Johanna Ulrika Uhrströms anor - en delvis löst gåta

Om man är slarvig och drar förhastade slutsatser får man lida för det. Jag antog att Johanna Ulrikas okände far hette Uhrström eftersom hon hade det namnet när hon kom tillbaka till Jät i 15-årsåldern för att bo med mostern Marta Stina Schutz. Vilseledd av en googlesökning där jag funnit flera referenser till familjen Uhrström i Karlshamn började jag att leta efter Catharina och Johanna Ulrika där eftersom jag hade för mig att det var dit dom flyttade efter dotterns födelse. Nu var det ju inte alls Karlshamn utan Karlskrona dom flyttade till, så många timmar av letande i husförhören för Karlshamn gav naturligtvis inte ett barr. Jo - jag hittade faktiskt Urmakaren Samuel Schutz och hans familj. Samuel var Catharinas bror och det gjorde ju att jag än mer envetet rotade omkring i fel stad.

Det var inte förrän jag efterlyste Catharina Schutz på Anbytarforum som jag insåg mitt misstag. Det var Helene Jorsell som hittade Catrina Schutz vigsel med Magnus Uhrström i Karlskrona stadsförsamling 2/11 1811 med hjälp av Familysearch.org. Mycket riktigt - i vigselboken fanns Coopvaerdie[1] timmermannen och änkemannen Magnus Uhrström och hans maka Catrina Schutz. Frågan om Johanna Ulrikas far kom nu i en annan dager. Det föreföll mindre troligt att Magnus var hennes biologiske far, men helt uteslutet är det ju inte. Troligare är då att han adopterade henne. För att ytterligare styrka identiteten visar Helene mig ett uttdag ur "Albert Liljas Blekingska samling" där Cofferditimmermannen M Uhrström nämns.

Nu börjar informationen strömma in från Anbytarforum. Chris Bingefors hittar bouppteckningen efter Magnus Uhrströms första hustru Cecilia född Jacobsson. Den förrättades 1811. Vidare meddelar Chris att Magnus och Catharina hade åtminstone 7 gemensamma barn och han lyckas också finna Magnus Uhrström och Catrina Schutz på inte mindre än tre ställen i senare husförhör för Karlskrona. Det enda smolket i glädjen är att den Catrina som Chris och Helene hittat anges vara född 1777 i Jät inte 1779 som "min" Catharina Schutz är. En kontroll visar emellertid att det inte finns någon Catharina eller Catrina född i Jät 1777 och ingen Schutz över huvud taget, däremot en Catharina Schutz född 1779. Eftersom namnet är ovanligt och det var hennes farbror eller farfar som skötte kyrkböckerna under de åren får man väl tro på vad som står där.

Vad som är lite irriterande är att Catharinas dotter Johanna Ulrika fortfarande är osynlig i husförhören i Karlskrona. En annan intressant sak är att Magnus Uhrströms födelseort bara anges som Småland. En idé jag fick när jag stötte på Uhrströmmar i Karlshamn tidigare är att de tagit namnet efter socknen Uråsa. Catharina kom från Uråsa till Östra Torsås för sin nedkomst. Kanske man inte skall räkna bort Uhrströmmarna från faderskapet ändå?

Det blir bara att "gå ned i saltgruvorna igen" dvs. börja leta efter Johanna Ulrika i Karlskrona - sida för sida. Jag börjar i AI:1 och hittar henne redan på sidan 86 (AD* 47/87) där hon bor i 3:e Kvarteret No:58. Hon tituleras Jungfru. I samma hus bor Magnus Uhrström som innan årets slut skall bli hennes make. Catrina Schutz har sin dotter Johanna med sig. Magnus hustru Cecilia är noterad avliden 1811, 43 år gammal och de har två hemmavarande barn, Gustaf 9 och Mertha 15 år gamla.

I AI:2 finner vi Magnus nya familj i 8:e Kvarteret Sparre No: 23. sid 79 (AD 84/79) Här finns också en 20-årig dotter Maria som flyttar till Göteborg samt Gustaf från första äktenskapet och Catrinas dotter Johanna och den lille Johan Fredrik född 25/1 1813. I de följande Hfl finner man dem på olika adresser, Johanna Ulrika har flyttat tillbaka till Jät och lustigt nog har Catrina olika efternamn i olika Hfl. 1821 kallars hon Eliasdotter, medan hon 1832 heter Scheutz vilket namn hon sedan behåller åtminstone in på 1840-talet.

Jag tror jag får nöja mig med detta nu. Vem som var Johanna Ulrikas biologiska far är fortfarande höljt i dunkel, men nu har jag ju hennes anor på moderssidan ända till 1500-talet och det är inte så illa resultat av några dagars jobb. Jag får samla krafter för att finna ut mer om Magnus Uhrström och var han befann sig i början av 1804 när Johanna Ulrika avlades.

* AD står för Arkiv Digital
1. Beteckningen "coopvaerdie" eller "cofferdit" betyder att han arbetade för handelsflottan i motsats till för marinen.

För snabba slutsatser och slarv leder mig till fel stad utan att jag märker det

I Jät AI:3 kan man läsa att Elias Schutz dotter Catharina flyttar till Växjö 1796. Eftersom det inte anges vart hon flyttar i Växjö är det bara att leta, sida för sida. Man återfinner henne på No 95 som piga hos Handskmakaren Nils Blixberg. Enligt inflyttningslängden ankom hon från Kalvsvik 1795 och är inskriven med namnet Catharina Eliasdotter Schütz. 28 november 1797 flyttar hon emellertid tillbaka till Kalvsvik men där tappar jag bort henne. Det är bara att återgå till födelsenotisen för dottern Johanna Ulrika i Östra Torsås för att se om jag kan hitta spåret igen. Där anges hennes boendeort som Säljeryds Smedsgård i Östra Torsås. Jag söker därför efter henne där under tiden mellan 1799 och 1806 men finner henne inte. Däremot återfinns hon några sidor tidigare på Säljeryds Hjertonsgård där hon finns noterad som Catharina Eliasdotter Schütz född i Jät socken. Där finns också hennes dotter Johanna Ulrika född 19 januari 1805 medtagen. Även om alla omständigheter gjort att jag var ganska säker på att Catharina Eliasdotter Schutz var Johanna Ulrikas mor så hade jag inga handfasta bevis. Äntligen kan jag visa att det är klockaren Elias Shutz dotter Catharina som nedkommer med en dotter Johanna Ulrika i Östra Torsås 1805.

I husförhöret anges att Catharina kom från Uråsa 1804. I inflyttningslängden använder hon namnet Eliasdotter när hon ankommer till Östra Torsås 5 juni 1804, kanske för att namnet Schutz är allt för välkänt genom farbrodern som är Komminister i Jät och hon redan då är i tredje månaden av havandeskapet. Att hon valde att föda sitt barn i Östra Torsås kan bero på att där finns en Komminister Magnus Thelander som troligen är befryndad med komminister Johan Thelander i Jät tillika farbroderns kollega. Han och hans dotter Maria är sedan vittnen vid dopet. (Jag behöver verkligen komma över ett exemplar av Växjö stifts herdaminne).

1808 har Catharina flyttat tillbaka till sin far som nu hamnat på fattigstugan. Där bor fadern med sin hustru Elin samt döttrarna Märta Stina, som är sjuklig och "har Fattigmedel", och Catharina och hennes oäkta dotter Johanna Ulrika. Catharina flyttar emellertid med dottern till Karlskrona 1809. Påverkad som jag är av en tidigare Googlesökningen på Uhrström så läser jag slarvigt och får det till Carlshamn och slösar på så vis bort massor av tid till nästan ingen nytta. Samtidigt hade jag kunnat bespara mig mycket arbete om jag hittat den här sidan i husförhöret tidigare. Svårigheten är att jag utgick från Johanna Ulrika Uhrströms födelsenotis och letade således efter modern Catharina Schieutz (vilket troligen var en övertolkning av namnet) i Östra Torsås, men var inte smart nog i början att leta på sidorna omkring där hon påstods bo. Att vid det stadiet koppla ihop detta med en Catharina och en Johanna Ulrika på fattigstugan i Jät hade kanske inte varit så lätt även om jag noterat fadern Elias Schutz namn.

Nu har jag således bevisat att Catharinas far var klockaren Elias Schutz. Enligt forskarkollegor på DISBYT är Elias son till Komministern Christian Georgii Schutz som i sin tur är son till Klockaren Jöran Schutz. Elias skall också ha en broder Erik Schutz som var Komminister i Jät. Christian Georgii är enligt födelseboken son till Jöran Schutz. Att Christian Georgii är fader till Komministern Erik Schutz framgår av Jät AI:3 där Christian Georgii änka bor tillsammans med Erik. Det finns absolut inget som tyder på att inte Erik och Elias faktiskt är bröder som kollegorna på DISBYT anger, men återigen behöver jag Herdaminnena från Växjö.

Detta innebär att min fru på sin faders sida härstammar från prästsläkten Wiesel som i 168 år i oavbruten följd varit Kyrkoherdar i Vislanda och Bälinge samt vars släkt har en sammanlagd tjänstetid i pastoratet på 430 år. Länken är Christian Georgii hustru som hette Margareta Christina Alander och vars mor var Märta Wiesel, dotter till den i trakten berömde Kyrkoherden Elias Wiesel.

Schütz och Wiesel - det börjar klarna kring min frus anor

Jag hade kommit så långt att jag troligen funnit Johanna Ulrika Uhrströms morfader, klockaren Elias Schutz i Jät. Mycket återstår emellertid innan jag kan vara helt säker. En sökning i DISBYT efter Elias Schutz gav inget matnyttigt, men däremot sökning på Elias Schütz. I Jät får jag sex träffar - tre på Elias född 1776 och tre på Elias död 1821. Att klockaren Elias Schutz dog 1821 vet jag redan, men han föddes enligt husförhören 30 mars 1739 så det måste vara två olika Elias jag funnit. Mycket riktigt så anges det av de flesta forskarna på DISBYT att fadern till Klockaren Elias hette Christian (Georgii) Schutz medan fadern till Elias som föddes 1776 hette Eric Schutz. Vid närmare studier visar det sig att Eric Schutz var yngre bror till Klockaren Elias Schutz. Den äldre Elias var således den yngres farbror.

Om man nu skall tro på det som finns på DISBYT så leder detta till mycket intressanta anor, men först lite googlande på namnet Schutz/Schütz. Det visar vara en släkt med flera generationer av präster verksamma i bl. a. Jät. Klockaren Elias Schutz trolige bror Eric var Komminister i Jät liksom deras far Christian Georgii Schutz. När jag nu vet detta var det enkelt att finna dom i husförhören för Jät. Där ser jag också att Eric Schutz och Komministern Johan Thelander arbetade samtidigt i Jät, vilket också kan förklara varför det fanns två dopvittnen som hette Magnus Thelander och Maria Thelander när kollegans brorsdotter/klockarens dotter nedkom med sin Johanna Ulrika 1805. Jag får hålla det i minnet för att förstå sambandet.

Elias och Erics mor skulle heta Christina Margareta Alander. Hon var dotter till Erik Alander och Märta Wiesel. Om namnet Schutz gav viss information genom Google så är det inget mot den mängd fräffar som namnet Wiesel ger. Också detta är en gammal prästsläkt vars rötter, åtminstone enligt forskarkollegor på DISBYT, kan härledas till 1500-talet.

I förbigående kan jag konstatera att Eric Schutz var gift med Catharina Sofia Bakfot!!?. En dansk släkt Barfodt har jag stött på när jag sökt efter information om Scheutz tidigare. Kan det finnas samband? Här finns en länk att forska vidare på. Jag är emellertid lite irriterad över att jag inte kan finna Klockaren Elias Schutz födelsenotis så jag får bevis på att han verkligen var äldste son till prästen Christian Georgii Schutz. Han föddes troligen innan familjen flyttade till Jät. Jag skulle verkligen behöva ha tillgång till Herdaminnena för Växjö stift för att veta varifrån familjen kom och för att över huvud taget verifiera uppgifterna från DISBYT. Det får vänta tills jag kommer till Sverige under Julen.

Hur som helst har jag mängder av mer eller mindre korrekta uppgifter från internet att plöja igenom inklusive mängder av information på Anbytarforum. Även utan Herdaminnena hoppas jag nog kunna finna tillräckligt tillförlitliga källor för att gå vidare.

Nog är det spännande med släktforskning - eller hur?

Uhrström och Scheutz - eller jakten på min frus farmors farmors föräldrar

Min frus farmor farmor Johanna Ulrika Uhrströms härkomst är något av ett mysterium. Hon föddes 20 januari 1805 på Seljeryds Smedsgård i Östra Torsås socken i Kronobergs län. Ingen fader uppges men moderns namn är Catharina Schieutz. Vittnen vid dopet är bl. a. komministern Magnus Thelander och demoiselle Maria Thelander. Min första tanke var att undersöka släktnamnet Schieutz och jag fann då att släkten har en utmärkt släktsida på internet. Släkten Scheutz har rötter i kontinentala Europa samt Danmark och har främst gjort sig kända som framstående glasblåsare vid de småländska bruken. I en ursprungligen dansk gren av släkten förekommer samma stavning som hos Johanna Ulrikas moder. Denna gren var mästerkockar och restauratörer och verkade i Sverige främst på Medevi Brunn. Kontakter med släktföreningen och studier av de olika släktgrenarna har emellertid inte givit några svar på vem Johanna Ulrikas mor eller far är.

Johanna Ulrika gifte sig med soldaten Nils Jonasson Raffel samma år som hans första fru avled endast 45 år gammal. Troligen hade förhållandet påbörjats innan hustrun avled eftersom det första barnet kom redan sex månader efter vigseln i december 1834 och hustrun dog 22 maj samma år. Det anges i husförhöret att Nils "förser sig med råd", vilket enligt Ordbok för släktforskare kan tydas endera så att han ber om råd - då troligen av prästen, alternativt att han brutit mot ett tabu.[1] I båda fallen kan det avse hans förhållande och snara giftermål efter hustruns död. Han var ju tvungen att ha sitt befäls medgivande för ett nytt giftermål och var därför säkert angelägen om att ingen skugga skulle falla över hans heder. Johanna Ulrika bodde vid tiden "i en stuga" under Östra Jäts Knutsagård intill Nils Raffel som bodde i soldattorpet. Johanna Ulrika bodde tillsammans med en knappt tjugo år äldre kvinna vid namn Marta Stina Schutz. På samma sida i husförhöret finns undantagsänkan Ingrid Eriksdotter och hennes son Nils Peter Schutz. Namnet Schutz kan vara en av de otaliga varianter som finns i släkten Scheutz, men det är också möjligt att det är en annan släkt och att födelsenoteringen för Johanna Ulrikas mor skall vara Schutz snarare än Schieutz. Jag får börja nysta i tråden med Schutz som jag funnit i husförhöret.

Nils Petter Schutz föddes 14 december 1805 i Kalvsvik socken i Kronoberg. Hans far var Petter Schutz och modern som ovan. Marta Stina Schultz var född 1787 och i hennes födelsenotis finner vi att modern hette Elin Johansdotter. Eftersom namnet Schutz är relativt ovanligt och därför fångar blicken går jag tillbaka till husförhören för Marta Stinas födelse för att finna familjen. Jät AI:2 är emellertid svår att tyda så jag går till Jät AI:3 och finner då familjen redan på sidan 46 i Robbagården. Faderns namn är fortfarande otydligt men han är född 1739 och dom har vid tillfället fyra barn - Peter, 1777, Catharina, 1779, Göran 1783 samt Marta Stina, 1787. En hypotes börjar växa fram. Catharina skulle kunna vara Johanna Ulrikas mor, vilket skulle förklara att hon bor tillsammans med sin moster Marta Stina Schutz. Peter är då troligen undantagsänkan Ingrid Eriksdotters man och Ingrid och Marta Stina är således svägerskor. Nils Petter Schutz är då kusin med Johanna Ulrika Uhrström.

Att Peter Schutz faktiskt är Ingrid Eriksdotters man bevisas när jag finner dom på Knutsgården i Jät AI:4. Där hittar jag också namnet på den äldre Schutz som föddes 1739. Han heter Elias Schutz och var tidigare klockare. Vi har nu kommit fram till 1810-tal och på soldattorpet bor Nils Raffel med sin familj. Några år senare finner vi Petter Schütz, som nu begåvats med prickar över sitt u. Han har gått i faderns fotspår och blivit klockare. Han avlider emellertid 1819 i feber endast 42 år gammal. I dödsnotisen stavas hans namn Scheutz. Fadern Elias lever fortfarande tillsammans med sin hustru och dottern Marta Stina, men nu har den unga pigan Johanna Uhrström tillkommit i familjen. Hon har 1820 flyttat in från Carlskrona endast 15 år gammal. Även Elin, Elias hustru dukar emellertid under för febern 69 år gammal år 1818 och Elias själv dör av ålderdomssvaghet 1821 i december.

Dottern Marta Stina blir nu fattighjon under en tid men redan 1822 får hon bo i en liten stuga på Knutsgården och svägerskan Ingrid Eriksdotter med sonen Nils Petter blir undantagsänka på samma plats. Johanna Ulrika Uhrström har varit i Växjö och dyker upp i husförhören 1822 då hon bor tillsamman med Marta Stina som vi nu ganska säkert kan säga är hennes moster. Johanna Ulrika mor försvann efter nedkomsten 1805 och i senare husförhör framgår att Johanna Ulrika vistats i Carlhamn. Det vore intressant att undersöka var Johanna Ulrika fanns innan 1820 då hon kom från Carlshamn. [Se nedanstående tilläggsnotering från 2009-11-09 - 2]

In- och utflyttningsregister saknas från Jät både för tiden efter 1805 och kring 1820. I Carlshamn finns emellertid register för utflyttning från 1821, vilket i och för sig är ett år för sent, men man kan ju testa. Jag hittar ingen Johanna Uhrström, men väl två andra utflyttade Uhrström - Sven Magnus och Inga M. Uhrström. Jag försöker hitta dom i Carlshamn, men ger upp eftersom det är närmast omöjligt att hitta rätt bland rotar och kvarter. Jag testar Google och söker Uhrström - Karlshamn. Det finns många nutida med det namnet i Karlshamn och på en turistsida över Karlshamn visas ett pampigt hus där familjen Uhrström hade bott på sent 1800-tal. Givetvis går jag till DISBYT och ser om det finns någon Uhrströmsforskare. Uppenbarligen är det inte en särskilt släktkär familj för det finns inte en enda Uhrström i Blekinge län registrerad på DISBYT.

Det börjar bli sent och jag tycker ändå att jag kommit en bit på väg. Jag vet nu att Johanna Ulrikas far troligen kom från Carlshamn och att hans familj tydligen lät flickan växa upp hos sig för att vid femton års ålder återvända till moderns familj. Vad som blev av modern vet jag däremot inte ännu. Johanna Ulrikas mor hette såldes Catharina Schieutz eller Scheutz/Schutz och var dotter till klockaren Elias Schutz och hans maka Elin Johansdotter. Jag har under letandet funnit ett antal Schutz, med varianter, som jag måste undersöka närmare bl. a. en S.M. Adjunkten O.F. Schutz som dog 34 år gammal i Jät år 1832-02-07.

Huruvida detta har något som helst samband med glasblåsar/restauratörssläkten Sheutz vet jag ännu inte. Om någon av mina läsare har någon information så är jag givetvis väldigt tacksam att få ta del av den.

1. Det här uttrycket har diskuterats ingående på Anbytarforum. Elisabeth Thorsell menar där att det betyder att familjen klarar sig själv utan socknens hjälp. Så kan de naturligtvis vara, men i det här specifika fallet förefaller Ordbokens definition mer trolig eftersom det berörde en indelt korpral som uppenbarligen inte hade överhängande ekonomiska problem.

2. Jag hade gjort en googlesökning på Uhrström och funnit flera träffar i Karlshamn, varför jag kom på villovägar och började leta där efter Catharina och Johanna Ulrika. Att det var Karlskrona jag borde letat i kom jag på först långt senare. Jag blandade helt enkelt ihop Karlshamn med Karlskrona - mycket pinsamt (tillägg 2009-11-09)

Oäkta barn är ett elände – historien om Fredrik Bernhard Lustig och hans kungliga anor?

Ett av de förhållanden som gjort att jag länge höll mig borta från släktforskning är att jag haft två oäkta barn mycket sent bland mina anor. Det är liksom inte så kul att släktforska när ens farfar är okänd och likaså ens morfars farfar.

Nu löste sig ju frågan om min farfar på ett mirakulöst sätt för drygt tio år sedan, vilket resulterade i att jag från att inte veta särskilt mycket om min härkomst, helt plötsligt kunde följa den i rakt nedstigande led ända till Anders Finne på Gammelgården, Övre Starbo i Norrbärke på 1500-talet. På vägen fann jag många färgstarka och intressanta personer. Den intresserade kan läsa vem min farfar var och hur han blev känd för mig i två tidigare artiklar:

Från oäkting till pensionär
Karin och Anton - en olycklig kärlekshistoria

Min morfars far – Olov Månssons - far är emellertid fortfarande en svår nöt att knäcka som både Christer Gustafsson i Arvika och jag kämpat mycket med. Vad värre är att vi slitit våra hårtestar – de som är kvar hos somliga – för att härleda Olov Månssons mor också. Vi är ganska säkra på att vi hittat henne nu. Det kan man läsa om också på annan plats. Se:

Kan någon hitta Olov Månssons anor?
Jakten på Olov Månssons mor

Vad jag skall berätta om nu är emellertid en historia om en oäkta person på min frus sida. Alla har vi väl upplevt hur dessa oäkta personer gett upphov till spekulationer, myter och drömmar om berömda anor. I det här fallet hade föremålet själv bidragit högst avsevärt till mytbildningen. Det handlar om möbelsnickaren Fredrik Berhard Lustig, född i Stockholm 8 januari 1834 och uppväxt utanför Linköping i Östergötland. Hans egen historia om sitt liv har berättats av hans dotter Anna Maria Lustig för min hustrus mor.

Enligt myten skulle Fredrik Bernhard ha kungligt blod i ådrorna. Han skulle vara ett resultat av en romans mellan konungen och en känd adelsdam i Stockholm – vem detta skulle vara tänker jag inte nämna. Bevisen för detta var vaga. Fredrik Bernhard skulle ha varit uppfostrad av en prost i Linköping. Vid ett antal tillfällen skulle en mycket nobel dam ha kommit till prostbostället i en elegant vagn, enligt historien, för att se till den lille Fredrik Bernhard. Också hans namn utgjorde en del i bevisningen. Varför skulle en enkel pojke få ett så nobelt namn menade man och Bernhard dessutom; det var en tydlig ledtråd till hans rätta härkomst.

Han sattes sedermera i skola till möbelsnickare i Linköping och väckte där stor uppståndelse eftersom han var till förvillelse likt H.M. Konungen. Att han var en unik person visades också genom det faktum att han som den yngste någonsin, redan vi 19 års ålder, blev invald i en av de finaste logerna i Lindköping. Så långt familjemyten om Fredrik Bernhard.

Det var väl så att olika delar av släkten satte olika stor tro till dessa historier men försök gjordes ändå att leda det i bevis, eller åtminstone undersöka trovärdigheten på ett seriöst sätt. Man gjorde diverse förfrågningar huruvida det var möjligt att finna kungliga oäktingar i några källor. Utgångspunkten var hela tiden att historien var i princip sann och att Fredrik Bernhard var av kungligt blod – frågorna ställdes utifrån den utgångspunkten.

Vad talar då för sanningshalten och vad talar mot. Att berättelsen om Fredrik Bernhards barn- och ungdom är korrekta borde vara relativt troligt eftersom de ju kommer från honom själv, om än via hans dotter. Att den unge Fredrik Bernhard var något särskilt framgår då tydligt. Han blev uppfostrad av en prost, han rönte tydligen viss uppmärksamhet som ung då han blev invald i en loge etc. Å andra sidan undrar man varför en så relativt begåvad ung man utbildades till möbelsnickare när det tydligen fanns resurser för något mer?

Som ingift i släkten och därför knappast känslomässigt engagerad i utfallet beslutade jag mig därför att se vad som faktiskt gick att få fram om Fredrik Bernhard.

Detta är vad jag fick fram

Fredrik Bernhard Lustig – tidig levnadsbeskrivning
Fredrik Bernhard föddes 8 januari 1834 i Adolf Fredriks församling i Stockholm. Modern var ”okänd” och 30 år gammal. Han döptes 10 januari av kommunister Biljér. Inga vittnen var närvarande utan allt skedde ”per procura” (i tjänsten) av Biljér. En lag från 1778 gav kvinnor rätt att vara anonyma i födelseboken vid födsel av oäkta barn. Inte ens kvinnans föräldrar fick göra efterforskningar. Fredrik Bernhards härkomst är således med all sannolikhet omöjlig att fastställa.
Skälet till införande av lagen var att så många barn ”mördades” av sina mödrar av hedersskäl eller av fattigdom innan lagen kom till. (Om det kan man läsa mer i Jan Guillous bok Häxornas försvarare) Såväl fattiga kvinnor som kvinnor från bättre familjer utnyttjade rätten att få vara anonyma och sedan lämna sina barn till barnhusen. I Stockholm barnhus rullor saknar därför många barn efternamn, liksom Fredrik Bernhard. Det är emellertid påtagligt att många av dom som har efternamn angivna har rejäla borgerliga namn och således troligen är fina flickor som ”kommit i olycka”. Det har spekulerats en del kring Fredrik Bernhards ”fina” namn. Man kan konstatera att det var på modet vid den tiden att ge barn – även oäkta barnhusbarn – väldigt fina namn. Således hade nästan vartenda barn på Stockholms barnhus namn som man förknippar med finare familjer.




/Adolf Fredrik CIB:3 Födde, 1827-57, 0/0, 127/
Den 28 april 1834 utackorderades Bernhard till drängen Magnus Wadström och hans hustru i Ella i Täby socken för uppfostran för ett årligt underhåll av 52 riksdaler. Redan 1 maj samma år flyttades han emellertid till torparen Anders Andersson och hans hustru på torpet Stralsund i samma socken.
1 januari 1835 minskas underhållet till 34 riksdaler och 32 öre årligen. Han flyttas då till änkan Christina Ljungberg i Yxlö i Ösmo socken i Nynäshamn. 1 januari 1836 minskas återigen underhållet till 26 kronor för att vid årsskiftet efterföljande år minskas till 17 riksdaler och 16 öre. 1 juni 1838 återlämnas han till barnhuset.


/Stockholm stads arkiv/

9 juli 1838 lämnas han för 24 riksdaler årligen för uppfostran till barnlöse torparen Nils Botvidsson på Widmarka bys ägor i Wårdsbergs socken Linköpings stift. När Fredrik Bernhard är 12 år minskas underhållet till 20 riksdaler årligen för att när han fyller 14 år 1848 upphöra helt.


/Stockholm stads arkiv/

Första gången Bernhard förekommer i Husförhören i Vårdsberg är 1838 och då som fosterson hos livgrenadjären Carl Magnus Lustig och hans hustru Johanna Johansdotter. De har också en dotter Fredrika Carolina född 1836. De bor på Soldattorpet nr 106 tillhörande 1sta Livgrenadjärregementets Livkompani. 1846 får paret Lustig ytterligare en dotter Johanna Charlotta.

Vad som händer med Botvidsson är oklart. Det finns en dräng Nils Magnus Botvidsson som tar ut lysning 1834 med Maja Stina Larsdotter. Hur det nu är med det så bryr man sig uppenbarligen inte om att meddela barnhuset att vårdnadshavaren för Bernhard är livgrenadjären Lustig. Det är inte noterat i barnhusets rullor i alla fall.

1846, då 12 år gammal skickas han som tjänstegosse till arrendatorn Olof Olsson på Vårdsbergs kyrkoherdeboställe där han sedan är dräng fram till 1851 då han 17 år gammal flyttar till Linköping där han stannar till 1853 då han återvänder till Vårdsberg.

2 november 1855 gifter han sig med Johanna Englund från Landeryd (född 2 september 1833). De får en son Axel Fredrik 15 mars 1856 som avlider den 4 april samma år. Från 1858 bor de på torpet Skogen på Vårdsbergs boställes ägor. Fredrik Bernhard tituleras nu snickare varför det är troligt att han genomgick snickarutbildning i Linköping och kanske även erövrat gesäll- eller mästarbrev och därmed blivit invald i snickarskrået, något som kan vara orsak till uppgiften om att han skulle ha blivit invald i någon illuster förening under sin tid i Linköping.

Vad vet vi nu då?

Fortfarande är Fredrik Bernhard härkomst okänd - han kan mycket väl vara son till någon betydande herre och hans frilla, även konungen, men historien kan vara mycket mera banal. Uppenbarligen uppfostrades han inte av en prost, men tjänade väl dräng på en prästgård. Något belägg för att ha skulle varit medlem i en loge har jag inte funnit, men att bli antagen i möbelsnickarskrået är inte fy skam det heller för en ung man. Hur var det då med den fina damen? Hon kan mycket väl existera och vara besökare på prostgården eller vid godset. Om han kommer från en ”fin” familj kan det ju vara sant, men det kan också vara en ung vilsen pojkes drömmar om en identitet annorlunda än den han lever med som blivit ”sanna” med åren. Kanske påspädda av kommentarer om han likhet med konungen. Man kan se på de bilder som finns att Fredrik Bernhard var en man som var mån om att vårda sitt utseende.

Vad lärde jag mig då av detta?

Först och främst att muntliga berättelser visserligen är av stort värde för oss släktforskare, men man får ta dem med en nypa salt ibland. För det andra är det ingen bra idé att undersöka sanningshalten i en företeelse genom att förutsätta att den är sann. Det gamla talesättet att ”som man ropar får man svar” gäller i synnerhet för släktforskare. Många ambitiösa timmar hade lagts ned på att finna bevis på släktskapet med konungen. När detta inte kunde hittas ansåg man att inga noteringar om Fredrik Bernhards härkomst fanns. Det var en ganska enkel sak att gå in i Stockholms Barnhusrullor och hitta den lille bytingen och därmed rulla upp hela hans tidiga historia.

Många är dom som drömmer om att kunna visa sitt släktskap med vårt kungahus, men det lär ju inte bli så lätt eftersom en del av våra regenter har varit riktiga karlakarlar, vilket nu som då innebar att man inte riktigt ville stå för sina små nöjen. Kanske borde familjen Bernadotte skänka sitt DNA till släktforskningens fromma, statsanställda som dom är till vår tjänst. Det kunde ju vara en trevlig gest eftersom brottet numera torde vara preskriberat och möjligheterna att kräva del av familjeförmögenheten är begränsade. Jag bor å andra sidan numera ganska nära Pau så jag kanske kunde fråga någon sentida fransk ättling om dom kan bidra med ett blodprov i forskningens tjänst.