presentkort hos Släktforskarförbundets
Bokhandel ut bland de som registrerat under kvartalet.

Välkommen att höra av dig till GIDx kontaktperson Gunvor
Hjärtström på mejladress gidx-samordnare@genline.se
så hjälper hon dig komma igång igen.

Olof Cronberg Peter Wallenskog
Projektledare för DIS Projektledare för Genline"

Jag har gjort en blygsam insats genom att adoptera min hemförsamling Järnboås i Örebro län. Jag skall inte sticka under stol med att det var ett ganska tidsödande arbete, speciellt som Järnboås är fullt av små torp med de mest bisarra namn, som någon som inte är uppfödd i trakten knappast hade kunnat tolka.

Samtidigt var det väldigt lärorikt och roligt att få gå igenom sin sockens historia på ett så grundligt sätt. Jag rekommenderar verkligen alla att prova på, men välj en socken som du kan och gärna har nytta av själv så blir det dubbelt så trevligt.

Vill du veta hur det gick för mig, vad det betydde för mitt intresse och hur jag gjorde så läs:

Djupdykning i Järnboås socken med GIDx
Vad är egentligen GIDx?
GIDx har fått mig att snöa in på Järnboås
Nu får GIDx tillbaka den adopterade socknen
Att gå igenom Järnboås för GIDx ger upphov till ...

Nya versioner av Genline och Arkiv Digital - en subjektiv provkörning

De två huvudkonkurrenterna Genline och Arkiv Digital fortsätter utveckla sina produkter till glädje för oss som släktforskar. För inte så länge sedan kom ADOnline2 ver.1.1 och just nu testas Genline FamilyFinder 3.1.3 Beta. Jag tänker inte jämföra hur tillförlitliga de två programmen är i sina nya versioner för det är inte rättvist att jämföra en betaversion med en färdig uppgradering ur tillförlitlighetssynvinkel. Därmed vill jag inte säga att jag haft några som helst tillförlitlighetsproblem med Genlines betaversion.

Jag har jämfört de här programmen förrut och haft en liten förkärlek för Genline framför Arkiv Digital. Det var därför spännande att se hur dom här versionerna stod mot varandra.
Jag skall jämföra följande aspekter:

Tillgängligt material
Bildkvalitet
Hastighet
Sökmöjligheter
Användarvänlighet

Tillgängligt material

Arkiv Digital anger att man i skrivande stund har över 18 miljoner bilder i arkivet. 16 län är klara, 5 är på gång och 3 norrlandslän saknas.
Genline har ca 1 miljon bilder färre, men i gengäld täcker man hela landet. Nu är det här en jämförelse som haltar lite till bådas fördel. Arkiv Digital har skannat in avsevärt mer än bara kyrkböckerna och har stora ambitioner att fortsätta på den vägen. AD skannar exempelvis domböcker, bouppteckningar och mycket mer. På Genline kan man å andra sidan finna material ända fram till 1920 och man har som ambition att gå fram till den tillåtna gränsen 1934. Genlines är som jag ser det bättre på det material som vi vanliga släktforskare vill finna, medan AD är en glädje för den som kan läsa gamla handskrivna domböcker och andra intressanta dokument.
Nu skall man säga att AD har en funktion som med en länk tar oss till Riksarkivet och SVAR där det modernare materialet finns. Problemet är att då måste man betala en gång till och dessutom leta sig fram i den snårskog av register och procedurer som det innebär att leta i SVAR. Jag brukar oftast ge upp när jag äntligen hittat rätt volym och sedan inte lyckas få SVAR att acceptera min inloggning.

AD:s fördel är allt extramaterial, Genlines fördel är att man har hela landet och att man tar in senare material. Vilket man värderar beror lite på ens behov.

Bildkvalitet

I den här grenen sopar AD mattan med Genline. Trots att Genline numera har en knapp på många bilder så gör att man kan få en högupplöst variant kommer Genline aldrig upp i färgbildens kvalitet. Nu vill jag gärna säga att Genlines bildkvalitet för det allra mesta duger utmärkt och i sådana fall är det mest en estetisk fråga, men när det börjar bli fläckar på sidorna då blir Genlines bilder oläsliga medan AD:s ofta kan tolkas riktigt bra.

AD vinner klart här, men i de flesta fall klarar man sig bra med Genlines bildkvalitet.

Hastighet

Det här har tidigare varit Genlines paradgren, men i och med att AD övergett sin Javateknik har man blivit riktigt snabba. Utan att mäta så tycker jag nog att Genline fortfarande är snabbare när man skall bläddra sig igenom en bok sida för sida, men det är numera marginellt.

I fråga om hastighet är det numera dött lopp mellan tjänsterna.

Sökmöjligheter

Jag vet inte om jag tycker att den nya mer avancerade sökfunktionen i AD är bättre än den gamla. Ibland verkar det lite mer komplicerat, men det kan vara en vanesak. Jag uppskattar emellertid att varje bok oftast har ett mycket bra register i början som ger mycket hjälp. Dessutom är det bra att AD berättar var man finner vissa uppgifter även om de står att finna i en annan socken för en viss tid. Där är man bättre än Genline, som ibland kräver stor lokalkännedom för att hitta rätt.

Annars tycker jag nog att genline med sina GIDx funktioner och texttolkningen av kyrkböckerna mer och mer drar ifrån på det här området. I Genline kommer man i framtiden att kunna söka både på ort och person i kyrböckerna. Om man så också förmår indexera de hopplösa böckerna mellan 1900 och 1934 så har man gjort en verklig tjänst för oss släktforskare. Kopplingen mellan DIS och Genline genom DISPOS måste också anses vara en fördel i det här sammanhanget.

Sökmöjligheterna tar Genline hem klart över AD och när alla Genlines funktioner är fullt utbyggda kommer de verkligen att underlätta för oss släktforskare.

Användarvänlighet och annat

Arkiv Digital har en koppling till Släktdata som har en hel del utmärkt material inmatat som är till nytta. Genline har försökt göra samma sak med sitt eget Familjeband, men innehållet i den tjänsten är ännu sorgligt mager.

En klar förbättring i AD sedan tidigare är att man nu kan spara sitt lösenord och kommer direkt in på samma sätt som man med ett enkelt klick gör i Genline.

Båda tjänsterna har möjlighet att spara bokmärken om än på något olika sätt. I båda fallen kan man ha flera fönster aktiva samtidigt. I mitt tycke är Genlines funktion något besvärligare, men återigen är det en vanesak. Genline har emellertid sina, för många, förhatliga GID-nummer som är ett ypperligt sätt att ange adresser till sidor Genline-användare emellan eller för eget bruk när man vill hitta tillbaka på ett enkelt sätt.

När det gäller källhänvisningar så överensstämmer AD:s katalogisering med SVAR, medan Genline har en indelning av sina böcker som är ålderdomligare. Det gör att man inte utan vidare kan använda källanvisningar mellan de båda om man inte skrivit in den på ett utförligt sätt med årtal angivet.

Sammanfattning

Jag kommer för personlig del fram till samma resultat som jag gjort tidigare och ett val mellan de två skulle vara svårt. Jag behöver både Genline och Arkiv Digital. Arkiv Digital har hämtat upp försprånget som Genline haft på ett par områden, men Genlines sökmöjligheter och AD:s bildkvalitet blir nog även i fortsättningen deras huvudnummer. Jag vill inte vara utan genlines sökmöjlighetet och behöver använda de högupplösta färgbilderna i Arkiv Digital när det är riktigt kladdigt. Dessutom kan det ju hända att jag i framtiden blir en hejare på att läsa 1700-talshandstil och då är AD en guldgruva.

Den observante märker att jag inte säger något om priset. Anledningen är att de två tjänsterna följer varandra ganska väl och dessutom hela tiden har en uppsjö av rabatter och erbjudanden man kan utnyttja.

Arkiv Digital har kommit med en ny Betaversion av AD OnLine - en mycket trevlig bekantskap!

Nu har jag blivit bönhörd! Arkiv Digital har kommit ut med en ny Betaversion av AD OnLine. Det finns två förbättringar med den nya versionen som jag uppskattar mycket. Den första är att man, som i dom flesta program, kan spara sitt lösenord till nästa inloggning. Jag har klagat högljut på min Blogg över hur besvärligt det är att leta rätt på sitt lösenord varje gång man skall logga in, men varje gång har jag blivit bemött av anhängare till AD som ansett att jag inte har någon fog för mina klagomål. Eftersom man nu ändrar inloggningen verkar det som om AD inte varit helt nöjda med den gamla.

Den andra förbättringen är att AD numera är ganska snabbt även på min långsamma franska "lina". Jag skulle, utan att ha mätt förnyelsetiderna för en bild, vilja påstå att AD nu kan mäta sig med Genlines betydligt sämre bilder i hastighet. Det verkar som att det var ett bra val att göra sig av med Java-applikationen.

Första intrycket när man öppnar första sidan är att det inte hänt så mycket, men när man börjar klicka runt inser man att det är mycket enklare att hitta vissa funktioner än förut samt att navigera. Första bilden visar alla socknar och häradsrätter i bokstavordning, numera med angivande av länsbokstav. Om man vill söka någon specifik socken skriver man bara in den i sökrutan. Man behöver inte som förut välja län innan något dyker upp. Om man däremot klickar på rutan "Avancerad sökning" kommer det upp mängder av godis som kanske inte ännu är helt fyllt med material, men som lovar gott för framtiden. Här kan man välja bland allehanda arkivmaterial och tryckt material som AD scannat in. Det är verkligen oerhört ambitiöst upplagt. Man kan välja län eller landskap eller också lämna det öppet så hela landet visas. Man kan också välja typ av arkiv . En liten bugg i sökfunktionen är att om man glömt att nollställa - dvs markera "Inget val" - och stänger den avancerade sökningen så fungerar inte snabbsökningen. Jag skall förklara; om man har lämnat kvar valet Värmland i den avancerade sökrutan, stängt den och sedan söker på Grythyttan, som ligger i Örebro län så funkar inte sökningen. Det kan vara lite svårt att inse eftersom ju den avancerade sökrutan är stängd. Samma sak gäller om man skulle ha lämnat "Tryckt litteratur" kvar i den avancerade sökningen - inte heller då fungerar det att söka på socknar - såvida det inte finns något tryckt om den socknen man söker förstås, men det var ju inte det man tänkt sig.

Säg att jag nu valt Grythyttan - den kommer nu upp i den vänstra kolumnen och jag kan markera den som vanligt. Genast kommer alla handlingar upp i högra kollumnen precis som förut. Dessutom tänds två rubriker, den ena är den välkända "NAD koden" - Nationella Arivdatabasen, den andra är "Släktdata om Grythyttan". Genom att klicka på NAD-koden kommer man som tidigare till Riksarkivet och SVAR. Jag måste erkänna att jag har haft och har ett abonnemang på SVAR men jag är helt enkelt inte tillräckligt smart för att ens logga in på mitt konto än mindre hitta något bland alla lager av bilder man måste ta sig igenom för att komma dit man kan komma med ett par enkla klick i alla konkurrerande databaser. Hur man bär sig åt för att åstadkomma något så användarovänligt begriper jag inte, men har man stora resurser så klarar man väl det mesta.

Då blir man betydligt lyckligare av att klicka på länken till Släktdata. Där finns mängder av intressanta data. Inte minst får man veta en massa om Grythyttan, man får se kartor och lära sig lite om socknens historia. Dessutom finns ganska mycket släktforskningsdata som frivilliga medlemmar i Släktdata har sammanställt och ställt till allas förfogande. Jag rekommenderar verkligen en lite rundklickning i det materialet.

En ytterligare förbättring är den instrumentpanel som styr bildvisningen. Där kan man ändra ljusinställning och be programmet justera kontrasten automatiskt. De redan ypperliga bilderna blir på så sätt ännu mer läsbara.

Det enda negativa jag kan komma på är att det nu blir ännu svårare att välja mellan Genline och Arkiv Digital. Nu har AD inte bara bildkvalitén och ett stort utbud av material, men också en bra hastighet. Genline har fortfarande sin koppling till DIS och därmed DISGEN samt GIDx och texttolkningprojektet som lovar gott för framtiden.

Jag hoppas innerligt att inte AD tänker förlita sig på det nya texttolkningprojektet som Mormonerna och SVAR startat, som motmedel mot Genlines initiativ. Efter att ha tagit del av detta projekt tycker jag inte att det vore värdigt ett modernt företag som Arkiv Digital att delta i ett så ålderdomligt och dåligt genomtänkt databasprojekt som jag får intryck av att det är när jag läser instruktionerna till projektet.

Frågan är om det blir någon sport att släktforska med nya Genline 2.6.1 Beta

Jag har testat Betaversionen av Genline Family Finder - GFF 2.6.1. Det var verkligen en kul men också omtumlande upplevelse. Frågan är om det inte börjar bli lite väl enkelt att släktforska när både GIDx och det nya transkriberingsprojektet på Genline blir utbyggt. Lite av det roliga med släktforskningen är ju detektivarbetet, att tyda omöjliga handstilar, att leta rätt på gårdar där inga register finns, att genomskåda prästernas felskrivningar och försöka lista ut vilken födelsesocken som krafset efter det oläsliga födelseåret står för. Vi har kommit långt från den tid när entusiastiska släktforskare färdades mellan kyrkorna och läste i originaldokumenten för att bara upptäcka att deras farfars far redan efter ett år flyttade vidare till en socken som var allt för lång bort för att besöka samma dag.

Nu ägnar jag mig verkligen åt lyxgnäll - innerst inne är jag lycklig som ett barn i en gottebutik när jag insett möjligheterna som den nya GFF innebär. Låt mig förklara. Vad man har gjort är att man har infört en funktion i programmet som gör det möjligt för oss alla att markera en rad i bilden från kyrkboken och sedan mata in de uppgifter som står där i ett formulär som poppar upp. På det sättet blir den text som står i kyrkboken digitaliserad och inlagd i en databas och tillgängliga för alla. Om volymen är GIDx registrerad behöver man inte ens skriva i gårdens namn.

Man kan exempelvis följa Olof Andersson från vaggan till graven genom att gå igenom allt från födelsenotisen till dödsnotisen och alla vigselnotiser och husförhör däremellan. Man matar in allt som står om Olof på dom sidorna inklusive alla barn och deras födelsedata. När man sedan vill hitta tillbaka till Olof så gör man bara en sökning och vips poppar en lista upp med alla förekomster av Olof Andersson. Nu finns det ju många Olof Andersson så därför matar man in någon mer uppgift, förslagsvis födelseår och födelsesocken och får då en lista som bara tar upp den Olof man sökte. Där finns alla ställen där Olof förekommer i kyrkböckerna listade med GID-nummer och allt. Det är bara att klicka på den rad man vill läsa och så öppnar just den sidan i kyrkboken. Mycket enklare än så kan det inte bli.

Nu skall ingen tro att det funkar att skriva in Olof Andersson idag. Först måste någon av oss släktforskare ha godheten att leta fram honom och mata in uppgifterna om var han förekommer. Jag tog ett par timmar och lekte med inmatningsfunktionen och fick samtidigt möjlighet att gå igenom några av mina anor som inte var tillräckligt kontrollerade. Det är faktiskt ett roligt arbete - mycket roligare än att mata in orter för GIDx. Här kände man att man hade en mer direkt egen nytta eftersom man i framtiden skulle få så oerhört lätt att gå tillbaka till sina egna uppgifter. Visst GIDx är också till nytta för oss själva men inte så samma påtagliga sätt. Denna nya funktion slår den befintliga kopplafunktionen mellan DISGEN och GENLINE med hästlängder.

Hela inmatningsproceduren fungerade förvånansvärt bra för att vara en Beta-version. Jag fann dock ett litet problem och det rörde inmatning av datum. Dels måste man använda formatet ÅÅÅÅ-MM-DD vilket är onödigt tidsödande. Där skulle programmet själv kunna formatera det på det sätt det önskar om man bara skriver ÅÅÅÅMMDD. Denna känslighet för inmatning medförde emellertid ett annat, något värre problem. Man kunde inte mata in ofullständiga datumangivelser. Ofta förekommer det i Hfl att endast året anges eller år + månad. I sådana fall får man lämna hela datumet tomt eftersom programmet inte accepterar annat än fullständiga datum - synd tycker jag. Ett förslag är att man tillåter formen ÅÅÅÅ-xx-xx eller något likande.

Man kan ju föreställa sig vilken skillnad det vore att hitta Olof Andersson i en lista där åtminstone hans födelseår står angivet, jämför med om det saknas uppgift. När systemet blir utbyggt kan man tänka sig att det finns hundratals Olof Andersson genom åren i Grangärde och många av dom har säkert inte fullt läsbara födelseuppgifter i husförhörslängderna. Nog vore det bra om man åtminstone kunde begränsa sökandet till dom som föddes 1768 eller däromkring.

Jag vill uppmana alla att göra slag i saken och gå igenom alla dom där posterna som ni plankat från kollegor på nätet, men inte hunnit kolla ännu i kyrkböckerna. Ladda ned Beta-versionen av GFF 2.6.1 och börja mata in samtidigt som ni kollar. Jag hittade själv ganska många nya uppgifter och ett par fel när jag gick igenom ett par generationer. Och som sagt, det var riktigt kul.

I framtiden - när tusentals släktforskare transkriberat alla förekomster av sina anor - kommer man inte bara att kunna hitta rätt volym när man funnit en person i DISBYT och klickar på DISPOS-funktionen. Man kommer då att få upp en lista på alla ställen där personen förekommer och genom att klicka på en av dessa dyker rätt sida och rätt rad i kyrkböckerna upp.

Man kan ju passa på att abonnera på Genline nu eftersom dom har vrålrea under den här månaden - 1295 kronor mot 1995 kronor/år normalt. Men å andra sidan så är det onormalt att dom har sitt normala pris så det det kommer nog fler möjligheter.

På slutet vill jag bjuda på en liten surkart

Bland länkarna på Genlines hemsida fann jag länken till Sverige Atlas. Dom lovade tillhandahålla det som vi många söker efter, nämligen koordinater för svenska orter. Givetvis ville jag testa den tjänsten för att se hur väl den fungerade. Jag använde några av orterna från Järnboås socken som test. Det visade sig att det funkade ganska bra om man matade in orter med ovanliga namn som Tolvsbörd - koordinaterna poppade upp omedelbart. När jag däremot sökte på Finnsjön fick jag en hel lista alternativ av naturliga skäl, utan någon som helst angivelse om var i landet de var belägna. Jag försökte då med Finnsjön Järnboås men det sökbegreppet kunde inte programmet förstå. Efter ytterligare några tester för att se hur funktionellt redskapet faktiskt var kom plötsligt följande meddelande upp:

"Vid systematisk upprepning av sökning efter temporär blockering, stängs funktionen av för berörd besökare då syftet tycks vara missbruk för egen vinning. På grund av återupprepade missbruk av vår Atlas med stöldförsök av data, har vi satt en spärr efter 12 sökningar. Vill du söka igen återkom om ett par timmar då spärren släppt".

Hur i herrans namn kan någon som driver en servicefunktion vara så klumpig och oförskämd mot kunder. "Missbruk för egen vinning. ...återupprepat missbruk ... stöldförsök av data..."

Jag har aldrig sett något liknande.
Ställ dig i skamvrån och stanna där tills tungan inte är svart längre skulle min gamla skolfröken sagt.

Det fungerade som sagt inte så bra eftersom man inte fick veta var orterna låg i Sverige - åtminstone en länsbokstav eller postnummer hade hjälpt.

Nya Diskulogen är en höjdare - Grattis DIS!

Efter att ha betalat in 10 kronor för lite i medlemsavgift har jag inte fått Diskulogen på ganska länge. Jag bor utomlands och då skall man betala lite mer än det står på inbetalningskortet för ökade kostnader vilket jag inte visste. När jag mailade DIS och fick reda på felet och sedan betalt in pengarna kom det en hel bunt av den nya Diskulogen. Den är jättefin!! Jag satte mig omedelbart och sträckläste - eller åtminstone skummade samtliga nummer.

Först och främst är det väl förunderligt hur mycket mer man njuter av att läsa en tidning med lite bättre papper och en bra layout! Redan på första uppslaget blev jag positivt överraskad. Jag måste erkänna att jag sällan läser ledare eftersom de ofta är så uppenbart skrivna av plikt och innehåller vad de bör innehålla. Olov Cronbergs Ledare är både väl skrivna och har intressant innehåll. Han verkar vilja lära ut något.

En mycket god idé är Kort&Gott som kommer, som sig bör, i början så man blir lite sugen på nyheter. Ofta gömmer man sådant i slutet eller på baksidan av tidningen. Nästan hälften av alla tips där tyckte jag var matnyttiga och det är ganska bra det anser jag.

Vad gäller artiklarna förefaller det som det finns något för alla smaker. Jag uppskattar speciellt de praktiskt inriktade artiklarna där man får lära sig att använda olika hjälpmedel på ett bättre sätt. Genomgång av alla olika arkiv är också mycket nyttigt liksom nya böcker och CD-skivor som kommit ut.

Nu väntar jag bara på Disgen 8.2. som är utlovad - även om jag varit lite elak mot programmet ibland så rör det sig om en väl utvecklad hatkärlek. Jag misstänker att min önskan om en lite "plupp", förslagsvis röd, vid sidan om de poster som är "oforskade" i Antavlor och Stamtavlor, fortfarande lyser med sin frånvaro. Nog vore det fint att kunna se vilka personer man behöver åtgärda och se hur väl man forskat igen sitt material på ett tydligt sätt?

GIDx funkar emellertid väldigt bra där det är färdigt. Jag blir emellertid lite konfunderad när jag söker på vissa socknar där det finns stora luckor inom samma husförhörslängd. När man sedan går till det bifogade Byaregistren för längden står ju namnen där men ändå är dom inte inmatade. Kan någon förklara varför? Eftersom jag inte vill peka ut någon vill jag inte säga i vilken socken jag sett detta.

Jag vet av erfarenhet att det kan vara jättejobbigt att mata in en församling om man har oturen att välja en bökig en, men snälla - gör en insats så vi kan använda detta utmärkta hjälpmedel snarast. För övrigt tycker jag att nästa steg borde vara att indexera födelse-, död- och vigsellängderna också eftersom det kan vara svårt att hitta rätt årtal, speciellt där man blandat alla tre längderna i samma bok.

Sångesnäs i Järnboås socken - och så några fler tips för ordningens skull

Lisa undrade över orterna Sångensnäs och Lilla Sångensnäs i Järnboås. Det verkar som om Lisa löst problemet, men kanske det är andra som kan ha nytta av följande.

Orterna med namnet Sångesnäs ligger kring sjön Sången som ligger på gränsen mellan Nyhyttan och Grängshyttan. Sångesnäs och Norra Sångesnäs ligger norr om sjön medan Lilla Sångesnäs ligger söder om sjön. Sjöarna Lilla Grängen, Sången, Björken Lindesbysjön och Fåsjön ingår i det sjösystem som sammanbinds av Rastaälven som under järnhanteringens tid var både en viktig transportled och kraftkälla.

Själv minns jag Sångensnäs från min barndom som en plats dit Missionsförbundet hade utflykter och höll friluftsgudstjänst på somrarna.

Grängshyttan tillhör Hjulsjö församling och Nyhyttan tillhör Järnboås församling. Om man studerar Husförhörslängderna (Hfl) genom tiderna upptäcker man emellertid att Järnboås församling har haft skiftande gränser genom åren. Lilla Sångesnäs dyker upp i Hfl första gången 1876, men finns med på Häradsekonomiska kartan från 1864, vilket kan tyda på att det är en relativt ny bosättning eller att den haft annat namn tidigare. Namnet Sångesnäs dyker upp första gången 1771 i Hfl. På moderna kartor kallas Sångensnäs för Stora Sångensnäs - kanske en distingtion som kommit till när Lilla Sångensnäs bebyggdes? Två möjligheter finns - endera har man i tidigare Hfl kallat Lilla Sångesnäs för bara Sångesnäs eller också avser man verkligen den större bybyggelsesamlingen vid Sångens nordända. I det senare fallet skulle hela sjön Sången med kringliggande bebyggelse historiskt ha legat i Nyhyttan/Järnboås och inte en del i Grängshyttan/Hjulsö. Man kan exempelvis på Häradsekonomiska kartan från 1864-67 se att gränsen då går genom sjöns norra ända så att gården Lomnäs ligger precis söder om gränsen i Järnboås. På den kartan ligger Sångesnäs i Hjulsjö, medan Lilla Sångesnäs ligger i Järnboås. I Hfl för 1886 - mindre än 20 år senare - finns emellertid Sångesnäs och Lilla Sångesnäs båda med i Järnboås, vilket är enda gången detta förekommer i Hfl.



Min slutsats är att det är skillnad på Sångesnäs och Lilla Sångesnäs. Lilla Sångesnäs har alltid legat i Järnboås, medan Sångesnäs tidigt tillhörde Järnboås, men senare flyttades över till Hjulsjö. Att Sångesnäs enligt Häradsekonomiska kartan ligger i Hjulsjö 1864, men sedan finns med i Hfl för Järnboås 1886 är ju lite konstigt, men kan helt enkelt bara innebära att prästen i Järnboås genomförde husförhören för Sångesnäsborna genom någon överenskommelse. Man kan ju kolla om man kanske till och med hade samma präst under vissa tider. Jag fann några andra sådana exempel när jag gick igenom socknen. Det verkade var folk från avlägset belägna torp som hade lättare att ta sig till ett husförhör i grannsocknen än till den egna socknen. Just på gränsen mellan Hjulsjö och Järnboås träffade jag på något sådant exempel.

Tips för hur man kan ordna sina bilder

Angående dina bekymmer med kopior ur husförhören som du vill spara på något sätt. Problemen med dom är ju att dom är handskrivna och då kan man inte läsa dom med ett OCR-program för att söka i dom - om man inte indexerar förstås som GIDx gjort och det kan man ju göra själv också med så kallade taggar. Jag har löst detta på ett annat sätt. Jag använder ett program som heter SnagIt, som visserligen kostar några kronor men jag skulle inte kunna klara mig utan det. Med hjälp av det programmet kan jag "klippa ut" precis vad som helst på skärmen och spara i en mängd olika format. Man kan också bearbeta bilden på olika sätt, skriva kommentarer eller lägga in länkar och taggar och sedan spara den under något lämpligt namn. Man kan ju lägga in namnen på personerna, socknen, årtalet, GID-nummer, volymnummer och annat smått och gott som taggar till bilden så hittar man den lätt som en plätt sedan.

Kartan i det här inlägget är klippt och bearbetad med SnagIt.

Avslutningsvis måste jag säga att det här svaret hade inte varit lika lätt att ge om inte Järnboås hade varit GIDx-indexerat. GIDx underlättar verkligen!

Klippet kommer från Häradsekonomisk kartan för Örebro län. Rakid: J112-81-24 Bladnamn: Grängshyttan Årtal: 1864-67 Län: Örebro län

Släktforskning på Internet för Dummies

Om du passerat nybörjarstadiet så kan du sluta läsa det här genast för då kan du det mesta. Jag minns emellertid hur vilsen jag var i början och när jag tänker tillbaka på den tid – inte så lång – som jag släktforskat så inser jag att mycket av det jag skriver här skulle jag ha haft nytta av att veta när jag började. Framför allt hade det blivit billigare.

Hur man börjar leta efter sina anor beror på vad man vet när man startar. Har man en ganska bra bild av släkten bakåt till sent artonhundratal så är det naturligast att börja söka i kyrkböckerna. Det finns då i huvudsak två tjänster man kan använda sig av – Genline och Arkiv Digital. Det är tjänster som fotograferat av kyrkböckerna – eller i genlines fall microfilmer av kyrkböckerna - sida för sida och lagt ut dom på Internet. Båda kostar pengar att använda. Mitt råd är emellertid att inte lösa ett fullt abonnemang till normalpris utan utnyttja de möjligheter som finns att prova på till en billig penning. Även sedan man valt sitt huvudsakliga program bör man inte betala fullt pris eftersom man, främst från Genline, får ständiga erbjudanden om billiga abonnemang vid jul, semester, när solen skiner, när det regnar och lite då och då dess emellan. Själv använder jag båda tjänsterna. Det finns faktiskt en gratistjänst också för att studera kyrkböcker – Släktdata – men då får man kolla att de socknar man söker är med.

Genline är den mest heltäckande och omfattar hela landet. Deras bilder är emellertid inte fotograferade med senaste teknik och därför inte alltid så skarpa. De är dessutom svartvita. Genline håller dock på att fotografera sitt material med ny teknik för att få högupplösta bilder. Fördelen med den gammalmodiga tekniken är emellertid att bilderna laddas upp ganska fort så man kan bläddra i dem utan att less ihjäl av väntan. Har man en långsam internetuppkoppling är Genline det rätta valet. Oftast räcker kvalitén utom när prästen varit ovanligt slarvig, kyrkböckerna är skadade eller mycket gamla.

Den största fördelen med Genline är det samarbete man har med DIS – Datorstöd i Släktforskningen. Genom kopplingar mellan Genline och funktionerna DISBYT, DISGEN och GIDx kan man mycket lätt hitta de sidor i kyrkböckerna som man är ute efter, vilket ibland kan vara svårt annars. Man får hoppas att inte de nya högupplösta bilderna kommer att minska hastigheten alltför mycket. Å andra sidan kommer GIDx-funktionen när den är fullt utbyggd till stora delar ha eliminerat behovet av att bläddra sig igenom mängder av sidor på jakt efter en specifik ort.

Arkiv Digital är en modernare databas. Här är allt material fotograferat i färg och med en teknik som ger högupplösta bilder. En stor fördel med AD är att man fotograferat även annat än själva kyrkböckerna. Här finns gamla domböcker och bouppteckningar och annat intressant material.

En nackdel med AD som blir mindre med tiden är att man inte hunnit med hela landet ännu. Det är därför viktigt att kolla om de socknar man är intresserad av finns med. Den mest irriterande nackdelen tycker jag är att det tar så lång tid att ladda upp de högupplösta bilderna, vilket gör att man knappast kan bläddra sig fram. Själv använder jag mig mest av AD när jag inte kan läsa vad det står i Genline. Det är fantastiskt hur mycket färgbilderna underlättar läsbarheten!

Mer om detta:
Vad är egentligen GIDx
Djupdykning i Järnboås socken med GIDx
GIDx har fått mig att snöa in på Järnboås
Nu får GIDx tillbaka den adopterade Järnboås socken...
Släktforskning för noviser: Arkiv Digital i praktiken
DISGEN – Den fula ankungen som aldrig tycks växa u...
Eller om de första stapplande stegen som släktforskare:Släkten Osmi – ett första staplande steg i min slä..
Hur jag blev riktig släktforskareAtt hitta den första trådändan för att börja nysta...
När man nått vägs ände i kyrkböckerna

Så småningom kommer man till en punkt bakåt i tiden där kyrkböckerna upphör eller blir så svåra att läsa så man behöver andra källor för att komma vidare. Husförhörslängderna, som är den viktigaste delen av kyrkböckerna upphörde ju också någon gång under 1800-talet i de flesta socknar. Det kan därför vara svårast att hitta anor från sent 1800-tal och från första halvan av förra seklet, för att inte tala om nutida okända sysslingar och fyrmänningar och andra avlägsna släktingar. Men även här finns hjälp!

I Genline finns numera Statisktiska Centralbyråns – SCB – material för sent 1800-tal med så där kan man finna den delen. En, i mitt tycke, knölig databas, som också kostar för mycket i relation till nyttan, är SVAR som har uppgifter från förra seklet. Den använder jag inte just av dessa skäl.

Det finns naturligtvis ett antal CD-skivor med material man kan köpa:

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer projektet ”Ge namn åt de döda” att presenteras. Det är ett projekt där medlemmar i Sveriges Släktforskarförbund genom frivilligt arbete gått igenom alla de år under förra seklets tidiga decennier som inte varit tillgängligt för gemene man förut. Redan nu finns en skiva med ”Begravda i Sverige” att tillgå från Sveriges Släktforskarförbund.

Såväl 1890, 1900, 1970 som 1980 gjordes befolkningsinventeringar som finns utgivna på CD-skiva. I år har fjärde versionen av Sveriges Dödbok kommit ut. Den täcker åren 1947-2006. Dessa kan köpas från Sveriges Släktforskarförbund.

Eftersom varje skiva kostar några hundra kronor och man kanske är intresserad av några dussin personer som nybörjare blir det en ganska dyr investering. Då finns det faktiskt hjälp att få helt gratis på nätet.

Släktforskarsajten GenealogiQ [1] är en sammanslutning av släktforskare som hjälper varandra. De som har köpt någon av skivorna hjälper gärna till med att söka efter dina släktingar om du bara lägger ut en efterlysning. Det är imponerande hur snabbt och hur många svar man faktiskt får om man ber om hjälp. Detta är ett bra sätt att utnyttja de samlade resurserna hos många släktforskare. Nu kan man invända att föreningarna som säljer skivorna går miste om intäkter på det här viset, men jag kan inte tänka mig i min vildaste fantasi att man skulle jämföra detta med illegal nedladdning, piratkopiering eller när bibliotek lånar ut samma skivor utan att betala för sig eller släktforskarföreningar gör kopior till sina medlemmar.

Som hjälp i arbetet finns ett antal andra gratistjänster på Internet. Eniro.se och Hitta.se är två sökmotorer där du kan hitta nu levande personer, var de bor, kontaktinformation samt vilket datum de har födelsedag. Tillsammans med CD-skivorna Sveriges befolkning 1970 och 1980 kan det vara väldigt användbart eftersom man på dom skivorna kan söka på vilka personer som bor på samma adress. På så sätt kan man sluta sig till vilka andra familjemedlemmar som finns. En av de nyttigaste tjänsterna om man bara har ett namn är Birthday.se där man får reda på alla i landet som har samma eller liknande namn och dessutom kan räkna ut när dom är födda. Inte lika matnyttig för släktforskare men ändå till viss nytta är Stayfriends.se där man kan hitta personer som gått i en viss skola ett visst år – om dom har registrerat sig vill säga.

Om man vill komma längre bakåt i tiden än kyrkböckerna tillåter får man lita till egen källforskning eller andra forskares insatser. Det svåra är ju att veta vad som är gjort av andra, men även här finns gratis hjälp på Internet.

DISBYT

Datorhjälp i släktforskningen – DIS – har en databas med 18,3 miljoner poster som lagts in av medlemmarna. Man kan göra sökningar i den helt gratis, men jag rekommenderar att man blir medlem eftersom man får ut så mycket mera information då. Lägger man dessutom in eget material får man en ännu bättre service och det är det verkligen värt. Svagheten med DISBYT är att den inte blir bättre än det medlemmarna matar in. Man måste kolla själv att det som står där är riktigt.

Släktforskarsajter

Det finns nästan hur många sajter om släktforskning som helst – en del kan man söka på gratis men många får man betala för att få ut något ur. En uppsjö av dom är privata och tar upp olika personers antavlor. Det är knappast någon mening med att försöka rekommendera någon särskild. Jag skall emellertid nämna två som täcker det mesta: Cyndi’s List som kanske är världens största samling av länkar för släktforskare samt Progenealogist som har samlat på sig de 50 mest populära släktforskarsajterna i välden. Botanisera och döm själv vad du gillar bäst.

Jag vill emellertid nämna en speciellt sajt och det är GLIMTEN som ges ut av Bertil Magnusson sedan 11 år tillbaka. Förutom att det är en bra sajt nämner jag den av nostalgiska skäl eftersom Bertil har stor skuld till att jag har blivit biten av den här hobbyn.

Nu tänker jag spara det bästa till sist och det är en gammal vän till oss alla.

GOOGLE

Alla specialiserade databaser för släktforskning får ursäkta, men, enligt mitt tycke, är ändå den allmänna sökmotorn Google den viktigaste och mest allsidiga källan till kunskap. Det är just genom Google man får korn på om det finns information om det man söker i många andra databaser. Ja skall ge ett exempel:

Genom traditionella källor som kyrkböcker, herdaminnen och Disbyt har jag funnit att en av mina anor var malungsprästen Laurentius Fahlander – LF - som levde på 1600-talet. En sökning på ”Laurentius Fahlander” på Google ger 345 träffar varav ganska många är intressanta och ökar min kunskap. Här är några axplock:

På databasen Geni har en sentida släkting lagt upp hela släkten i nutid med anor bakåt till LF.

Wikipedia har två träffar som lär mig att LF var stamfader till adelsätterna Edelstam och Wasastjerna. Man får vidare veta att en känd ättling är diplomaten och hjälten från Santiago de Chile, Harald Edelstam.

Man finner två upplysande diskussioner på Anbytarforum där det framgår att kyrkoherdesläkten Fahlanders hustrus anor kan härledas ända till Svinhufvudsläktens anfader Jöns Svinhufvud som föddes på senare delen av 1300-talet. Från Anbytarforum hänvisas också till Dalarötter där Torbjörn Näs presenterar en antavla över Klara Johansdotter med bidrag av Torsten Berglund – en av de mest framstående Svinhufvudkännarna – där man i detalj får släktskapet redovisat från NN Vallensdotter Svinhufvud – LF’s hustru - till Jöns Svinhufvud.

Man finner även några träffar med uppgifter om svenska adeln som är relevanta.

Vidare finner man ett stort antal privata antavlor som visar på ett flera grenar av LF’s ättlingar. Där finns ”Stora tjocka släkten”, ”Jan Eurienius Database”, ”Olof Flanks anor”, ” Ancestors of Jorma Kalervo Kalajoki”, ”familjen Dicander” mm.

Som sagt, det är 345 träffar att gå igenom och det här var vad jag vaskade ut bland de första 30. Nu är det naturligtvis tacksamt att ha ett så ovanligt namn att söka på, men även en sökning på ett vanligare namn, exempelvis ”Hemming Andersson, Norrbärke” som är en annan av mina anor från sent 1500-tal ger 103 träffar varav flera redan på första sidan är både relevanta och intressanta.

Här finner man ”robertedlund.net” som beskriver släkten Grufman. Även här dyker ”Per Eurenius Database” upp fastän jag här har sökt på farfars sida och det ovanstående var på morfars sida. Jag lär mig att Hemmings far hette Anders Jonsson Sågmäster och återigen dyker Torbjörn Näs upp med en artikel på Rötter som visar att Hemming var fmmfmffff till operasångerskan Kerstin Thorborg.

En hänvisning till Anbytarforum ger intressant information om Anders Jonsson Sågmäster och dessutom ett litteraturtips om boken ”TORP OCH TORPARE under Starbo Bruk och Schisshyttan och Wäster Silfberg". Allt detta hittar jag bland de 10 första posterna.

Vill man sedan söka vidare kan man variera eller bygga på det som kommit fram. Exempelvis kan man söka på Stor Hemming Andersson, som han ibland kallades, eller gå vidare med Anders Jonsson Sågmäster. Det är bara att vara kreativ. Nu lyckas man inte alltid få så här många träffar, men då och då hittar man en guldklimp som gör att man kommer vidare ett par generationer.

Slutligen

Jag ber alla sajter på Internet, som jag inte nämnt, om ursäkt. Nog borde jag väl nämnt Rötter mer ingående liksom Släktdata och många andra utmärkta sajter också? Jag ser det så att om dom är bra och populära så finns dom troligen på Syndi’s List eller Progenealogist och om inte men ändå är relevanta för just dig så hittar du vägen till dom på Google genom en specialiserad sökning på din ana. Något som för övrigt Rötter insett eftersom dom numera låter besökarna söka i Rötters databas med hjälp av just Google.

[1] Tillägg 4/2 2015 Den svenska hjälpsiten GenealogiQ var utmärkt, men har tråkigt nog insomnat. Länken leder nu till en annan sida som jag inte vet så mycket om. Facebookgruppen Släktforskning för noviser, som jag startat, har emellertid liknande idé som gamla GenealogiQ, dvs. att hjälpa varandra med även elementära frågor inom vår hobby.

Att gå igenom Järnboås för GIDx ger upphov till lite funderingar kring förr och nu

Nu är jag som sagt klar med genomgången av Järnboås socken i Västmanland (Örebro län). Det har varit ganska jobbigt och krävt otaliga timmar vid datorn, men också som Birgit påpekat i en kommentar, väldigt lärorikt.

Jag har insett att den trakt som i barn- och ungdomen förföll både tråkig och betydelselös faktiskt har ett mycket intressant förflutet. Visst har jag förstått av ortsnamnen att det en gång var något annat än en avfolkningsbygd och visst har man undrat över alla de pampiga gårdarna runt om i byarna som man knappast förknippade med välstånd utan insåg bara att några bodde i lite större om än ibland lite dåligt renoverade hus.

Jag tycker själv det är ganska intressant att jämföra det jag fann vid studierna av Hfl. för GIDx räkning och det jag minns från min ungdom på 50- och 60-talet. Något jag inte visste är att socknen har ändrat sina gränser flera gånger under århundradena. När den var som störst var den avsevärt större än den är idag. Jag tycker också att det kan vara en naturlig fortsättning på den text som min far skrivit och som jag presenterat i ett tidigare inlägg.

Trakten är full av ortnamn som minner om ett livaktigt industriellt liv. Själva namnet Järnboås talar sitt tydliga språk. Nyhyttan, Gammelhyttan, Kopparhyttan, Finnshyttan och Finnå hammare och Petersfors bruk visar på att järn och annan metallbearbetning skett under århundraden. Redan i de första Hfl. från 1730 finns dessa namn med vilket tyder på en lång historia.

Haggruvan, Klacka gruvor samt alla de bönder som titulerade bergsmän berättar om en livaktig järnbrytning. Jag vet inte om det är sant men en vän som är intresserad av gammal industrihistoria berättade att Nora Bergslag var en av de mest betydande leverantörerna av järnmalm till den engelska industrin vid industrialismens genombrott. Det var innan man fann metoder att bearbeta fosforhaltig malm så de rika fyndigheterna i Lappland kunde exploateras. Det blev slutet på Nora Bergslags Järnhantering.

Nyhyttan i socknens norra del måste en gång ha varit en hytta men för mig är det en kurort, eller badanstalt som vi kallade det. Den drevs av sjundedagsadventister som också utgjorde den dominerande befolkningen i byn. 25 % av alla elever i Järnboås skola var adventister när jag gick i folkskolan på 50-talet, vilket ställde till lite problem eftersom vi gick i skolan på lördagar på den tiden och då hade dom vilodag. Dom hade också en del andra seder dikterade av sina föräldrars tro som kunde vara jobbiga för barnen. I matbespisningen serverades fantastiskt fin mat eftersom det var före storkökens tid. Som alla barn älskade våra adventistkamrater köttbullar gjorda på blandfärs, vilket var förbjudet för dom att äta. Dom frågade då förhoppningsfullt vår tant Linnea om det var kalvkött i bullarna. Ja, det är bara kalvkött sa hon till deras glädje för då kunde dom äta sin älsklingsrätt utan samvetskval. Det var en välkommen vit lögn.

Strax intill Järnboås centralort, dvs. där skolan, järnvägsstationen, Konsum och en av de privata lanthandlarna samt bensinmacken låg finner man byn Gammelhyttan. Även den platsen kan man förstå av kyrkböckerna hade haft en viss betydelse förr. Inte minst den enorma slagghögen som så småningom blev K-märkt för att inte turisterna skulle bära bort all den vackert grön- och blåskimrande slaggen för att sälja till smyckeindustrin, visar på produktionens omfattning. För oss var knappast Gammelhyttan någon viktig plats. Visserligen fanns ett kaffé inrymt i den gamla Hyttgården som vi ungdomar använde på kvällarna, men annars var det ganska trist. Det fanns emellertid ett fortfarande fungerande kraftverk i den gamla hyttan i Rastaälven.
Vidare fanns en såg och ett järngjuteri i anslutning till Gammelhyttan och Järnboås centralort. Dessutom hade vi fotbollsplan där det vittberömda division 7-laget firade några av sina segrar, men mest genomled förluster.

Det fanns då fortfarande järnvägsstation, men persontrafiken var nog nedlagd. Det var en nordlig förlängning av Sveriges första normalspåriga järnväg mellan Nora och Ervalla som invigdes 1856. Den ägdes av Nora Bergslags Järnvägar och förband Nora Bergslags malmfält med Otterbäckens hamn i Vänern. Numera är spåret uppbrutet men stationen har fortfarande skylten kvar.

En intressant insikt var hur betydelsefullt Haggruvans gruvfällt har varit. Min far arbetade som ung i dess hytta och runt i skogen finns fortfarande rester av gamla konstgångar. Det är konstruktioner av trä som överförde den roterande kraften från vattenhjul eller hästdrivna sk. vandringar till vertikala och horisontella krafter som kunde överföras kilometervis mellan de olika brytningsställena. Kraften användes främst till att pumpa vatten ur gruvan, men också för uppfordring av malm. Jag minns den nu rivna kasernen – en enorm oisolerad träbyggnad i tre våningar där arbetarna och deras familjer var inhysta under gruvans storhetstid. I min ungdom fanns i gruvparken Järnboås Folkpark, som helt enkelt kallades Haggruvans park och där dans anordnades sommartid. Tillsammans med parken i Kärvingeborn och Hjuljärns loge var det dom stora attraktionerna i trakten.

Nedström Rastaälven finner vi Kopparhyttan och så småningom Petersfors. Båda är för mig bara små kraftstationer, men en gång var Petersfors Bruk en betydande industri. Det ursprungliga namnet anges i SOFI ha varit Drakatorp. Det är ganska intressant att namnet torp inte nödvändigtvis för mig för tankarna till en liten stuga i skogen. Några av de mest betydande gårdarna i socknen har just torp som slutled i namnet. Petersfors låg i byn Göranstorp där vår närmaste lanthandel låg samt den enorma IOGT-ladan Borganäs där man hade dans, bio och annan underhållning.

Vid Kopparhyttan fanns en av socknens sinnerstugor, en byggnad uppförd i slaggsten, eller sinnersten som var en restprodukt från masugnen av vilket man gjöt stora rektangulära block. Där bodde socknens målare, filosof, original och ende kommunist - Litzén. Jag minns att han såg ut som den berömde stålfarfar med sitt långa vita skägg. Han åkte dessutom alltid cykel. Han var en mycket färgstark person som anlitades av alla när några målningarbeten skulle utföras.

Den gamla vägen från Göranstorp norrut går uppe på Järnboåsens krön till socknens andra centralpunkt – Järnboås kyrka från 1658 med en intressant gammal kulturmiljö runtomkring. Under den puritanska tiden på 1800-talet målades kyrkan vit invändigt, men vid restaureringen, jag tror det var på 60-talet – fann man de mest fantastiska takmålningar där helvetet och himlen illustrerades. Himlen med änglar och allehanda härligheter fyller taket över koret, men över orgelläktaren, i blickfånget när man går ut, undfägnas man med helvetets fasor. Där står smådjävlar och skyfflar in arma syndiga människor med grep i en brinnande käft. Efter en sådan avskedssyn håller man sig i skinnet till nästa söndag.

I min ungdom såg varken jag eller andra järnboåsbor detta som någon särskilt intressant kulturmiljö utan det är senare tiders bosättare från andra delar av landet som ser det med nya ögon. Där fanns historisk sett den gamla krogen och gästgivargården samt ett antal imponerande och fortfarande välbevarade bergsmansgårdar. Den delen av socknen heter Finnshyttan och även här finns mängder av minnen från järnhanteringen. Här finns också, för balansens skull, den mest betydande frikyrkan i socknen, förutom Sjundedagsadventisternas kyrka i Nyhyttan, men den användes bara av sektmedlemmarna, aldrig av andra. Frikyrkan i Finnshyttan tillhörde Missionsförbundet och var tillsammans med biografen, Borganäs IOGT-lokal och SSU-klubben de huvudsakliga nöjesetablissemangen i socknen. Här fick man, efter juniormötena, tidigt prova på alla de frestelser som man blev varnad för innanför väggarna.

En fortsatt färd norrut tar oss förbi ett antal vackra bergsmansgårdar, prästgården och när jag var ung kom man så småningom upp till den oerhört imponerande, på sin tid rika, Håkansboda bergsmansgård. Ibland åkte vi genom de oändliga skogarna upp till toppen vid Håkansboda för att blicka ut över dessa enorma blånande urskogar som omger trakten. Mycket av den skogen låg under Håkansboda som var en betydande plats på sin tid. Nu ligger det så långt bortom all civilisation så man kan knappast hitta dit. Håkansboda bergsmansgård är numera flyttad ned till Finnshyttan. Det är fantastiskt att tänka sig att detta var en så levande industribygd en gång i tiden. Från Håkansboda kan man komma till sjön Yxsjön som var ett rikt hemman förr, numera mest sommarstugor och gårdar för sommartorpare.
Vi återvänder ned mot civilisationen genom byn Lindesby, där jag redan som barn förundrades över alla enormt stora bergsmansgårdar.

Söder om Göranstorp ligger två byar på vardera sidan om Rastaälven – Vassland och Tolvsbörd. Båda byarna var historiskt sett välbärgade, men under min barndom var det väl inte så anmärkningsvärt åt något håll. Vassland hade på grund av vägsträckning kommit att hamna lite på sidan om så det tyckte vi var lite av en avkrok. Fast båda byarna är utpräglat låglänta, placerade som de är mellan två rullstensåsar med älven i botten, så titulerades de flesta bergsmän. Som på så många platser i Bergslagen var en bergsman en självägande bonde som hade sin jord för maten, sin skog för bränsle och konstruktionsvirke till gruvan och gruvan som sin huvudsakliga inkomst. Eftersom jag är uppväxt i Tolvsbörd minns jag hur skogen runt älven var perforerad av gamla gruvhål som man lätt kunde ramla ned i om man inte såg upp. I älven såg man på flera ställen lämningar av gamla kajer och andra konstruktioner som använts för transporten av malmen nedströms till Fåsjön, Norasjön och kanske till Hammarby eller något annat bruk i regionen. Det var många fiskedrag som fick stanna i dessa konstruktioner. Tolvsbörd är ett bynamn som det finns flera myter kring. Den mest populära talar om en kvinna som födde tolv barn samtidigt som var så små att de fick plats på ett silverfat. Sentida ortsnamnforskare hävdar dock den mer prosaiska tolkningen att det torde härstamma från en man som hette Toll eller Tolv och ändelse ”börd” skulle vara samma som ”bol” som återfinns i många byanamn och betyder närmast gård. Jag minns att dom gamla i byn faktiskt kallade byn för Törsböl [ tøʂbɵɮ]

Den sista anhalten på min minnesresa blir, vad jag minns som, Klacka Lerberg. I kyrkböckerna finns platser som Klacka eller Klackan, Lerbergs gruvor, Konstdammen, Kåfallstorp och Fervhyttan. Jag minns den gamla gruvparken med halvt igenrasade gruvorter som gick upp i dagen och som naturligtvis lockade oss grabbar att krypa in vilket var livsfarligt. Men vad skall man annars göra när man är ung grabb om inte prova sin odödlighet. Likaså var de stora bråddjupa gruvschakten riskabla– ibland femtio meter i diameter och flera hundra meter djupa – men lockade med sin vattenspegel några tiotal meter under den omkringliggande skogen. Skogen omkring var som tagen ur en tavla av John Bauer och i vissa av dagorterna låg isen kvar hela sommaren; så skuggigt var det. Jag minns att man kunde hitta stora klumpar av gul svavel bland slaggen. Den malde vi tillsammans med träkol och blandade med Clorex ogräsgift och tillverkade vårt eget svartkrut. Nog var man dumdristig och påhittig.

Numera finns vid Klacka Lerberg en av Nora kommuns sevärdheter; Konungastollen från 1761. Det är en gruvort som man kan gå in i under ordnade och säkra former. Jag har inte gjort det för hur kul kan det vara. Man vill ju behålla minnet av barndomens spänning.

Nu får GIDx tillbaka den adopterade Järnboås socknen

Det känns lite konstigt att lämna ifrån sig något man adopterat. Är det inte meningen att en adoption skall vara för livet? Hur som helst är jag klar med Järnboås socken och lämnar nu med varm hand över arbetet till någon som skall kontrollera mina inmatningar. Jag har matat in 10506 platser allt som allt. En handfull kom jag inte till rätta med alls.

De tidigaste Hfl var jobbigare än jag hade föreställt mig. Utan den kunskap jag fått genom att gå igenom de senare åren och min lokalkunskap hade jag inte kunnat tyda vad orterna heter. Prästernas handstilar är helt omöjliga och ibland verkar det som om dom bara krafsat ned något; ”alla vet ju ändå var Anders Johansson bor”.

Det är just genom att veta var Anders Johansson bor man ibland kan härleda platsens namn. Man får helt enkelt leta reda på Anders Johansson i en senare eller tidigare Hfl som är tydligare skriven, kolla att ha inte flyttat och på så sätt lista sig till vad platsen heter. Faktum är att ofta kan man inte tyda texten, men vet ändå vilket torp det avser eftersom Anders bor där. Ofta, men inte alltid kommer också torpen i samma ordning i följande Hfl så det hjälper också. Ibland kan man ha hjälp av Orts- och byaregistren, men de är svekfulla. I flera fall fann jag att man där hade blandat ihop likalydande orters namn, placerat dem på fel sida och i några fall gett helt fel namn. I en tidig Hfl finns ett torp angivet till Båtvikartorp. Något sådant torp finns inte, men väl finns på samma plats Båtspikartorp än idag.

Att normalisera platsnamnen visar sig också vara viktigt eftersom många namn ändrar sig under åren. Jag har huvudsakligen använt mig av Sofi och ibland finns där två namn för samma plats i olika tider och då får man låta omdömet råda. Oftast anger emellertid Sofi ett normaliserat namn som använts relativt sent. Byn Håkansboda som fortfarande finns hette exempelvis i tidiga Hfl Håkansbo. Byn Lindesby hade tidigt namnet Lindes By och vissa torp tappade i vissa Hfl sitt torptillägg. Byn Klacka fick under vägen en bestämd form och hette senare Klackan som också är det rekommenderade namnet.

Det skall bli spännande att se hur min kontrollör hanterar mina tolkningar. Inte blir det lätt inte om det inte är en annan järnboåsare eller någon som är närmast synsk som tar hand om arbetet. Allvarligt talat så ställer jag mig lite undrande hur tillförlitliga de uppgifter kommer att bli som matas in i GIDx av olika personer, för man kan ju inte begära att det ska finnas personer som är barnfödda i varenda socken som tar hand om arbetet och även då har jag insett att det finns stort utrymme för fel. Å andra sidan får vi väl alla hjälpas åt under de närmaste åren att korrigera. Om 90% är rätt så är även det till oerhörd hjälp.

Jag ser nu fram emot en dialog med granskaren om de felaktigheter, misstolkningar och i de fall jag helt misslyckats att lista ut platsens namn. Jag kan rekommendera att ta sig an en socken – visst är det jobbigt, men också lärorikt och lite av detektivarbete och det tilltalar ju släktforskare. Man lär sig en del om att läsa gammal handskrift också.

Hur man kan få fler läsare på sin blog utan tekniska finesser.

Det finns många avancerade tekniska metoder att skaffa sig fler besökare på sin blog. Jag har provat några, men har ärligt talat inte sett någon märkbar förändring och inte helt förstått hur man använder det heller. En del firmor hjälper till med att få söktjänster som Google att uppmärksamma din blog. Det finns emellertid några sätt att få fler läsare utan teknisk kunskap. En av de viktigaste är att få olika söktjänster att inse att din blog finns till. Därefter gäller det att ha ett innehåll som gör att dom som söker faktiskt hittar rätt. Ett tredje sätt är att få stora frekvent besökta websidor att ha en länk till din blog, men det är ju inte så lätt och det beror ofta i sin tur på att deras sökmotorer hittar dig. Du kan också se till att andra bloggare länkar till din blog – många bäckar små. Slutligen är det viktigt att du har ett innehåll så att dina besökare återkommer.

Jag har märkt en kraftig ökning av trafiken på den här bloggen de senaste veckorna. Eftersom jag har skaffat Feedjit, som ni ser i högerspalten, så kan jag följa varifrån mina läsare kommer och vart de går från min blog. Jag kan också se vilka sökord mina läsare använder för att hitta min blog och jag kan också se på vilken ort i världen läsarnas dator står.

Glädjande nog har Google upptäckt min blog, vilket tog lite tid. En annan väg in har varit DIS – Datorstöd i Släktforskningen. Ett skäl till detta är att jag skrivit några artiklar som ansetts värda att sätta upp på nyhetslistan på http://www.dis.se/ .

Det är också kul att se att så många kommer in direkt på min blog, vilket tyder på att jag har några trogna läsare. Angående Google så är det lite intressant att se hur bloggen blir rankad när man använder några vanliga sökbegrepp. Här kommer en lista för den här bloggen för 18 november.



Här har vi förmodligen den viktigaste orsaken till att jag har fått fler besökare. Ett råd är således att vara flitig i användandet av de sökbegrepp som vi släktforskare söker på. Jag tror mig se att användning i inläggens rubriker har större genomslagskraft än om de står i texten, men jag är ingen expert på hur sökmotorerna funkar. Att sökbegreppet ”släktforskning” bara ger den här bloggen placering 17 är ju trist men å andra sidan är konkurrensen mördande med alla de stora släktforskarwebbarna parkerade i toppen av listan och dom har säkert skickliga programmerare som vet hur man attraherar sökmotorernas uppmärksamhet. Det är ju lite kul att min blog kommer upp så högt när man söker efter stora websidor som AD, Disbyt och Anbytarforum. Däremot verkar jag inte ha nämnt Genline på någon framträdande plats ur Googles synvinkel.

Slutligen några amatörmässiga och otekniska råd till den som vill ha fler besökare på sin släktforskarblog:

- Skriv om sådant som du tror intresserar andra släktforskare – inte bara dig själv. Om du gör det återkommer läsarna.
- Använd ord i bloggens namn, rubriker, beskrivning av bloggen samt i texterna som du själv skulle använda när du söker på Google. Då hittar sökmotorerna din blog.
- Skriv om ämnen som kan intressera de stora släktforskarsidorna. Då kan du få länkar från websidor som har tusentals besökare per dag.
- Byt länkar med andra bloggare och etablerade websidor så kommer det bidrag från många håll och du når rätt läsare.
- Skicka mail till släktforskarföreningar som verkar i det område du forskar på och berätta att din blog finns. Om dom gillar den kanske dom sätter in en blänkare eller en länk på sin medlemssida. På så sätt når du andra släktforskare.
- På många kommersiella websidor finns en speciell länk där man kan anmäla sin egen websida. Det ligger i deras intresse att ha med så många länkar som möjligt för att serva sina läsare.

Följ min blogg med bloglovin

Vad är egentligen GIDx?

Birgit undrar vad GIDx är för något. Givetvis borde jag ha förklarat det mer ingående i mitt förra inlägg. Riktigt fackmässig beskrivning får man på http://www.dis.se/ och http://www.genline.se/ men jag skall försöka beskriva hur jag förstått nyttan av GIDx i termer som är förståeliga även för oss som inte varit med i släktforskningen så länge.

Som vi vet som försökt hitta rätt i Husförhörslängderna (Hfl) så kan det vara svårt att hitta en viss ort eller viss gård. Om det är välordnat så finns det ett register någonstans bland sidorna, men inte alltid. Även om det är så kan det vara oerhört svårt att tyda namnet på en gård eller by eftersom prästernas handstilar är ganska spretiga ibland. Det finns emellertid många forskare med lokalkännedom eller med vana att läsa gammal text som kan tyda vad som står. Genline och DIS har därför startat ett projekt som går ut på att man direkt i Genline Family Finders (GFF) sökfönster skall kunna söka efter en ort inom ett visst tidsintervall. Du ser det som en GIDx-knapp i GFF. Nu är det ju så att det inte går att söka på handskrivna texter, åtminstone inte av den kvalitén, så någon måste ta sig besväret att läsa igenom varenda sida i alla Hfl för en socken och mata in det i Genlines databas innan du och jag kan hitta något. När detta är gjort kan du söka genom att ange en gård i GIDx-fönstret i din GFF och direkt få fram på vilken sida i vilken Hfl denna gård förekommer. Denna tjänst är också kopplad till DISPOS som är en del av DISBYT (http://www.dis.se/).

För att få in all denna information i Genline har man inbjudit intresserade släktforskare att frivilligt mata in en socken – man adopterar den. Man förbinder sig också att kontrollera en socken som någon annan har matat in. Man kan ju tycka att Genline som är ett kommersiellt bolag skulle fixa detta själva med de priser dom tar ut av oss, men det ligger något i att låta oss släktforskare göra det. Dels kan jag inte se hur någon person eller grupp skulle kunna klara av att göra det för alla socknar, dels krävs det mer djupgående kunskaper om en socken än bara att tolka gammal text för att få kvalitet på resultatet.

Vad jag däremot tycker är lite dåligt är den ersättning vi får för detta enorma hästarbete. Som det är idag får man skivan Svenska ortsnamn som ett nödvändigt hjälpmedel och den får man – kors i taket – behålla. Nu är den inte särskilt bra så det kunde göra detsamma; SOFI är till mer hjälp och den är gratis. Man får dessutom en förlängning på sitt abonnemang motsvarande de fem veckor det skall ta att mata in en socken. Eftersom det är så tidsödande att mata in uppgifterna innebär det i praktiken att all släktforskning måste ligga nere under denna period. Vad Genline gör är egentligen bara att återbetala den tid som man använder abonnemanget för deras räkning. Någon ersättning är det således inte fråga om, bara att man får tillbaka den tid man inte kan utnyttja. Visserligen har man också en utlottning av resor som morot, men åtminstone jag tycker, den typen av belöningar är ganska fåniga.

Den här tjänsten kommer att höja värdet på ett abonnemang hos Genline avsevärt och ge företaget konkurrensfördelar framför andra. Att man på det här sättet får konsulthjälp av specialister näst intill gratis borde man kunna ersätta detta arbete mer frikostigt. Någon kan ju försöka räkna ut vilken timpenning det blir för jobbet. Ge oss åtminstone dubbla tiden dvs. tio veckor för arbetet (det blir i praktiken fem användbara veckor) eller något annat som vi faktiskt kan ha nytta av som kraftigt rabatterade abonnemang i framtiden som donatorer till företaget.

Jag hoppas Birgit har fått svar på sin fråga. Jag hoppas dessutom att jag inte har avskräckt någon att ta sig an en socken och dessutom hoppas jag att Genline blir mer generösa, vilket de nog tvingas bli när alla masochister och självutplånande idealister tagit slut. Glöm inte bort oss som slet i början i så fall!

Djupdykning i Järnboås socken med GIDx

DIS och Genline har startat projektet GIDx för att underlätta för oss släktforskare att hitta rätt i Hfl. Jag tyckte att jag ville bidra till utvecklingen av GIDx genom att adoptera en socken. Min första tanke var att adoptera Floda socken i Dalarna eftersom de kyrkböckerna inte har något by- och gårdsregister och det därför ständigt är ett problem att hitta rätt. Hoppas någon annan tar sig an den socknen snarast. Jag valde emellertid en socken som jag inte alls forskar på men känner väl till eftersom jag är uppvuxen där, nämligen Järnboås socken i Örebro län. Jag hade baktanken att det skulle vara enklare eftersom jag har bra lokalkännedom och att det kanske inte skulle vara alltför komplicerat eftersom antalet byar är ganska begränsat. Oj, vad jag bedrog mig. Vad jag visste, men inte insett till fullo, var att Järnboås var ett viktigt industricentrum ett par hundra år tillbaka i tiden. Antalet torp under de olika bruken var otaliga och namnen osannolika. Jag begriper inte hur någon som inte är uppvuxen i trakten skulle kunna lista ut vad de heter, vilket också visar sig när man läser befintliga gårdsregister. Vad sägs om namn som Kåtarheden, Orotorp, Vederlaget, Vaskstället, Tolvsbörd, Penningbäcken och Rävabacken. En annan underlighet som för mig är naturligt är att torpens namn inte har bestämd form. Det heter således Sandvikstorp inte Sandvikstorpet som det skulle göra på normalsvenska.

En annan intressant sak var att gruvor och hyttor som jag minns från min barndom bara som namn, som ruiner, öde platser eller i bästa fall namn på en gård, en gång i tiden varit storindustrier med mängder av anställda och haft stor ekonomisk betydelse. Man lär sig mycket av att gå igenom en socken på det här viset.

När jag besökte Sverige för en vecka sedan passade jag på att göra en rundresa i socknen och fann många av de gamla torpnamnen runt om i skogarna. De är numera uppköpta av sommargäster som renoverat dem och nogsamt angett de gamla namnen på skyltar vid vägen. Det är underligt att tänka sig att det mitt i dessa närmast öde vidsträckta skogsområden en gång fanns en livaktig industri. Ett besök på Slåtterbergets gruvområde i norra delen av socknen lärde mig hur omfattande verksamheten var en gång. Där fanns flera brytningsställen, vattenjhul och konstgångar som överförde kraften. Nu är det mest en trollskt vacker natur där man kan ser rester av de gamla gruvanläggningarna.

Om någon skulle börja forska på släktingar i Järnboås hjälper jag gärna till med att tolka orternas namn nu när jag lärt mig så mycket.

Vad innebär det då att adoptera en socken i GIDx-projektet? Enkelt beskrivet skall man tolka alla förekomster av ort- gårds- och torpnamn på varje sida i husförhörslängderna och föra in det i GIDx databas. Man får en bra beskrivning hur man gör rent tekniskt när man startar så det är inte så svårt. Programvaran som är inbäddad i Genline fungerar utmärkt. Jag har emellertid kommit på en del viktiga saker som kan underlätta arbetet.

Först och främst - ta rådet att börja med de senaste böckerna först, på allvar. De är dels tydligare skrivna och är därför lättare att tyda, dels har man nytta av eventuell lokalkännedom. Namn som är helt omöjliga att tyda i de tidiga böckerna blir självklara när man skaffat sig kunskap genom arbete med de senare böckerna.

Ett annat viktigt råd är att använda frågetecken i stället för bokstäver man inte kan tyda. Man kan sedan gå tillbaka och hitta dessa tveksamheter när man funnit ut vad som avses genom att läsa en tidigare bok där texten kan vara skriven av en präst med bättre handstil. Om man skulle misstolka ett namn genomgående eller göra något annat fel som är återkommande kan man få hjälp från teknikerna i projektet. Dom kan enkelt gå in i databasen och ändra om man konsekvent har stavat fel på några hundra ställen i sin inmatning. Skicka ett mail till: gidx@genline.se

Man får som hjälp skivan Svenska Ortsnamn och rådet att i första hand använda den för att normalisera ortsnamnen. Man finner snart att både stavning och namnform ändrats genom åren. Nu är inte Svenska Ortsnamn till mycken hjälp, åtminstone inte vad gäller Järnboås. Det är få av de gamla torpnamnen som finns med där. Tur att jag känner till dom ändå. Min bästa källa är Ortsnamnsregistret från Institutet för språk- och folkminnen - SOFI som klarar av 90% av alla förekommande namn. Den databasen tar upp alla förekomster av ett namn i olika skrivna källor och är oerhört bra. Den databasen använder jag också för att få veta om ett namn avser ett torp, en gård eller en by eftersom dessa uppgifter finns angivna. Enklaste sättet att hitta rätt är att skriva ortsnamnet samt SOFI (ex. SOFI Järnboås) i Google. Man hittar då ett resultat som ser ut ungefär som så här:





Nu har jag insett att även om man lusläser varje sida i husförhören så missar man några namn. De kan vara skrivna i marginalen, med pytteliten text, med samma stil som namnen på personer eller man är helt enkelt trött och ouppmärksam. När jag är klar med socknen gör jag därför på följande sätt: Jag letar fram bya- och gårdsregistret för socknen i Genline för ett visst år och skriver ut det på min skrivare. Här kommer mitt favoritprogram SnagIt väl till pass. Det är så välordnat i inmatningsprogrammet att man kan sortera det man matat in på alla tänkbara kategorier så jag sorterar således fram de år jag är intresserad av. Gör så här:




Du har valt socken och det aktuella husförhöret med Genlines Sekvensknapp. Tryck nu på den nya knappen GIDx-inlägg som du fått, därefter på Sök. Klicka nu på rubriken Plats i tabellen – alla inlägg ordnas nu i bokstavsordning. Du kan skifta mellan stigande och fallande genom att trycka en gång till på Plats. Tryck därefter på År. Nu sorteras alla inlägg efter år och alla orter efter bokstavsordning. Gå till det år du vill kontrollera – under Plats har du nu namnen i ordning som de står i Bya- och gårdsregistret. För exempelvis Järnboås 1805 börjar det med Bastbergshult på sidan 111. Klicka på den första förekomsten av Bastbergshult i tabellen; sidan 111 i Genline öppnas och du kan se att där står Bastbergshult. På så vis kollar jag alla namn i Bya- och gårdsregistret och prickar av dem. När jag kommer till Dammåsen i registret kan jag inte hitta det bland de namn jag registrerat. Det skall finnas på sidan 71. Jag går nu till den sidan i Genline och mycket riktigt, där står, förutom Bovik, även Dammåsen med pyttesmå bokstäver en bit ned. Det hade jag missat. Det är lite genant eftersom där låg en av mina bättre kantarellställen när jag var ung. Du behöver inte gå igenom alla förekomster av ett namn i tabellen, bara kolla att första sidan stämmer med registret i husförhörslängden.

Lycka till med slitgörat!

En nyhet är att jag skaffat en ny gadget på min hemsida som visar var mina besökare hör hemma. Klicka gärna på kartan till höger så ser ni hur spridda svenska släktforskare är över världen. Kul, eller hur!?