TWINGLY - i släktforskningens tjänst

Jag fick erbjudande att prova betaversionen av Twingly's Channels. Givetvis kunde jag inte motstå något så intressant. Vad handlar det då om?

Jag vill inte påstå att jag förstått allt, men jag har ändå startat en Twinglykanal som har adressen http://www.twingly.com/genealogy och namnet Släktforskning för noviser. Saknar man fantasi så gör man. Jag kan göra några intressanta saker där.

Dels kan jag välja några nyhetsfora, bloggar eller sidor som har sk. RSS-feed och lägga in dom. Jag har naturligtvis valt min egen blogg men dessutom Släktforskarbloggen på GeneaNet samt Sannes blogg om släktforskning. Nu kommer allt som skrivs på dessa sidor att automatiskt komma upp på min sida i en kortversion för alla att ta del av.

En annan sak jag kan göra är att välja några sökord. Jag valde släktforskning samt genealogy. Det senare skulle jag inte gjort för helt plötsligt fylldes sidan med amerikansk spam av värsta sort. Släktforskning funkar däremot bra och söker således av hela Internet efter inlägg där det ordet förekommer.

Det tredje jag kan göra är att välja specifika websidor som jag gillar och lägga in länkar. Jag valde www.dis.se samt min egen kurs www.minkurs.se/slaktforskaren. Nu kommer dessa upp och dessutom anges alla utlänkar från dessa websajter, vilket ju kan vara av intresse.

Man kan läsa materialet i två lägen - det ena heter Incoming och där dyker inläggen upp i ordning, det andra läget är Top stories och där visas ett urval. Hur det görs vet jag inte men troligen efter hur många som läst det.

De här inställningarna gjorde jag bara för att testa hur det funkade. Jag kommer att lägga in massor av nya saker fortlöpande. Jag hoppas på så sätt kunna bygga upp en sida där intresserade kan hitta det mesta av intresse inom ämnet släktforskning.

Du är välkommen att testa sidan. Den heter alltså Släktforskning för noviser

Forskning i min fars matrilinjära rötter - några ytterligare erfarenheter

Om ni följt mina råd om hur man söker sina matrilinjära anor har ni säkert kommit en bit längre bakåt i tiden. Om ni bara har tillgång till kyrkböckerna på nätet har ni nog återigen kommit till vägs ände. Nu är det ju så fint ordnat att det finns forskare som är mycket duktigare än vad vi är. Det finns dom som har tillgång till helt andra källor och det finns dom som kan läsa gammal handskrift som om det var recept på inlagd sill. Dessutom finns det oerhört envetna personer som orkar gå igenom hela födelse- och dödböcker, sida för sida och på så sätt hitta anor som inte går att finna på något annat sätt eftersom det inte finns hänvisning till dom i några husförhör. Ofta är nämligen födelse- och dödböckerna mycket äldre än husförhören. Många gamla husförhör uppger heller inte födelseår. Det finns personer som nagelfarit liggarna för Älvsborgs lösen, som studerat alla mantalslängder, alla landskapshandlingar och dessutom förmått tyda de oerhöra textmassorna i domböckerna. Dom har gått igenom alla dom där kyrkohandlingarna som vi vanliga dödliga inte ens vet vad dom är till för. Dessutom har dom läst all litteratur från trakten, lusläst alla nedtecknade Svenska antavlor och suttit timmar i olika arkiv. Dessa duktiga och envetna forskare har ofta kommit längre än du och jag mäktar med. Tänk om vi kunde ta del av deras resultat. Nu kan man faktiskt ofta göra det i vår moderna tid. Oftast har dom publicerat sina rön på internet så det är bara att hitta knep för att hitta dom. Det finns inga färdiga metoder att hitta all den information som kan finnas om våra anor på nätet, men låt mig ge några tips om hur man kan gå tillväga. Mer tips här. Givevis börjar man med att söka på namnen på de anor som man är intresserad av. Ett bra sätt är att låta namnet följas av socknen eller födelseår eller båda. Han man tur hittar man någon annan som har forskat på ens ana. Ett knep jag använder som ofta är än mer effektivt är att söka på byn och/eller gården. Folk rörde sig ju inte så mycket förr och dessutom var många släkt med varandra inom en by så det brukar ge resultat. Börja gärna med väldigt specifika sökord som Margareta Ersdotter, Svartälvstorp Grythyttan 1723. Ger det igen träff kan man variera sig på olika sätt tills dess man hittar något intressant. För varje ord man tar bort blir sökningen bredare. I sökningen ovan bör man prova med namnet Greta och Eriksdotter också. Det finns lite olika typ av fräffar man kan få. Har man tur har någon på Anbytarforum diskuterat den ana man är intresserad av. I sådana fall kan man få väldigt fyllig och korrekt information. Ibland finns det artiklar på Rötter som är relevanta. Lokala släktforskarföreningar kan ha publicerat texter - dessa föreningar är för övrigt ofta riktiga guldgruvor. Det är också vanligt att det finns publicerade antavlor av olika forskare som berör ens ana indirekt. I vissa fall hittar man ett riktit proffs som verkligen ägnat sig åt källforskning och då kan man lägga flera generationer bakåt till sin tavla. Ibland hittar man gamla dokument som nämner ens anor eller kanske uppsatser av hembygdforskare. Genom sökning på Svartälvstorp Grythyttan hittade jag en riktig pärla. Det var en amerikans sajt som heter History of an American Family och är en sajt som man bör besöka bara för att den är så oerhört välgjord. Det visade sig att min fars mm mm mm mormor var en gemensam ana med den släkten och jag kunde inte bara lägga till ett par generationer bakåt utan fick också en helt ny gren av anättlingar som landade i USA. Ni kommer också att få en massa träffar från kommersiella släktforskarsajter som bara fyller i det namn ni sökt efter i sitt träffresultat och låtsas att det finns något att hämta hos dom. För att ta reda på att det är ett blindskott måste man anmäla sig och betala en summa pengar. Nu skall man inte ta allt man hittar på nätet för sanningar. Det finns dom som har en oerhörd förmåga att hitta anor ända bort till Kristi födelse och alla är dom grevar, baroner, härförare och kungar. Ni märker ganska snart om en sajt verkar seriös, men ändå måste ni kontrollera alla uppgifter själva. Då undrar ni kanske vad ni har för nytt av att söka på nätet efter andras resultat om ni ändå måste gå till källorna själv. Det skall jag förklara. Ofta har någon genom att plöja igenom sida efter sida i kyrkböckerna hittat en födelsenotis eller dödsnotis. Det kan ha tagit personen timmar av arbete. För dig är det bara att se vad forskaren kommit fram till och kontrollera om det verkligen finns där. Om vi tar domböckerna som ett annat exempel så är det få som kan eller orkar läsa dessa i original. Om man däreremot får reda på att det står si och så där och där kan man ganska enkelt - nåja - kolla om detta stämmer. På samma sätt är det lättare att tolka en handskrift om man vet vad det står där - men se upp så ni inte önsketolkar texten. Nu kan man inte hitta allt på internat genom att söka med hjälp av Google. Man hittar exempelvis inte det som finns i DISBYT. Om man emellertid har DISGEN finns det en funktion som söker i DISBYT. Annars är det en bra idé att bli medlem i DIS. När det gäller mer udda källor som Älvsborg lösen, mantalslängder och landskapshandlingar får man bekväma sig att gå till arkiven och leta rätt på rätt volym och se om man kan tolka det som står där på samma sätt som ens källa har gjort. Det är naturligtvis oerhört mycket enklare att hitta rätt uppgifter om någon har gått före och visat på var uppgifterna finns att läsa. Skulle det nu vara så att man inte har möjlighet att kolla källorna så får man göra en bedömning hur tillförlitlig forskaren i fråga är och sedan avgöra om man kan ange denne som källa med hänvisning till vilken originalkälla han/hon hänvisar till. Ur vetenskapligt hänseende är detta fullt korrekt eftersom det gör att någon annan senare kan kontrollera dina uppgifters riktighet. Med hjälp av de här metoderna har jag faktiskt på kort tid lagt 3 generationer till min fars matrilinjära släkttavla och åtskilligt fler på utvikningar på såväl fädernet som mödernet från den räta linjen. Jag har dock inte hunnit kolla alla källorna ännu, men det får ta den tid det tar. I vissa fall måste jag besöka ett bibliotek nästa gång jag är i Sverige.

Hur man kan få fler läsare på sin blog utan tekniska finesser.

Det finns många avancerade tekniska metoder att skaffa sig fler besökare på sin blog. Jag har provat några, men har ärligt talat inte sett någon märkbar förändring och inte helt förstått hur man använder det heller. En del firmor hjälper till med att få söktjänster som Google att uppmärksamma din blog. Det finns emellertid några sätt att få fler läsare utan teknisk kunskap. En av de viktigaste är att få olika söktjänster att inse att din blog finns till. Därefter gäller det att ha ett innehåll som gör att dom som söker faktiskt hittar rätt. Ett tredje sätt är att få stora frekvent besökta websidor att ha en länk till din blog, men det är ju inte så lätt och det beror ofta i sin tur på att deras sökmotorer hittar dig. Du kan också se till att andra bloggare länkar till din blog – många bäckar små. Slutligen är det viktigt att du har ett innehåll så att dina besökare återkommer.

Jag har märkt en kraftig ökning av trafiken på den här bloggen de senaste veckorna. Eftersom jag har skaffat Feedjit, som ni ser i högerspalten, så kan jag följa varifrån mina läsare kommer och vart de går från min blog. Jag kan också se vilka sökord mina läsare använder för att hitta min blog och jag kan också se på vilken ort i världen läsarnas dator står.

Glädjande nog har Google upptäckt min blog, vilket tog lite tid. En annan väg in har varit DIS – Datorstöd i Släktforskningen. Ett skäl till detta är att jag skrivit några artiklar som ansetts värda att sätta upp på nyhetslistan på http://www.dis.se/ .

Det är också kul att se att så många kommer in direkt på min blog, vilket tyder på att jag har några trogna läsare. Angående Google så är det lite intressant att se hur bloggen blir rankad när man använder några vanliga sökbegrepp. Här kommer en lista för den här bloggen för 18 november.



Här har vi förmodligen den viktigaste orsaken till att jag har fått fler besökare. Ett råd är således att vara flitig i användandet av de sökbegrepp som vi släktforskare söker på. Jag tror mig se att användning i inläggens rubriker har större genomslagskraft än om de står i texten, men jag är ingen expert på hur sökmotorerna funkar. Att sökbegreppet ”släktforskning” bara ger den här bloggen placering 17 är ju trist men å andra sidan är konkurrensen mördande med alla de stora släktforskarwebbarna parkerade i toppen av listan och dom har säkert skickliga programmerare som vet hur man attraherar sökmotorernas uppmärksamhet. Det är ju lite kul att min blog kommer upp så högt när man söker efter stora websidor som AD, Disbyt och Anbytarforum. Däremot verkar jag inte ha nämnt Genline på någon framträdande plats ur Googles synvinkel.

Slutligen några amatörmässiga och otekniska råd till den som vill ha fler besökare på sin släktforskarblog:

- Skriv om sådant som du tror intresserar andra släktforskare – inte bara dig själv. Om du gör det återkommer läsarna.
- Använd ord i bloggens namn, rubriker, beskrivning av bloggen samt i texterna som du själv skulle använda när du söker på Google. Då hittar sökmotorerna din blog.
- Skriv om ämnen som kan intressera de stora släktforskarsidorna. Då kan du få länkar från websidor som har tusentals besökare per dag.
- Byt länkar med andra bloggare och etablerade websidor så kommer det bidrag från många håll och du når rätt läsare.
- Skicka mail till släktforskarföreningar som verkar i det område du forskar på och berätta att din blog finns. Om dom gillar den kanske dom sätter in en blänkare eller en länk på sin medlemssida. På så sätt når du andra släktforskare.
- På många kommersiella websidor finns en speciell länk där man kan anmäla sin egen websida. Det ligger i deras intresse att ha med så många länkar som möjligt för att serva sina läsare.

Följ min blogg med bloglovin

Vad gör man när man hittat sin äldsta ana och kört fast?

Jag har kommit till en punkt när jag hittar väldigt få nya anor bakåt i tiden. Kyrkböckerna har ju sin begränsning, både hur långt bak de sträcker sig och hur läsbara de är. Jag har också uttömt de präster jag har, som ju med hjälp av herdaminnena ofta leder längre bak än kyrkboken klarar. De få adliga släkter som jag hittat i utkanterna har också utnyttjats till det yttersta. Nu skall jag inte klaga för jag har funnit 16 generationer i rakt nedstigande led och som mest 20 generationer på mitt stamträd och det är nog väldigt tursamt och lite tack vare ihärdighet också. Smolket i bägaren är min morfars far Ola Månsson född 1839 i Eda i Värmland vars föräldrar jag inte riktigt kan få rätsida på. Det känns lite futtigt att köra fast redan i början av 1800-talet.
Frågan är vad jag gör nu. Jag har berättat att jag har börjat fylla i de äldsta anornas stamtavlor fram till våra dagar och det är ju ett jobb som skulle krävas mer än ett liv att hinna med och lite tråkigt blir det i längden. Jag har, under motstånd, fått min fru att acceptera att jag tittar på hennes släkt. Lyckligtvis är hennes bror lite mer intresserad så det fyller ett syfte utöver att tillfredsställa mitt släktforskningsbehov.
Jag har emellertid funnit att man kan hitta de mest överraskade uppgifter om sina anor genom lite kreativt Googlande. Det har till och med hänt att jag kunnat lägga till anor bakåt i tiden som inte funnits i de vanliga registren eller funnit länkar till släktingar som jag inte hade en aning om. Jag är absolut ingen expert på att Googla och förmodligen går det inte att beskriva hur man gör eftersom det bara gäller att vara påhittig. Några knep har jag lärt mig emellertid.
Tidigare berättade jag om att det lilla ordet ”Sofi” tillsammans med ortsnamn leder till Ortsnamnregistret så man kan få reda på en massa spännande om byn, torpet eller bruket som man är intresserad av. På samma sätt ger ordet ”genealogi” tillsammans med ett sökord direkt länkar till det som står i Anbytarforum och då slipper man en massa resultat från senaste varpatävlingen på Gotland eller frimärksklubben i Enskede. Tricket med att inrikta sökningarna är att man slipper allt skräp som kommer upp. Många gånger får man hundratals eller fler träffar och man orkar kolla de första 30. Det kan vara så att den 150e var riktigt intressant. Ni kan ju försöka söka på exempelvis ”släktforskning” i olika kombinationer så får ni se hur ofta ni får upp den här webben. Inte så ofta som jag skulle vilja och ändå står det ju en del relevant i den ibland.
Det vanligaste sättet att söka är väl att man söker på ett namn. Om namnet är ovanligt kan det ge något, men genom att lägga till en ort eller ett årtal eller helt enkelt sätta förnamn och efternamn inom citattecken får man bättre kvalitet på träffarna. Jag har ofta blivit förvånad hur mycket det ger att söka på gården namn där mina förfäder levde. Det finns ganska mycket skrivet av amatörforskare och studenter, inom skönlitteraturen och i olika hembygdskrönikor som är av intresse. Att man inte fann det på namn beror ofta på att man kallar folk för annat än de är kristnade till, som Herr Anders eller Hustru Kristina eller än mer lokala benämningar. På detta sätt har jag hittat bevis på ägande, släktskap och annat intressant om mina anor. En källa jag hittat många små delikatesser i är Projekt Runeberg där man samlar klassisk svensk litteratur. Kombinera ditt sökbegrepp med ”Runeberg” på olika sätt så hittar du en del.
Ett fel jag ofta gjort är att jag varit för bred. Försök hitta något unikt eller ovanligt för varje sak du vill söka efter. Ett annat knep är att du hittar något speciellt i en källa som du sedan kan bygga vidare på. Jag sökte exempelvis på min ana Anders Finne och fann bland mycket annat en uppsats om Slogberget i Norrbärke som gav en mängd ny information om Anders ättlingar. Eftersom jag aldrig tänkt på Slogberget som något intressant förut testade jag en sökning på ”Slogberget” och fick 57 träffar varav de flesta faktiskt var intressanta ur släktforskarsynvinkel.
Vad jag vill säga är att försök att vara så påhittig som möjligt när du söker på nätet. Sök på samma begrepp med jämna mellanrum. Det kommer nya saker hela tiden – speciellt som släktforskningen är så populär just nu och att man lägger ut mer och mer gamla dokument på nätet.

Om någon av läsarna har fler tips kan ni väl berätta om det i en kommentar.

Hur man kommunicerar med en databas.

I mitt förra inlägg kom jag in på hur man söker i databaser med hjälp av * och ?. Det kanske inte är helt enkelt för alla som inte är vana att söka i databaser att använda dessa tecken. Jag skall därför förklara hur det funkar.

* är ett tecken som man kan använda i stället för ett okänt led i ett ord. *backa hittar exempelvis alla orter som slutar på ”backa”, dvs Kungsbacka, Solbacka osv. Man kan använda flera * i samma sökning. *dal* ger exempelvis träff på Holmedal, Dalsland, men också på Vemdalsskalet. Som ni märker kan man sätta * istället för flera bokstäver. ? å andra sidan sättes i stället för en enstaka bokstav. Om man är osäker om Karlsson stavar med C eller K kan man söka på ?arlsson. Om man dessutom inte vet om Karlsson använder två eller ett s så får man söka på ?arl*on. Visserligen dyker kanske en och annan Jarlsson eller, som en skolkamrat till mig kallade sig, Charlzon upp. I många databaser som exempelvis DISBYT behöver man inte vara så detaljerad. Den är tillräckligt ”intelligent” för att automatiskt söka på alla tänkbar stavningar av Karlsson om man skriver in en. Däremot är Dödboken och folkräkningarna mer kinkiga. Där måste man stava exakt rätt och använda sina * och ? på rätt sätt.

Många gånger kan man inte tolka exempelvis födelseförsamling för en person i Hf. Man tror sig kunna tyda mitten eller slutet av ortsnamnet men inte mer. Eftersom man rimligen inte känner till alla församlingar som kan komma ifråga har man kört fast. Då skulle man kunna använda GIDx och skriva * i stället för de osäkra delarna eller om man vet antalet bokstäver lägger man in ett antal ?. På så sätt kan man hitta vilka församlingar som skulle kunna vara möjliga. Några kan man säkert utesluta eftersom de ligger i fel del av landet och när det gäller de troliga församlingarna kan man gå in i Födelseboken och söka efter sin ana. Det är detta jag hoppas på när GIDx börjar fungera.

I många databaser, som exempelvis de flesta sökmotorer på Internet kan man använda ” ” för att visa att en fras skall betraktas som en enhet. ”Olov Jansson” som sökbegrepp innebär exempelvis att man bara får träffar där det faktiskt står Olov Jansson. Man missar då Jansson, Olov som kan vara väl så relevant. Å andra sidan slipper man traggla sig igenom alla Olov Persson och Kalle Jansson då de dyker upp i samma post. Det blir nämligen resultatet om man söker på Olov Jansson. Då sker sökningen på alla poster som innehåller Olov och/eller Jansson. Det där med och/eller är lite knepigt. I de flesta sökmotorer behöver man numera bara rada upp sökorden och hittar då alla träffar där allt ifrån alla till en av sökorden förekommer. För det mesta kommer de poster som innehåller alla sökorden först och de som innehåller någon av sökorden på slutet. Avancerad sökning, som ofta är tillgänglig i sökmotorer, innebär ofta att man kan ange om man vill söka på alla eller någon av sökorden eller om man vill utesluta några specifika sökord. Man kan kombinera dessa kommandon så att man söker på släktforskning & Sverige – vilket betyder att båda orden skall finnas i posten – eller genealogi & Sverige, vilket betyder att denna kombination går lika bra som den tidigare och ger träffar i båda fallen. Om man lägger till att man inte vill söka på poster som innehåller ordet Anbytarforum eller Aland så kommer alla poster från Anbytarforum att uteslutas.

Min erfarenhet från exempelvis folkräkningarna på CD och andra mindre avancerade databaser är att man måste prova sig fram med olika kombinationer eftersom de är ganska ”dumma”. Jag har ibland rivit mitt hår i förtvivlan över att inte hitta en släkting som jag vet finns och slutligen har denne dykt upp om jag ändrat i en stavning eller angett ett annat av de namn personen är döpt till. Något system i dessa databasers ofullkomligheter har jag inte funnit så det är bara att vara kreativ och försöka alla möjliga – och omöjliga – kombinationer.

Det här blev ett ganska tekniskt och tråkigt inlägg är jag rädd för, men kanske det kan vara till nytta för någon som inte är så erfaren i att hantera sökmotorer.

Förresten kan det vara på sin plats att förklara vad en databas är. I sin enklaste form är det en kortlåda med adresser över alla dina vänner. Man talar emellertid mest om databaser när det gäller uppgifter som är lagrade på en dator. I din kortlåda kan du enkelt leta genom att bläddra eftersom den är ganska begränsad och de kategorier du lagrat oftast inskränker sig till namn, adress, telefonnummer och kanske något mer. Det skulle ta allt för lång tid att söka på samma sätt i en dator, speciellt som uppgifterna kanske inte är ordnade på ett så förståeligt sätt som dina adresskort hemma i lådan är och dessutom är några hundra tusen fler. Man har därför utvecklat olika program för att söka i datoriserade databaser – dessa kallas sökmotorer och måste ha ett vedertaget språk för att kommunicera med databasen. Det är det detta inlägg handlar om.